Stumt

jag är inte van vid att inneha stumheten längre. Men det är fantastisk känsla. Måndag,tisdag,onsdag,torsdag träning. Tuff träning dessutom. Vad hände?

Vi kör hårt på ÖIS-gården nu. Sommarförlustandet ska ersättas med snabbhet och spänst. Vi har sprungit stafetter runt käppar och konor två dagar i sträck. Att tävla i allt ger en oväntad bra effekt. Man gräver och gräver. Men tävlingen får en alltid att hitta nåt extra. Annars…..

VÄNTA NU!? Mitt i mitt författande händer nåt utanför fönstret. Jag tror fan i mig att det regnar. Jag måste ut och renas. Min trädgård står just nu med utsträckta armar mot skyn och ler filmiskt. Prisa regnet. Vi behöver det mer än något annat.

Jo, det regnar och det har det gjort i över en minut. Tror inte jag varit med om nåt mer oväntat sen jag såg Hubbe i skidgångsbacken för första gången. Men det verkar avta därutanför. Ja, ja. Vi får vara glada för det vi får. Att vi inte får mer är Transportstyrelsens fel. Det också.

/RD

Över bergen i Colorado

Semesterresan i Augusti bär av till Denver, Colorado för lite besök av släktingar till min sambo och kompisar till mig. Då får man ta chansen. Efter lite googlande hittade jag naturligtvis ett lopp. Leadvill 100 gick tyvärr helgen innan. Men väl en halvmara i bergen. Bergen Peak Half Marathon. Troligtvis ett litet lopp. Men ändå något att se fram emot. 600 meter stigning och en topp höjd på dryga 3000 möh kan nog bli en liten utmaning då jag inte är så van vid hög höjd. Den 26 augusti är det dags! Jag är väldigt taggad för att springa i klippiga bergen, kanske får läsa om Born to Run på flyget dit.

I framtiden kanske en trip till Leadville 100 skulle vara något…Palle har redan lovat att följa med som coach.

på elfte dagen uppstånden

Tio dagar kunde jag sitta still innan jag återupptog träningen. Nyckelbenet är inte ihopläkt ännu men det är på god väg. Röntgen visade att det blir fult men jag är redan förlovad så det kosmetiska spelar inte så stor roll. Två timmar promenerade jag, ont i ljumsken och lite stel i fötterna annars känns det helt okej. Sen blev det 40 minuter på en sån där spinningcykel på gymet, det gick ganska bra och jag kunde nästan hålla styret med båda händerna. Cirka en mil innan the big krasch förra fredagen nämnde jag för sällskapet att jag aldrig cyklat längre än 15 mil tidigare, och att det skulle bli nytt distansrekord för min del. Snacka om att jinxa som man säger nu för tiden. Cykeln gick sönder men Mattias Hallberg bytte bort en oanvänd sadeln mot ett kilo ostkaka igår så nu längtar jag efter att hoppa upp på sadeln igen och ge mig på ett nytt försök med distansrekordet. Men mest av allt längtar jag efter att börja springa. Eftersom löpning är så stötigt gör det fortfarande lite ont, dessutom har jag sabbat ljumsken under mina tio dagar som stillasittande. Himla skit. Man ska inte sitta still. Väldigt många roliga tävlingar nu som jag hade sett fram emot. Tanken var att springa 3000meter på GP-tävlingen som gick i Karlstad igår, istället åt jag chips och kollade när Andreas Kramer satte nytt svensk rekord på 800 meter. Svensk löpning är verkligen superhet, blir kul att följa VM som startar om några dagar nu när det finns flera medaljchanser.

Idag besöker jag en sjukgymnast, jag ska fråga när jag kan springa milen under 32 igen. Hoppas hon svarar att det blir väldigt snart.

Hör hej.

 

Den bättre hälften.

Kärlekens tåg fortsätter, stannar till vid ytterligare en hållplats. På skylten ovanför perongen står det Signifikanten. Den är Ooljad och kedjorna är rostiga. Det är ingen som bryt sig om den på länge. Det är ett lite längre stopp, så ja går ut för att byta luft i lungorna. Min tröst i tillvaron är att tågen fortsatt är långsamma när allt annat i världen ska gå fortare och fortare ifrån bråttom till bråttom.

Jag promenerar ut på den stenbelagda gatan, rätt fram, tillsynes på väg mot ingenting. För den oinvigde kan den här staden ses som trist, förlegad, uppbyggd på gammal teknik som flyttat någon annanstans. Det som förr var av nöd och hävd har blivit onödigt och för arbetssamt. Det är lätt att tro att den här staden sover men om man kan se igenom dimman så kan man se att här har flera skrivbordslampor lyst genom nätterna än på något annat ställe längst med rälsen. Hundratals troligtvis tusentals av år av hårt arbete har gjort dom här gatorna och väggarna till vad dom är idag, och imorgon.

Legenden säger att man inte bör resa hit ensam, den säger att dom kan döda dig, idéerna som finns i luften här. Jag kan känna det på mig. Det är farligt här, genom luften som virvlar ut igenom ett ventilationsaggregat kan ja känna doften av en fysiker. Jag vänder och går tillbaka igen men ångrar mig och tar av in på en annan gata.

I en ändlös skog inte långt här ifrån sitter en man och fyller papper med bokstäver. Han är knappt högre än en stövel men pennan den glöder, i ordets makt och vanmakt. Han har knappt aldrig haft fel i offentligheten men i hemmets vrå har han fel hela tiden. När hon kommer hem ställer hon matkassarna på bordet och börjar korrläsa hans bokstäver medans han går runt och putsar på döda djur. Hon är signifikanten.

Utanför ett kafé i slutet av gatan sitter Mike Campell med en kopp svart och ingen märker en mästares närvaro. Jag tänkte vi skulle hålla oss kvar vid ljudbilden och spetsstålet. Vi sätter oss på tåget igen och åker tillbaks till 1992. Platsen är Madison Square garden NY. Tom Petty & heartbreakers framför Bob Dylans License to kill. Se hur han använder spetsstålet på sitt lillfinger för att snabbt kunna skjuta skarpt. Han klyver ljudbilden som en pil klyver luften. En sann mästare som bakgrundsgestalt. Ni ser honom knappt här men han står från er sida på vänstersida, en man som låter melodierna tala snarare än egot.

Man thinks ‘cause he rules the earth he can do with it as he please
And if things don’t change soon, he will
Oh, man has invented his doom
First step was touching the moon
Now, there’s a woman on my block
She just sit there as the night grows still
She say who gonna take away his license to kill?

Now, they take him and they teach him and they groom him for life
And they set him on a path where he’s bound to get ill
Then they bury him with stars
Sell his body like they do used cars
Now, there’s a woman on my block,
She just sit there facin’ the hill
She say who gonna take away his license to kill?

Now, he’s hell-bent for destruction, he’s afraid and confused
And his brain has been mismanaged with great skill
All he believes are his eyes
And his eyes, they just tell him lies
But there’s a woman on my block
Sitting there in a cold chill
She say who gonna take away his license to kill?

Ya may be a noisemaker, spirit maker
Heartbreaker, backbreaker,
Leave no stone unturned
May be an actor in a plot
That might be all that you got
‘Till your error you clearly learn

Now he worships at an altar of a stagnant pool
And when he sees his reflection, he’s fulfilled
Oh, man is opposed to fair play
He wants it all and he wants it his way
Now, there’s a woman on my block
She just sit there as the night grows still
She say who gonna take away his license to kill?

Kom ihåg att den som inte kan ta till sig en text bara njuter av 1/4 del av låten. Alla gör sin egen tolkning.

 

Drivet

Det är några år sedan man satt i ett sällskap på en altan i sommarnatten och skrålade till gitarrackorden. Men häromdagen hände det. Kom hem när det blivit ljust. Det är ändå tur att det inte är fest varje helg längre.  Men Gud så trevligt det var i Tokeryd.

Har inte tränat nåt denna helgen. Annars har det legats i flitigt för att vara jag under semestern. Målet är att börja bygga lite grund nu till vintern. Känner motivationen hopa sig.

För allt är en motivationsfråga. Vad du än gör. Det gäller att hitta drivet.

Idag ska jag introducera min bättre hälft för stkmaskinen. Hon tycker det ska bli kul. Hon skulle bara veta.

/RD

« Äldre inlägg

© 2017 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑