En bild – tusen löpstigar

Bilden ovan är tagen från Kvigssåsen, grillplatsen med utsikt över både kaxholmen och Jönköping. Namnet på kullen kom till efter att en kviga gick ut över kanten och föll mot en säker död. Bonden lät nog kossorna gå nedanför berget efter det. Bilden visar omkring tusen löpstigar. (Källa; ingen) Jag har förmodligen inte sprungit alla, men en hel del har jag bockat av efter mina 21 år här i bygden. Igår kombinerade jag 3-4 favoritrundor och fick således ihop en så kallad långpanna. En halvmara i hembygden, i regn och motvind. Då fick man känna att man lever. Efter 11 kilometer ramlade jag och landade på ett träd som herr björnlinger ännu inte tagit bort från stigen. Trädstammen var vass, tillräckligt vass för att göra ett fint jack i handflatan. Jag stirrade ner på handen och inspekterade jacket.  Fundera i en halv sekund om det skulle börja blöda, men fick svar omgående då det i samma ögonblick började pumpa ut blod. Mitt ute i skogen innebar att jag hade 4 kilometer till närmsta sjuksköterska, min svägerska. Blodet slutade rinna innan jag kom in i huset vilket var skönt så man inte skvätte ner deras nyrenoverade trappa. Man har väl lite känsla för vett och etikett. Efter en kopp kaffe och 2×100 meter på skiergen (18,1 på båda, måste väl vara godkänt eller??) fortsatte färden runt Edet. Jag älskar Edet och framförallt att springa rundan. Det bästa av formtest. Låga 17min då är man i fas. Hur som helst, nu var jag uppe i 17km och benen var stumma. Alltså ingen tempohjöning utan bara överlevnadsinstinkt hela vägen hem igen. Försökte hålla leendet uppe förbi Palles hus ifall han skulle få syn på mig, men jag tror inte jag lyckades. 

Nu börjar halvmaratonmånaden. Det kommer förhoppningvis bli många historier liknande denna. Hela gänget har tänkt persa i Linköping på nationaldagen och då krävs lite träning. Hoppas det blir läsvärda historier om skogslöpning och tutteskav. 

Sist men inte minst. 
Från Edet kommer bygdens vassaste skidåkare som igår blev uttagen till juniorlandslaget. Stort grattis Karin Björnlinger, så häftigt! Jag har alltid velat känna någon som blir riktigt bra på något så att man en dag kan få sitta i TV-soffan och skryta över att man känt hen. Nu känner jag att det är ett sånt läge. Kaxholmens löparstigar har lagt grunden för en juniorlandslagskvinna, stort ju! 



1 kommentar

  1. Grattis till Karin!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑