Det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är

Torsdag 18 oktober. Vill minnas att det idag är exakt 13 år sedan Lars Winnerbäck fyllde 30. Han firade med att sälja ut hockeyhallen i sin hemstad. (Fel, imorgon 19 oktober är det Lars födelsedag men ändå.) Vi tog bussen upp till Linköping och satte oss på en bakgård. Med mig hade jag ett gäng flaskor Andersson. Inte OP nu utan maltversionen. Det var ett gult skimmer hela dagen. Sol, gula löv och ljumma vindar. Vi skolkade till och med.  Av någon anledning bejakade jag mitt hårdrocksjag alldeles i samband med Winnerbäcks 30-årsskiva, därav iklädd nån form av tygaccessoar på huvudet. Grattis Lars. En dag för tidigt.  Han öppnade med Där elden falnar men fortfarande glöder, den där kvällen i Linköping. Hittade inte nåt klipp från just den kvällen. Men den här är från samma år. 13 år senare är vi lika gamla jag och Lars. Och mer än nånsin förstår jag vad han sjunger.  Vilka rader.

/RD

Du hade rätt, sångerna kom från andra länder
Vi möttes i ett underland och står på en perrong
Där allt förändras fast ingenting händer
och skymningen är tidlöst vacker
och jag skriver den från en stuga vid en sjö
det är lätt att bli blödig och nostalgisk
fast man bara bytt miljö

Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen
vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster
och sandade vägar under hjulen
och vi visste ingenting om verkligheten,
ja vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar

Du har vunnit och förlorat, du har sett dig själv i spegeln
Du har vaknat i fel säng, du har vart kär
Och framtiden väntade som en farlig gåta
Man har bråttom dit, sen är man där.

I en stad som får en att bli större än man är
Men i en ålder som sätter allt på jorden
Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville
Men nu skulle jag inte välja dom orden

Jag har ingen lust, Jag fastnar framför tv: n när det skymmer
att följa dig i livet och skynda mig hem,
för att fylla på så mycket skåpen rymmer
Jag prata med en vän innan jag reste,
Hon sa du måste alltid packa lätt
Som att du alltid är på resa och ännu inte sett vad du har sett

Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp?
Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?
Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger opp
Där elden falnar men fortfarande glöder
Vi kan inte färdas, bakåt i tiden,
och det skulle bara va ett steg tillbaka
Jag hatar min rastlöshet, jag älskar min tjej
det är så mycket som jag glömmer att bejaka

Och det är svårt, att tassa på den folkhemska skaran
Varje torn du bygger upp ska nån annan rasa ner
Nån idiot som bara ser sin chans ska ta den
Vem som helst kan avge tomma löften,
och göra hål där de lovar och svär
Det är lätt att hålla käften, och svårare att säga som det är

Du är min vän, och stormarna i vår blir våra bröder
Våra fäder tacklar av nu, världen är vår
Där elden falnar men fortfarande glöder

Om vi ses, bland dimmorna i norr eller i söder
Med drömmen i behåll och med lust att ta vid
Där elden falnar men fortfarande glöder

 

till skogen och vidare

Jag lämnade asfalten som Oskar sa och var nyfiken på vad skogen hade att erbjuda. Förkyld som aldrig förr tog jag mig knappt upp för backen till Jordstorp och vidare mot mina egna svampställen. Efter en trög start lossnade och jag och pappa kom knappt därifrån. Ibland gäller det att ha lite tålamod och jag tror faktiskt jag blivit bättre på det med åren. Hur sjukt det än låter. Jag? Tålamod? Nää…

Anmäl er till terräng-KM i föregående inlägg. Om ni inte är sugna kan ni göra det i alla fall bara för att det var så himla enkelt. Holaveden är enkelt. Vi borde nästan få i uppdrag att bilda regering.

/örn

Lämna asfalten därhän

När mörkret sänker sig över skogarna och vinden viner kring husknuten. Då är det terränglöpningssäsong. Inte trail, inte ultra. Utan riktig terränglöpning. Inga löpryggsäckar eller triatlonskärmar. Splitshorts och spikskor är det som gäller, kanske ett par handskar om kvicksilvret närmar sig noll. Det är riktig terränglöpning det. ÖIS-loppet som det skrivits hyllmeter om här på bloggen faller helt rätt i terränglöpningsformen, lite för hårt för att någonsin locka de stora massorna som springer ett av alla 20 lopp runt Rocksjön. Men de som brinner för riktig terränglöpning dyker upp när PeterNilsson snitslat banan.

6:e november bjuder IK Vista in till Jönköpings Friidrottskrets Terränglöpningsmästerskap! Din terränglöningsiver kommer stillas med 4 km höstblöt elljusspår fyllt av halkiga löv och backar.Anta utmaningen, älska hösten!

Läs mer här eller anmäl dig direkt på Holaveden nedan! Ännu bättre om du samtidigt utmanar någon.

-OL

Il n‘y a pas de hors-texte

 

Den där överskriften är betydligt mer komplicerad än vad den skulle behöva vara. Egentligen. Men gång efter annan visar sig saker vara just det, mer komplicerade än vad de tordes vara. Man sysslar med förenklingar hela tiden, ögat gör det, kompisarna på jobbet gör det, du gör det, ja gör det även om ja försöker fatta kniven och ge mig in i det. Ångrar mig ständigt men det finns ingen återvändo.

Man kan översätta den där överskriften till ”Det finns ingenting utanför texten”. Filosofen som myntade uttrycket var den franske filosofen Jacques Derrida. Tänkte använda det för att fortsätta kasta skit på Instagram. Som ett t-shirt tryck fast i bloggordsformat. När man ska kasta skit på något och helst få skiten att kasta dynga tillbaka så är det helt fel fallenhet att först bli tveksam sen nyfiken sen fascinerad. Krig är krig och det har faktiskt inte så mycket med rätt eller fel att göra. Instagram är fortfarande skit som stjäl uppmärksamhet. Reklam tv gånger tio. Nu är det här inte min personliga åsikt utan bara ett kraftfullt sätt att uttrycka sig på. Vilket är just som oftast en förenkling.

Hur som helst, var var vi? Derrida var väldigt inne i förklaringsmodeller kring hierarkiska strukturer. Hans förklaringsmodeller har mig veterligen inte jättemånga anhängare idag men dom går grovt förenklat ut på att hierarkiska strukturer uppstår för att inkludera dom som drar nytta av den och förtrycka dom som missgynnas och utesluts. Derrida menade att söndring och förtryck finns inbyggt i själva språket. Det är väldigt nihilistiskt och destruktivt att påstå att det inte finns någon sanning utan att allt är tolkning och skitkastande både uppifrån och nerifrån. Derrida betvivlade själva kategoriseringshandlingen att en hierarkisk position är en följd av skicklighet och kompetens. Det är just dynga.

Makt är en av flera männskliga drivkrafter. Vi konkurrerar för att nå toppen i flera olika tävlingar. Och vi bryr oss om vart vi befinner oss i denna dominanshierarki. Det är rent ut sagt skittråkigt att bli omsprungen av en den ena än den andre i skogarna kring ölmstad. Men det är guld. Guld kan man tro inte är så mycket för världen. Vad ska man ha det till? Men det är bra att ha och samla på om man vill tävla igen eller posta snygga foton med tillrättalagda kommentarer, skoja bara. Sådana gulddagar som vi hade i lördags är bra inför mörkare tider, helt klart. Hjärtat var på det rätta stället och resultatlistan var ingen derridiansk tolkning utan byggde på kompetens och skicklighet. All respekt. Guld. Allt. Åskådare medtävlande Guld.

I torsdags fick vi så mycket stryk på Stockholmsbörsen att vi egentligen skulle slagit igen skärmen och konstaterat Guld! Guld står sig alltid i kris. Skulle det krisa sig så är gemenskapen som öisloppet ger guld värd. Claesson får löpa med vitflaggan och PeterNilsson ordnar allt det praktiska, vi andra kan ta en korv. Guld, spara på det mina vänner. Fysiskt guld är lite töntigt men börshandlade fonder med guld som underliggande tillgång funkar.

 

Ps Istället för bilden tar vi fyra ronder guld mot S&P500 i kristid.

Rond1: 11 september (10/9 2001 – 11/10 2002)

S&P500 -22%                  Guld +17%

Rond2: Global finanskris (10/10 2007 – 6/3 2009)

S&P500 -55%                   Guld +26%

Rond3: Eurokrisen (20/4 2010 – 1/7 2011)

S&P500 -15%                    Guld +5

Rond4: Kinaoro (18/8 2015 – 11/2 2016)

S&P500 -12                       Guld +12

 

Öis-loppet 100% rent guld

 

 

 

 

 

 

Vi vill ha PULS

När vädret fått för sig att det inte var höst och löparna äntligen börjat förstå ÖIS-Loppets storhet så stod vi där igen. Nedbrutna men samtidigt överväldigade. Öis-Loppet frambringar djävulen i oss alla. När backen utan namn som aldrig tar slut och Bergabacken avlöst varandra så finns ingen återvändo. Det är bara ett enda ösande och forcerande. Samtidigt som det njuts å det grövsta.

Fick äran att hänga med Dolla. En lika självklar start i ÖIS-Loppet som alltid. Men när det började gå uppför på allvar fick den yngre släppa för den äldre urstarke. Sub 50 på ÖIS-Loppet var en målbild som växte sig större och mer realistiskt ju längre det led. Men när man tror att det börjar gå utför så väntar ändå en del knixar och efter 10 kilometer ska farten hållas intakt. Det höll. 49.47 i mål och femteplats. Där framme vann föga överraskande Oscar Claesson för vilken gång i ordningen? 1.48-mannen och Oskar la beslag på pallplatserna där bakom och Palle sluggade värre än Khabib Nurmagomedov strax efter.

Deltagarrekord och ett fantastiskt eftersommarväder. En ÖIS-Loppsstab lika fantastisk som alltid. Som de kämpade med allt! Stolthet.

/RD

« Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑