Idag var dagen. Säsongens första rullskidrunda avklarades. Startade i solsken som snart övergick i hällregn. Palle brukar säga, ”Jag åker inte rullskidor i regn”. Det är inte kul men det kändes som en bra start ändå. Pannbenet fick sig en omgång och nu kan det bara gå åt rätt håll! Nu över till annat!
 
I helgen bestämde jag mig. Nu får det vara nog. Det är dags att ta löpningen till en ny nivå. Arvid sparkar mig i baken nerför ”personalbest lane” hela tiden. Men mina vader vill inte vara med innan kl 9 på morgonen. Jag går som på stumpar med livet som insats när trappan ska descentiseras. Idag tog jag tag i saken och bokade en tid hos sjukgymnasten. Delar av telefonkonversationen återges här:
 
SG: När gör det ont?
Jag: På morgonen är jag stel och resten av dagen gör det bara ont i hälsenan.
SG: Jaha, tränar du nåt?
Jag: Ja, jag tränar en del. Lite allt möjligt.
SG: Jaha, vad har du för personnummer?
Jag: 840219.
SG knappar lite på sin dator…
SG: Du tränar ju skitmycket! Kom hit på fredag.
 
Frågan är vad han kollade….Google, Journal, Strava, Holaveden eller nån hemlig gpsklocksövervakning som sjukvården besitter?
 
Så på fredag får jag domen, nödslakt eller sub32?