Allt in – Gbg 2018

Det är tillfredsställande att nå sina mål. Och ett mognadstecken när man lyckas sätta realistiska mål. Jag vet att det finns mer att hämta i framtiden, men då krävs det som med allt annat träning och åter träning. Inget gör sig självt. I lördags sprang jag min snabbaste halvmara nånsin, den åttonde i ordningen om jag inte räknar helt fel. Detta tack vare ett taktiskt upplägg som höll och en optimerad träningsperiod räknat från Vasaloppet. Just nu känns det som hela världen ligger öppen. Här är historien om Göteborgsvarvet 2018.

Förmiddag: 

Hämtade upp min följeslagare Jakob Holter (fd Svensson, römålarns son) på Ekhagen sen begav vi oss mot Sahlgrenska, odontologen. Inte för att vi skulle undersöka munnen, utan för att det är en klassisk parkeringsplats, dryga 10 minuters gång från Slottsskogsvallen och alltid fullt med parkering. Allt var som vanligt och vi begav oss upp mot Slottsskogen för att hämta ut våra nummerlappar. Efter en stunds irrande runt Frölundaborg gjorde någon oss uppmärksam på att nummerlapparna inte hämtas ut på plats längre utan nere vid Svenska Mässan, Gothia Towers. Okej. Klockan var nu 11.00. Två timmar till start och med dålig känsla för hur man åker spårvagn så var det faktiskt så mitt hjärta rusade en aning. Men med lite flyt lyckades vi åka snålskjuts med en vändande buss och var relativt snabbt tillbaka med nummerlapp en dryg timma senare.

Tillbaka med nummerlapp på.

Värmde upp lite lätt och kände kanske en gnutta stelhet sen torsdagen då Palle och Arvid drog med mig 18 km runt vid Landsjöns land. Men kändes ändå helt ok. Ner mot starten. En skön bris fläktade något men det skulle bli varmt det var helt säkert. 25-26-27 grader kanske. Dock ingen åskvärme.

Fem minuter innan start var jag fortfarande helt avslappnad. Stod och kom på mig själv med att gäspa. Men med 30 sekunder kvar till start kände jag hur adrenalinet började pumpas ut och strax därpå var vi iväg.

Loppet: Kilometer 1-9.

Kom iväg i lagom fart. Hela tiden medveten om att inte rusa. Bara gå med. Slottsskogen en solig lördageftermiddag borde man väl egentligen spendera med en Spendrups men det här kändes helt okej också. Säldammsbacken efter två kilometer kändes ganska tung och jag förstod att det skulle bli en kämpig eftermiddag. Det rullade på ner mot Majorna. Kontrollerat men ändå ganska ansträngt. Kanske skulle jag behövt en lite längre uppvärmning för att dra igång kroppen på allvar. Vi närmade oss bro nummer ett. Älvsborgsbron. Kikade mot de ikoniska kranarna samtidigt som vinden från väst drog över brofästet. Blickade mot horisonten i väst. Havet och evigheten. Över bron och lyckades hålla det ganska lagom i fart. På den sjunde kilometern delvis ner från bron går det fort och det får det gärna göra. Bara att gå med. Här nånstans började loppet. Jag kände mig förmögen att växla fart och springa avslappnat. Det kändes i ett par hundra meter oförskämt bra och det är helt otroligt hur ens mindset kan förändras från ena stunden till en annan. Det gäller att ta vara på ögonblicket så jag gick ut för att high-fivea med några kids från Hisingen. På Hisingen gäller det att ha tryck och mata på. Något jag tränat på hela våren. Ensam i läskig fart. Kände mig bekväm.

 

Kilometer 10-17

De första av många som förlorade mot värmen började skymtas här. Led med dom. För det är långt kvar. Men för egen del kände jag en annalkande styrka komma till mig. Ville inte sabba det här nu. Ville inte ge mig. På nervägen på bro nummer två över Göta Älv klippte jag en gel samtidigt som en glad busschaufför från Göteborg drog på högtalarsystemet och på en rungande Göteborgska påminde om att det med all säkerhet skulle bli personligt rekord.

Avenyn. Via Dolorosa eller Lyckliga gatan? Bara du bestämmer. Luften stod still. Solen rakt ner. Jag bestämmer.

Kilometer 17-21.

Runt Poseidon drack jag nog fyra muggar vätska. Slängde två över mig och kramade ur tre svampar med iskallt vatten i nacken och armarna. Nu var det krig på riktigt. Enligt klockan behövdes sista kilometerna gå i minst 4-fart och i detta läge var det maxfart. Hållningen var ohållbar. Blicken flackande. Benen pumpande. Började skymta Slottsskogen och kollade mycket på klockan. Såg hur kilometerna tickade in i rätt fart. Det kokade.

På väg in på vallen.

I mål.

Jag visste inte tiden. Klockan stannade inte efter målgång. Fokus låg på att hitta skugga och vatten. Blev hängande på staketen. Men det spelade ingen roll. Där och då infann sig en otrolig känsla. Allt var utplockat. De sista kilometerna var brutala men på nåt konstigt sätt så oerhört njutbara. Att köra sitt hjärta till gränsen. Att kunna göra det. Mäktigt.

Blev sittandes i gräset. Tittade på folk. Hörde sorlet. Lät solen bränna mig. Fick kaffe och choklad. Den där stunden. Alldeles ensam, alldeles mitt i centrum. Enorm.

1.22.36 stannade klockan på. En ny tid att slå.

Belöningen.

 

 

 

 

Backigt värre

12 km löptur. 1100 höjdmeter klättring. 1100 höjdmeter nerför. Perfekt uppladdning för en asfaltsmara!

Romsdalsfjorden

Liniment handklapp och bränna

Åkte till Göteborg igår stärkt av den senaste veckans guldpass. Det blev en varm historia. Ett krig där jag inte förrän halva loppet började komma igång. Men då var det bara att ösa. Det var säkert inte snyggt. Men det var brett och med hela själen. Det är en otrolig känsla när kroppen skriker nej men överjaget skriker JO. På avenyn kokade hjärnan och benen gjorde så jävla ont att jag bara ville lägga mig och invänta liemannen. Istället höjdes farten. Mäktig känsla. 82.36. Varenda meter känns. Men det är ju som ni vet ett privilegium. Jag ska skriva hela historien nästa vecka. Tack för alla fina ord!

Vill ni ha tekniktips så skicka ett mail.

/RD

Göteborgsvarvet 2018 (Uppdaterad 19.37)

Vi har satt oss till rätta och ska följa världens största halvmara. Vi följer speciellt Robert Davidsson och Oscar Claesson.

Ni följer tävlingen i bild hos Göteborgs största mediahus. www.gp.se

12:41 Målbilden för Robert är kortare än 83 minuter. Det är en kilometer tid på 3,53. Arvid harar en kompis som beställt fart på fyra minuter per kilometer. Tanken är alltså att Robert ska segla ifrån den duon mer och mer och inte bli ikapp sprungen. Tabergs stolthet Oscar Claesson siktar på 68 minuter. Tufft mål för en tuff grabb.

12.56 Förhandssnack Afrika, Afrika, Afrika.

12.57 Löpare förutom dom redan nämnda är Snygg-Mackan, Grahl, Ekvall, Edgren, Hatefnejad, Lundqvist, Andreas Svensson och Fredrik Seppas.

13.00 Vi ser startfältet, dom ser smala ut, och då ska ni veta att man ser fet ut genom en kameralins.

13.05 Martin Lundqvist är den röda långa löparen som ligger med damtäten. Tolka det hur ni vill.

13.07 Som vanligt så strular tekniken. Skärmen helt svart. Jävla Putin.

13.10 Favoriten har tagit kommandot i täten. I rosa linne. Genustänkandet har kommit till Afrika. Vi applåderar.

13.12 Lundqvist hänger fortfarande med brudarna.

13.13 Ekvall är med i tätklungan. Med är också Chala men inte Mohammed. Dom är femton man.

13.15 Mohammed är visst med. Täten runt 15min på första 5km. Fyra svenskar med.

13.20 5km. Oscar Claesson 16.09 35a

Marcus Johansson 16.41

Martin Lundqvist 16.53

Fredrik Seppas 18,56

Robert Davidsson 19.25 – Helt enligt plan.

Mikael Edgren 20,43

Hatefnejad Tid saknas, har säkert ont någonstans.

Grahl Tid saknas.

13.29 Helvete vad dom öser på. Heja. Snart 10km.

13.30 Mohammed och Ekvall springer rent ut sagt skit fort. 29,25 första milen.

Oscar Claesson 32,23 33a

Marcus Johansson 33,48 50e

Martin Lundqvist 33,54 53a

Fredrik Seppas 37,40

Robert Davidsson 38,45 Riktigt bra.

Michael Edgren 41,16 starkt.

13,45 15km

Ekvall 8a! Starkt! En tid under 63 på gång.

Mohammed 26sek efter den bortflygne kommunisten. Ihop med Adno..Adne.. Ihop med en annan kille. Svensk.

Oscar Claesson 50,18 Det börjar gå tungt?

Marcus Johansson 50,57 På väg mot PB. Runt 71min?

Martin Lundqvist 51,16 Går starkt.

Fredrik Seppas 57,09 Trötta ben?

Robert Davidsson 58,27 Härligt.

Michael Edgren

14.05 Mål! Kenya Kenya Kenya

Mikael Ekvall Svensk mästare, med sträckta armar precis under 64min.

Marcus Johansson 1,12,14 Imponerande av långloppan.

Martin Lundqvist 1,12,58 Spurtvinst över Claesson, vi fick se en glimt av det under sändningen.

Oscar Claesson 1,12,59 Trött, utarbetad, missnöjd men ändå stenhård.

Fredrik Seppas 1,21,56

Robert Davidsson 1,22,36 vi längtar efter att läsa om allt.

Michael Edgren 1,27,56

Nu låter vi grabbarna fylla på med sina kommentarer.

 

Jävlar.

Så gott!!!

 

 

 

 

 

Inte krångligare än det behöver vara.

Torsdag. En dag i världen med sej själv. En eftermiddag i ett tomt hus. Hela konstruktionen satt ur spel. Scenografin ämnad för nåt annat. Ett iordningsställande som får ta sin tid. Möblerna borde bytas ut, tippen. Man tar en dag i sänder. Man trollar med dagarna. Pokermåndag, tacotisdag, läsläxonsdag och backtorsdag. Fyller dagarna allt man kan.

Som ett yrväder sladdade han in på singelspeed, strax före Sluggern gjorde entré från norr. Vi sprang Oskars ”lidingörunda” med den bästa backen jag upplevt, och som ett under var jag med löparna hela vägen upp. Det måste vart den bästa backen iår. Grusvägslöpning upp och ner. Vättervy, körsbärsblommor som släpper från träden och dansar i virvlarna över gruset. Tunga moln som driver bort. Rapsfält och en räv på kvällspromenad. Vilka dagar vi fått till skänks. Ave maria visa dagar är det lättare att vara religiös än andra.

Tog en bärs och grillade med två grannar i onsdags. En Agronom och en läkare. Vilka fantastiskt intressanta yrken det finns. Tycker mycket om höra intressanta människor prata om intressanta saker. Blir som ett barn. Jag antar att det är bra. Dom pratar och jag bygger med lego. Men helvete, få igång mig och jag kan prata. Skriva går dock segare för stunden, fanns en tid då jag skrev mycket korta noveller. Borde lägga upp några under en flik här på bloggen. Ska prata med den tekniskt ansvarige.

Arvid lät mig testa lite tempo när vi gjorde ett släktdrag från lilllyckås in till Vistavallen. Från 4.30 till 2,50. Det sistnämnda var kanske tjugo meter men det sätter perspektiv.

Korv bärs och socialiserande är grädden på moset efter 18k. Man mår. Hockey på paddan. Korven i ugnen. Steker aldrig mat numera. Jag är mer för att göra annat medans maten gör sig själv.

Måste säga att det är en ynnest att ha bra folk omkring sig. Sanna mina ord för denna gången.

« Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑