Etikett: Schabbelbabbel (sida 1 av 3)

Underbarheten.

 
Fin rubrik, dock väldigt fel om man är petig, men vacker.
Som allt omkring oss.
Allt på väg emot att bli lite ljusare, gulare.
Det myckna regnet för en tid sedan har hållit grönskan spirande men nu efter andra skörden lär landskapet ta till en ljusare ton.
Det mesta har blommat över och strax går säden ifrån grön till gul.
Även gräsmattan väntas gulna och torka ihop och gräsklippningstiden kommer ersättas av en maxad minut burpees med två minuters vila i följd av fem repetioner.
Femton minuter effektiv träning där på gräset.
Samma tid som gräsklippning.
Burpees är lika tokigt som fossildriven grässklippning.
 
Den stundande femåringen visar prov på uthållighet och arbetsvilja.
Han åkte traktor i hela åtta timmar.
Först strängläggning precis efter att daggen gått ur, sedan balpressning med ”lill-muggen” Svensson.
Hans stora idol.
Lill-muggens far brukligt kallad stor muggen eller kort och gott enbart Muggen, var ju min idol förr och ständigt en förebild för hårt arbete.
Vistas Vasaloppsrekordhållare i hela tjugonio år.
 
I tider som dessa blir man verkligen stolt och glad att både vara uppväxt och bosatt på denna plats.
Sjöarna som speglar, och i stora flockar flapprar stararna förbi och gör anhalt på åkern där traktorn nyss brutit upp svålen och blottat mörk jord fylld av godbitar.
Vinet lär snart stå i blom.
Kanske borde skaffa kamera och börja fotografera? Analogt!.
Allt för romantiken.
 
Det enda som gäckar själen för tillfället är synen av en skabbräv som stryker runt knutarna.
Det berör mig.
Ska åtla med fiskrens och låta jägaren skjuta.
Djur i krokarna är välbefinnande.
 
Dagen efter far slått vallen strök jag ner med bilen första morgonen på spaning efter geten.
Fick syn på henne och även kiden. 
Glädjeinjektion.
Sett dom många kvällar och ett kid i en slåtterkross är en sorglig historia.
 
Han som kläckte idén om rosa ensilageplast borde vinna någon form av estetiskt pris, landskapspris.
Edets lutbruna grus i samklang med rosa ensilagebalar och gökblomster i diket.
Det är överväldigande.
Så vackert, så fantastiskt.
Bär det med er i kropp och hjärta.
 

Legenden

Året är 2045 och våren är här. Landsjön Runt avgörs för 64:e gången och lockar nu 8000 löpare som vill springa längst vinodlingarna. Löparboomen är här efter några torftiga år under motionsspeedwayens era på 2030-talet som också var de fossila bränslenas sista dödsryckningar. Men åter igen lyser solen starkt över Vistavallen sista helgen i April när en gråhårig mustachprydd löpare värmer upp på B-planen. En annan sitter på testcykeln för att spara de linimentinsmörjda vaderna till ytterligare en kamp mot gubbvaden. Borta i omklädningsrummet tejpas en veteranlags-fotbollsskada för att kunna slugga från Lyckås och in. Bosgårds skald håller låda som speaker nu efter 20-talets kändisskap efter debutboken om asfaltskartellerna i Sverige. När starten går fylls luftrummet av PT-drönare vars högtalare pumpar ut kilometertidsanvisningar och pepp blandat med löparnas favoritspellista.
När starten gått drar ynglingarna iväg, mustachen ligger taktiskt 10 sek bak tätt följd av gubbvaden som får ge upp vid fågelstationen. Vid Lilla Lyckås hörs de historiska orden ”Du tar Legenden!” från en chippad permobil, stripead i ÖIS färger framförd av coach Nilsson då en yngling och arvtagare till det Linderholmska snabbfotade släktet pressar sig förbi mustachen för att för första gången på 31 år pressa honom utanför topp 10. Göteborgsvarvet finns inte mer efter 2030-talets översvämningar och stadsomvandling vid kusterna. Men enligt hörsägen så löpte mustachen inte mindre än 15 varv på under 1.20 och sniffade på gammellegendens 1.10 men fick ge sig på 1.11. I eftermiddagssolen efter ännu ett Landsjön Runt sitter fyra förslitningsskadade Holavedare och dricker kaffe i Bosgård, diskuterandes vad som ska behandlas nästkommande dagar på den evigt unga bloggen Holaveden.
 
Åter till nutiden. På fredag är det Eksjö Stadslopp. Kassören för Eksjö Stadslopp heter Sören, han undertecknar mail med ”KasSören”. Det kommer helt enkelt bli episkt!

En text om naturligt elände.

 
Man ser mörka orosmoln borta vid horisonten.
Alltid är det oväder någonstans, solen lyser inte som bekant överallt hela tiden.
Jag kom att tänka på de två ryska kärnvapenbestyckade bombplan svenska Jas plan gick upp för att mota bort vid Ölands södra spets nu i veckan.
Sedan hörde jag att Rysarna hade lett den internationella sångtävlingen igår kväll tills det var dags för grannländerna att rösta. 
Gör man sig väldig, gör man sig impopulär.
Det ryska aggressiviteten bör häcklas på samma fördömliga sätt som Strindberg häcklade de aggressiva Europieska armérna vid 1800talets slut. 
Ett europa som efter Strindbergs död gick igenom två världskrig.
 
1885 utgavs Strindbergs novell Samvetskval, i vilket han slår fast hur föredömligt Schweiz valt neutralitet.
Svensk neutralitet bör vara kvar.
Min åsikt är att Sverige inte bör ansöka om medlemskap i NATO.
NATO vars högt uppsatta generaler enligt experten och författaren John Schindler räknar med att vi troligtvis har krig mellan Ryssar och de allierade till sommaren.
Enligt hans twitter konto skulle vi låta den informationen sjunka in.
Så skriver man drama.
 
Försvarspolitik är svåra frågor som med rätt vänner och en flaska rosé kan vridas fram och tillbaks tills skymning.
Enligt Per Gudmundsson bör svensk försvarsbudget(ca 40 miljarder) ökas med 11 miljarder för att en ansökan till NATO skulle vara seriös.
Som NATO land ska försvarsbudgeten senast 2022 vara 2% av BNP.
Vilket gör att den svenska budgetten ökar med ytterligare 40 miljarder emot idag.
 
Den ryska aggressionen i Ukraina har satt Sverige i ett nytt läge.
Socialisterna i makten är beredda att öka upp försvarsbudgeten med 500 miljoner om året.
Ett försvar som solkats av Alliansens åtta år vid makten.
De pengar som måste till för ett NATO medlemskap finns det ingen som vill lägga i konungariket idag.
Ett rike som satsar på ett gemensamt fattat beslut om befolkningsökning i form av invandring och som har en upprustning av skolan framför sig samtidigt som man slåss med det faktum att ekonomin står still med utebliven tillväxt.
 
Det absolut viktigaste som både ett land och ens egen personlighet har framför sig är att hantera konflikter.
De kommer alltid att uppstå.
Det ligger i våran natur.
Vi är helt enkelt inte bättre.
Jag är inte bättre.
Det är en skam vi får leva med.
 
Jag sprang häromdagen på gångvägen utmed Grännavägen i riktning emot tunneln vid hembygdsmuset.
En gångväg ca 2,5m bred med stödkanter ca tre och det är gått om väl plats för tre löpare i bredd om man vill.
När jag mötte en annan medelålders man på väg uppför när jag själv var på väg nerför och ingen av oss flyttade på sig vilket resulterade i att han hamnade i diket.
Det är skam och absolut onödigt.
Men verkligheten är inte bättre än dess skam och idioti.
Ett land, en stam, en union, en familj alla behöver den ett försvar och en lögn om sin egen förträfflighet.
 
 
Det viktigaste nu att kulturen inte fegar likt trettiotalet utan belyser den idioti vi ser omkring oss.
Krig är meningslöst men våld är underhållning.
 
 
(Holaveden som blogg är ett obunden och oberoende projekt och denna texts åsikter svarar enbart textförfattaren själv för.)
 
 
 
 
 

Paradisets Park

 
Full som en irländare somnade jag tillslut i lobbyn till livet
Söndag kväll nu och allt är lugnt som Dunwich
Tröjan ligger slägd på golvet stöpt av svett och rödvinsrester
En lång dags skrålande, Iggy, Bowie och e street shuffle
Jag går ner och sätter mig vid bordet och minns 
samlingarna av flickor
Flickorna som tagna ur en Hennes & Mauritz katalog
Alla dessa vackra ögon
 
Över torget intill filmstaden vandrar knarkarna med
glansiga ögon spelar flöjt och rullar noppar
Pensionärerna, familjerna med barnen
Alla har samlats på vätterstranden för värmen
Värmen värmen värmen
Alla flyr till vätterns kyla för värmen
 
På stigen upp till slalombackstoppen
Jobbar skidåkarna
Vackrare än Madrid
Guldkant på tillvaron
Möt en man ifrån norr
Möt en man på driven i världen
Visa mig det sanna vemodet, möt en man
Som går upp varje morgon och springer
Jag kan springa för gazaborna, för dom unga
För främlingar, för den här flamman
Jag försöker hålla leendet på Konsum vid liv
Lovers on the sun sjunger dom på radion
Jag ser förstummad mina egna 
Så långt ifrån mej, flera hundra kliv
 
Aldrig kunna komma hem igen
Jag har rymt och hela världen
Är allt jag har min vän
Nån bonde ha slagit en påle av eftertänksamhet i mitt kött
Det gamla vindspeglet skramlar i brisen
Längtan längtan längtan
Bygg livet framåt med denna hungriga längtan
 
Över vättern går solen i däck
Alla vilar ut nu
Döda efter en lång natt på rännet
Tror jag tar bilen upp till berget i natt
Och springer under stjärnornas sugande hav
Varken gud eller natur
Lika hemlös som dom andra
På en åkerplätt ingen längre vill veta av
 
Min pojk är fyra nu alla redan
Rätt som det är testar han Tequila
Spottar salt och citron
Springer på en äng här intill
Hans skratt är lika stark som solen 
I ansiktet på dödens spion
 
Gud är en längtan och kärleken ett mysterium
Och i mitt blod slåss förevigt Dionysos med Apollon
Var och en har sitt hemliga liv
Det här är mitt när ingen ser mej
Fri nu efter att varit så hårt hållen
 
Det går sjuka i träden
Döda grenar spretar emot himlen utmed fyran
Till slut förstår vi att alla träd måste fällas
Det går en linje ifrån Lindvägen till Edeskvarna
Över flygfält till Knäryd
Och sen tvärs över till den ljumma kvällen
kvällen kvällen
Den ljumma småländska kvällen
 
Här är paradisets park
Här står månen full högt över ladugårdstaken
Jag satt full i en taxi igår
Jag ska bli nykter som en korsfäst
Rulla stenen ifrån graven min
Varken gud eller natur
Lika utsatt som dom andra
På en åkerplätt
Som ingen längre vill veta av
 
En markbit så god som någon
Jag slår mig ner här bygger hus
Hänger upp hängmatta och bocktroféer
Och lidingömedaljer
Serverar mormors inlagda sill
Och äter isande rabarbersoppa
Sen kan dom komma alla fria fulla 
vänner och bekanta
 
Javisst, vi ska ha kräftor
Och jag spelar Öppna landskap på repeat
Och alla vikingar ska skråla med
Jag gifter mej med Lindsey
Tar en kajak till Hjo
Och kommer hem igen
Och lever här bland ekarna ifred
 
Den röst som måste tala
Och säga allt om och om igen
Knausgård och Parson i en tunna
Nerför Ebbes öppnade fördämning
Ge mej ett långbord i skuggan
Och en flock glada människor
Människor människor människor
Ge mej ett nytt kontrakt med människan
 
Varken gud eller natur
Lika utslängd som vi andra
På en åkerbit i universum
Den enda vi känner
Den här.

Det är ytan, inte innehållet, som ska fram.

 
Mejsla på stenen tillräckligt länge och det kanske blir en vacker figur.
Utan mejslande är det bara en sten ibland många andra.
 
Underskatta aldrig ytan, ytan är det som syns, det är utifrån ytan som du kommer bli sedd, utan yta, inget djup. 
 

Låt ytan locka till att utforska ditt djup och dina insikter. 
 
 
 
Bowie en man som kan det här med yta och djup. Han kan också dricka kaffe vilket är vad jag skulle behöva för att skriva något vettigt mer idag. På återseende.
 
 
Hasta luego narawa.
 
Äldre inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑