48 mil

Maj är över. Det blev en bra månad. Ska man se nåt positivt med Corona var det att jag inte sprang en enda tävling. Det gav mig lite andrum att få träna på och bygga en ordentlig grund. 48 mil löpning är en bra månad för att vara mig. Dessutom en hel del cykel och styrketräning. Att träna på hela våren är nog inte helt fel, man kanske borde göra så även nästa år. Har man en ordentlig grund, botten på pyramiden så att säga, kan man nog skapa en spetsigare spets nu när vi går in i ett par veckor med tävlingsförberedande pass. Det ska alstras lite fart. Trimma in tävlingsformen. Spetsa till spetsen som jag beskriver det. 14 juni kör jag 10000. Det är en jobbig distans men jag har nog aldrig varit mer laddad. Det blir kul. Sub 30? Ja varför inte.

Oskar har köpt en Saab. Det är sånt man får läsa i bloggventilen sent en måndagskväll strax innan man ska sova och dessutom knåpa ihop ett blogginlägg. Man vill veta mer om saaben. Ett inlägg som bara handlar om själva bilen. Oskar Lund pratar vi om, inte claesson. Han har tillräckligt med Saabar så det behövs verkligen inte en till.

Ikväll ska jag springa intervaller och kommer dela med mig av veckans pass. Det blir följande;

3km – 2km – 1,5km – 2x1km – 2x500m

Kör på bana om du är i riktigt bra form. Då ska det helst gå i progressiv fart, från din tävlingsfart på 10km sen vidare till tävlingsfart på 5km, 3km, 1500 och tillsist bara flyta igenom femhundringarna så gott det går. Idealt. Något att eftersträva alltså. Det är inte säkert det går, men kör man för fort på första långa intervallen är det kört. Hellre hålla ihop hela passet än att behöva bryta. Är man inte i sitt livs pangform kan man köra passet lite mer tröskelbetonat. Kanske köra halvmarafart på första intervallen, gå vidare till sitt 10km tempo och sen fortsätta på den vägen. Det blir mycket lång i lite högre fart, och det är huvudsaken.
Lycka till!

/ örnen

Ibland tränar jag med suldan Hassan. Han har gjort 5000meter på 13:31. Det är bra. Jag tror han slår svenskt rekord i år, vilken distans vågar jag inte säga men jag tror det blir på 5000m.

 

Propulsion

Precis bevittnat Elitloppet 2020.
Det är ett under att Propulsion vann, ett sådant under som händer då och då i idrott. Hängande i tredjespår hela försöket. En jäkla häst det där.

Joggat för första gången. Gick. Det är en början. Nu går vi vidare. Mot nåt startgärde någonstans i framtiden.

Målat vindskivor. Dom är nu färdiga. Lite glansiga. Skulle haft en mattare färg. Men men. Första fönsterna har anlänt. Den omdiskuterade mittenposten såg bra ut. Inte för bred men på gränsen. Teglet som det varit sånt stohej med kommer anlända under veckan. Ser fram emot det.

Kärleken värkar bebo sig.  Vi har trevligt.

Försöker underhålla rullskidåkningen. Blir tufft.

Ska försöka komma på nåt att äta imorgon. Det ska spelas poker.

vi hörs hej

 

 

Öppningen

Så kom öppningen. Elitidrotten kickar igång. Det blir fotboll igen. I alla fall på tv. Men hur kommer det bli? Är det nu alla förstår hur mycket publiken betyder för vår idrott. Levande, sjungande läktare, flaggor, pyroteknik, glädje.

Det kommer bli en säsong att minnas. Värd att minnas? Vi får se.

Sitter på redaktionen. Dag 6 på 7-dagarsveckan. Hann i alla fall med att klippa gräset idag. Får väl ta städningen en annan dag. Nu är allt bara en transportsträcka till semestern. När den inte kommer fyllas av resor och upplevelser kan man ju alltid försöka ta tag i att komma i riktigt jävla bra form inför hösten. Den lär ju bli späckad med både Landsjön Runt och ÖIS-Loppet.

Glöm inte bort era mödrar idag! Lev väl.

/RD

Tur i oturen

Imorgon skulle det varit Stockholm maraton. För två veckor sedan hade jag satt ett nytt PB. Förra helgen kunde jag knappt gå på foten. I helgen får jag nog försöka hålla mig lugn från löpningen och ta några rundor på MTBn istället. Tränare Uhris har rekommenderat fotövningar. Jag testar. Förhoppningsvis går inte allt för mycket av formen till spillo med lite vila. Och med Stockholm maraton flyttat till första helgen i september finns det än mycke att göra fram tills dess.

Hoppas det inte blir 32 grader i September som 2018

-OL

keep on running

Till och börja med vill jag återigen tacka för alla som bidrog till holavedens insamling, det fortsatte ticka in lite efter det senaste inlägget jag skrev. Kingen sponsrade med några hundralappar och A Lennart Juhlin-junior sponsrade med ytterligare några. Ni är för fina och plussade på eran karma ganska rejält. Pengarna räckte och blev över, det skrev jag om redan förra gången och samtidigt lovade jag att skänka överskottet till något vettigare. Därför betalade jag igår Ölmstad IS en slant för att de ska fortsätta hålla skid och elljusspåret i så fint i skick. Har ni inte varit där är det värt ett besök, eller flera till och med. Jag vet inte vilka det är som sköter om det men jag antar att våran vän Peternilsson är den som tar det största ansvaret. Pengarna kommer användas bättre där än till mina egna ekonomiska bekymmer, kanske en dunk bensin så Peternilsson kan dra skidspår under vinter, kanske till nya skyltar eller lampor. Det är en klubb och framförallt ett motionsspår som verkligen alltid är påväg någonstans.
Åk dit och spring i helgen om ni har möjlighet. Stötta eran lokala förening. Har ni ingen inspiration kan ni testa och se hur många varv ni hinner på en timme, kommentera här nedanför hur många det blev och så hoppas vi på att nån slår Robbans rekord på 15,5 kilometer.

 

Träningen rullar på. Löpning är så gött när det flyter på. 20×400 på Slottskogsvallen låter hårt, speciellt när coach har beställt en stygg tid man ska hålla. Första varvet sneglade han på mig och sa bara ¨nä örnen, det går alldeles för långsamt¨ efter det vågade jag inget annat än att pinna på. Men ett sånt pass blir lättare när vädret äntligen bjuder på lite sommarvärme, vallen fylls av goda medlöpare men också av flertalet goda vänner. En bekant som cyklar mycket sa en gång till mig att löpning känns så osocialt, jag förstår inte vad han menar. Visst att cykel är en social träningsform, speciellt när man stannar och fikar så mycket, men löpning är oslagbart ur den synpunkten tycker jag. Det blir såklart inte direkt några långa konversationer just under en intervall, men under uppvärmning, ombyte, nedjogg och bilfärden hem så hinner man diskutera i princip allt mellan himmel och jord. Det är trevligt. Veckans hårdaste pass är oftast det man ser fram emot mest av allt. Utan min träningsgrupp vet jag inte om jag hade sprungit så mycket som jag gör om jag ska vara helt ärlig, jag är väldigt tacksam för att ni finns.

Där har ni veckans två pass jag tycker ni ska testa om ni vill bli bättre löpare. Antingen en timme löpning på ÖIS-elljusspår eller 20x400m på bana med 60 sekunders vila. Eller varför inte köra båda? Där i mellan fyller ni ut med ett eller två distanspass i lugn fart så har ni en komplett träningsvecka som kommer ta er ganska långt. Jag lovar er att båda passen kommer göra gott senare i sommar när tävlingarna börjar rulla på, varesig du siktar på korta distanser eller ultra.

Take care, keep on running / örnen

« Äldre inlägg

© 2020 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑