The Everlasting

Löparmusklerna börjar så smått att vänjas. Denna veckan en 10 kilometare med en 5 kilometare på mitten som gick i ilfart på elljusspåret. Ett backpass likaså. Men. Benen är inte redo än. Studsen saknas. Det fjädrar inte riktigt och syran kommer tidigt. Kommer nog gå över och köra en del intervaller på skiergen och satsa på lite mer mängd i benen.

Erfarenheten är att intervaller och träning för syreupptagningsförmågan inte spelar någon roll var den görs. Bara hjärtat och lungorna får arbeta hårt. Hösten 2017 gick knäet sönder och jag kunde inte springa på 6-7 veckor. Byggde sedan långsamt. Intervaller på skiergen, lugna löprundor. En månad senare var jag i mitt livs form. Fyra på Jätten Bule och världen låg öppen. Typ.

Fredagsmusik ska vi ha. Denna vecka blir det en låt jag hade på singel när jag var 10 år. Men först idag inser jag vad texten handlar om. Kämpa på därute!

 

/RD

Mental ohälsa

Det blev ta mej f@* vår iår också. Känner ni? Västanvind. Naturen är försonande och vänlig mot oss. Människor tar sig ut i trädgården och börjar greja. Snart ryker en grill på var altan. Ut i leran och skita ner dig. Isen släpper från sjön och isvindarna blåser inte mer iår. Älska löpning. Hög tid att skynda långsamt och njuta. Ska springa med Arvid på berget på fredag, längtar. Intervaller på öis imorgon, längtar. Man blir upplyft av dessa löften om en stundande vår.

Det är fantastiskt att mitt knä är helt bra. Det är bra men min underarm är helt paj. Man pratat om CBD-olja? Misstänker att det kan va en fluga. Armen får väntar på en ny kur av nåt slag iallafall. Voltaren i fjorton dagar hjälpte iallafall inte. Toktrist.

En som varit med om knärehab deluxe är Tony Fergusson. På rekord tid dessutom. Nu verkar det som han går en match med sitt eget psycke och det motståndet är slutbossarnas boss. Hans fru har bett och fått ett besöksförbud men uttalad sig och säger att det bara är för att TF ska få den hjälp han behöver, han har inte varit våldsam eller begått något brott men kämpar i ett mörkt mörkt hål av paranoia och mani. Det är Riktigt jävligt med riktig psykiskt ohälsa. Har själv sett det på nära håll och det är det mest jävliga en människa kan gå igenom och tampas med. Sinnesjukt är ett laddat ord av en anledning.

En bra berättelse om psykiskt sammanbrott är Marie Hermansons bok Mannen under trappan. Finns också som tv-serie i regi av Daniel Lind Lagerlöf med en makalöst bra Jonas Karlsson i huvudrollen. Kan rekommenderas.

Vi skänker vårt stöd och böner för ett snabbt tillfrisknande för TF och njuter av lite go rehab.

Back 2 work

Tillbaks i arbete igen, i dubbel bemärkelse. Tio dagar utan träning efter en riktigt envis förkylning som satte sig på lungorna. Då gäller det att vara försiktig kände jag och tog några extra dagar utan ansträngning, och bara det är ju ansträngande i sig. Även tillbaks i arbete som anställd efter ett halvår ledigt. Jag har bytt ut äpplen mot löparskor och hittills känns det riktigt bra. Finns gott om tid över till träning och dessutom roliga kollegor, så det finns egentligen ingenting att klaga på. Har ni frågor om löparskor är ni välkomna att ställa dom i en kommentar så ska jag försöka svara så gott det går!

Idag är det tolv dagar kvar till vårens halvmara och utomhuspremiär. Jag tror egentligen att jag är i ganska bra slag, men förkylningen satte sig lite på det mentala. Man känner sig kass, långsam, lite fet och allmänt dålig. Men intervallpasset igår var en bra genomkörare och kan jag få till några bra pass i helgen så finns det fortfarande chans på 70 minuter.  Annars kommer det fler chanser senare i år.

Gänget samlat igen efter några veckor ifrån varandra. Oscar har varit i Sydafrika. Anders har blivit pappa igen och jag var på skidresa ovh förkyld.

Min kära sambo kom förbi butiken och köpte ett par New balance 1080. En fantastisk sko med den nya fresh foam-sulan!

/ örnen

 

Dagledig

Återkommen från Österrike med en avslutning i 50 cm nyfallen fluffig puder. Då lever man för stunden, för nästa åk, för nästa dropp, för nästa sväng. En härlig känsla.

För närvarnade är jag dagledig i väntan på att börja på mitt nya jobb. Men dagarna rullar på ändå. Tyvärr har löpningen gått i dvala lite efter hälseneproblem och småförkylningar senaste veckorna. Men jag hoppas på att det är slut på detta nu så vårformen kan infinna sig lagom till Landsjön Runt.

För några veckor sedan var jag och Palle och kollade på filmen Free Solo. Om att klättra 1000 m osäkrad i Yosemite. En oerhört intressant dokumentär om mental styrka, klättring och oerhört vacker natur. Den 5:e April visar Jönköpings Klätterklubb filmen i Jönköping. Passa på att gå och se den! Skaffa dina biljetter här!

-OL 

Nyheter

Att byta jobb kan ha varit det bästa jag gjort. Ny miljö. Rätt miljö. Få jobba med journalistik igen. Tyvärr blir bloggen lite lidande nu i början då mina tankar är på annat håll. Håll ut och läs föregående inlägg som håller hög klass!

/RD

« Äldre inlägg

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑