Etikett: Lidingöloppet. (sida 1 av 3)

Lucka 17 – Holaveden live

2015-12-17 / / 4 kommentarer

Under året 2015 har våra liverapporter från diverse tävlingar blivit ett uppskattat grepp. Tanken har varit att komma innanför murarna, till den innersta anspänningen, nervositeten, de konstiga rutinerna, de intressanta mötena och allt annat som hör en tävling till. För det är ju så mycket mer än bara en tävling. Framförallt vid lokala lopp då halva grejen är att prata med bekanta och där uppvärmning blir sekundärt. Det finns mycket kul att utvinna med denna berättarform – här är en återblick till guldkornen. 

Göteborgsvarvet 2015 – Arvid och Robban på banan.

9.50 Frukostdags för örnen. Sover i Gbg för att kunna lyxa till det med sovmorgon. Igår bjöd Maggio på en hejdundrandes konsert på Liseberg. Allt förutom vädret var bra. Nu blir det gröt och jordnötssmörsmackor samtidigt som jag lyssnar på Anna book som gnäller över att hon åkte ur Let’s dance. Ja, tydligen går Let’s dance ännu en säsong, denna gången med gamla deltagare. Snacka om att mjölka ur ett koncept. Anna book har världens bästa PR-konsult. Ingen svensk är så känd för så lite. Vad har hon gjort förutom att gå upp och ner i vikt under 20 års tid? 

 

10.14. Sluggerbilen har anlänt. Nu pastasallad utanför Sahlgrenska medans Robin (till vänster) berättar om en pizza som smakar diskmedel. Eric i mitten får agera teamchef idag. Sofia startar 14.15 och verkar otroligt fokuserad. Själv kände jag på steget här på parkeringen. Det blir sluggerstil 2.0 idag. Glöm allt vad hållning heter. Det är krig idag. Det blåser friska vindar här i Gbg. Snart upp till Slottsskogen. 

 
Sedan tog övriga bloggare över och liverapporterade under loppets gång:

13.15 Flocken av snabbspringare öppnade första 5k på 14.04. HERREGUD!!

 

13.25 Lurad av Jacob Hård 14.46 gick första 5k.

Holavedsresultat efter 5k.

Arvid Öhrn 18.11 87a. (öppnat snabbt med detta tempo ca 1.16)

Robert Davidsson 19.03 208a. (stabilt tempo runt 1.20)

Marcus Johansson 17.05 29a.

Erik wickström 17.25 45a.

Markus Jönsson 17.50 61a.

 

13.45 Vid 10km ser det fortsatt bra ut.

Arvid Öhrn 36.33 104a. (Måltid runt 1.17 just nu)

Robert Davidsson 38.13 238a. (Fortsatt bra och ligger just nu på en sluttid runt 1.20)


Marcus Johansson 33.52 28a.

Erik Wickström 34.49 50a.

Markus Jönsson 35.29 63a.

 

 

14.00 Det går fortsatt fort för gossebarnet vid 15k.

Arvid Öhrn 54.46 92a

Robert Davidsson 58.29 283a. (Börjat gå lite segt nu och sluttid tippad till 1.22)


Marcus Johansson 51.07 26a.

Erik Wickström 52.39 49a.

Markus Jönsson 53.29 57a.

 

14.25 Succe´ för Holavedens Arvid Öhrn. Mer info kommer av de berörda.

Mål.

Arvid Öhrn 1.17.30 85a.

Robert Davidsson 1.24.10
Odd-Björn Hjelmeset 1.11.45

Marcus Johansson 1.12.25 25a. (Stort grattis till grymt lopp.)

Erik Wickström 1.14.40 44a

Jonas Linderholm 1.15.32 54a.

Markus Jönsson 1.15.43 57a.

 

15:31. I mål. Nyduschad. Nöjd. Trött. Hungrig. Nytt pers. Solen skiner i Gbg. Livet är bra vackert. 

 

 

18.25. Korvstopp på Statoil i Rävlanda. Laddade för 1.20 men kraschade runt 13 km när en clown sprang om mig. Men det var värt satsningen. Man ska aldrig åka från Göteborg och känna att man har fegat. Tack alla som följt detta spektakel.

 

Två veckor senare var det dags igen. Denna gång i Linköping. På banan: Arvid, Palle och Oskar. Eller vem var det nu egentligen som gömde sig bakom namnet Oskar Lund?

8.51. Holaveden bara kör. Örnen styr med stadig hand över slätterna. Gravskändarn agerar DJ och Sluggern ligger raklång i baksätet. 

 

9.28. Framme. Arvid börjar prata om logistiken efter loppet. Palle: ”Det är mitt minsta bekymmer just nu.”

 

Efter loppet:

13:06. ”Oskar Lund” helt knäckt i omklädningsrummet. Siktade mot stjärnorna men landade bland trädkronorna på 85 minuter.

 

Efter lite hamburgerfest lämnade vi Linköping.

 
Fr. v: Palle, ”Oskar” och Arvid.
 
Men liveuppdateringen fortsatte och avslutades på Munksjöbron:
 

04.11. Festen är över. Tack alla ni som följt.

 
Vad som hände däremellan platsar inte riktigt på en konditionsidrottsblogg. 
 
Så kan det gå.

Det dröjde några månader men sen var det dags igen. Den riktige Oskar var tillbaka och tur var väl det. Inte minst för hans rykte. Enligt obekräftade uppgifter hade han ett helvete hela sommaren med att förklara för alla sponsorer om omständigheterna i Linköping och att det i själva verket var en alldeles för tung Ölmstadson som haltat sig runt i hans namn.

Lidingöloppet live.

Nummerlapp 264 hämtad!

 

11:33. It’s a highway to hell…

 

11.44. Panik uppstår. Oskar har glömt chipet i bilen. Samtidigt träffar vi ÖISare på löpande band.

 

 

Arvid agerade sedan kommentator på ett ruggigt spännande sätt.

 

13:30. En timme har strax avklarats i lidingöloppets hårda terräng. Oskar tuggar på likt en taktsäker trummis i fyrafart. Snuddar på en topp 200-placering så här långt vilket är en klar förbättrar mot förra året om det håller i sig. Robban pendlar lite både placeringsmässigt och tempo. Återkommer med uppdatering. Kämpa på nu grabbar!! 

 

13:39. Täten flyger uppför grönstabacken. Precis där jag fick börja gå förra året. Minnen kommer tillbaka. Inte jättetrevliga minnen, men ändå vettiga att ha och kunna plocka fram så man vet vad det handlar om. Lidingöloppet är ingen lek. Extremt spännande tätstrid just nu med milen kvar, heja heja! 

 


13:52. Uppdatering halvvägs (15km) 

Oskar Lund – 59:59

Robert Davidsson – 1:03:22

Adam Sernheim – 1:04:22

 

Kan bli riktigt spännande detta. Håller Oskar? 3 minuters försprång på sluggern och Sernheim är ingenting på andra halvan. Vet Adam och sluggern om att dom har varandra i hasorna? Oskar jag hade en livesändning bara från den interna kampen mellan Oskar, Adam, Robert. KÖÖÖÖÖR!!!

 

14:20. Aborren är avklarad. Oskar går jämnast, 1:44 för honom där. Kampen mellan Adam och sluggern är olidligt spännande. Skiljer 10s vid backen. 1:55 mot 1:54:50. Fördel sluggern med 10 sekunder. 

Återkommer…

14:37. Vad håller du på med Oskar? Gå i mål nångång! 

 

14:41. Oskar i mål på 2:09:09. I

Snygg tid men tyvärr inget nytt pers, men verkligen inte illa pinkat med sargade hälsenor. Bra jobbat! 

 14:55. Adam Sernheim i mål på 2:23:02, riktigt bra tid i sin premiär. Robban ”sluggern” Davidsson, brutit?? Kanske har Chippet havererat, kanske blev han knäckt av att Adam sprang om sista kilometern och kastade in handduken. Hittar ingen tid på karln.. Tråkigt

14:57. DÄR är även sluggern i mål – 2:24:30! Något säger mig att det varit en kamp sista kilometern, blir spännande att höra vad dom har att säga om avslutningen. Bra jobbat grabbar!! 

 

15:47. Medaljen är bärgad. Kroppen sargad men hälsenan hel. Tyngre lopp får man leta efter…nån gång ska jag vara förberedd.

16.52. Äckelmagade undanbedes. Men det här är ju faktiskt en konditionsidrottsblogg. Sånt här gillar vi att frossa i eller hur? Lite Sluggerfötter.

 

Sen följde den sedvanliga ”banketten” på Kvarnen och #allatillkvarnen trendade på diverse sociala medier. Här ett urval av bilder:

Johan H och Robin W.
Sub 2.30 mannen.
Dimmigt. 
 

Två veckor senare var det dags för ÖIS-Loppet. Arvid var ute efter revansch.

09:28. Två gånger av två möjliga har jag åkt på spö av min käre bloggkollega i ÖIS-loppet. Dagens mål är att det inte ska bli en tredje gång. 1,5h till start. Vi ses! /örnen

 Oskar som olyckligt nog åkte på en förkylning efter Lidingöloppet fick kasta in handduken men följde ändå loppet från, ja, första parkett, skulle man kunna säga, och fick åka med tävlingsledaren i jakten på täten.

 

11:51 Dramatik i skogen, toabesök för ettan. Tappar ledningen.

Oscar Claesson lyckades mobilsera kraft efter skogsbesöket, Karin Spjuth vann igen och Arvid fick sin revansch på Sluggern. Men framförallt:

14:02. Frågorna är många; hur gick loppet? Placering/tid på respektive löpare från holaveden? Var prisbordet lika bra som tidigare år? Blir det after run? Svaren kommer, men först möste jag smälta att jag äntligen fick plocka hem en brödrost från prisbordet.. Hörs! 

 
Men där tog inte tävlingssäsongen slut och Arvid och Oskar (den riktiga) styrde kosan norrut mot Österbymo och Jätten Bule Löpet.

08:55. På väg. Baksideligister!

 

09:58. Snart dags för efteranmälan. Oskar har glömt kontanter så det blir spännande att se om svish har kommit till österbymo. Ryktas om att Kleist står på startlinjen, med andra ord är taktiken självklar. Jag gör som på grevskapsloppet i somras, tar rygg första 3 km. Kanske håller det denna gången 🙂 

 

10:25. Svish funkade felfritt. Österbymo levererar. Mötte både hallby-klanen och banrekordhållaren Staffan ek. Nu letar vi toa, haj. 

10:38. Legenden spottad. 

 

12:26. 7:a & 10:a. Halvnöjda.

12:44. Igenkända från bloggen. Stort!

 

13:37. Baksätesgodis.

 
 

Ett smakprov av årets liveuppdateringar. Dessa dagar har varit väldigt givande för oss och många har följt oss. Snart drar förhoppningsvis skidtävlingarna igång och då kommer mera från Holaveden live. 

 

 

 

En kropp. Ett liv.

2015-09-30 / / Inga kommentarer

Lidingöloppets våndor. De är ständigt närvarande. Jag måste springa oftare än var fjärde år. Jag hinner glömma hur illa det kan bli. 

I år hade jag en plan. En plan som sprack. Kilometrarna 16, 17, 18, 19 är förrädiska. Nästa gång blir det mer långa pass i terräng. Fler långa intervaller. En lärdom. Igen.
Den här löpsäsongen har tyvärr varit ett elände. Skador och skavanker som jag inte lyssnat tillräckligt på. ”Man kan aldrig aldrig aldrig springa ifrån det” sa en idrottsläkare jag intervjuade en gång. Han hade och har rätt. 
ÖIS-Loppet om två veckor. Vi får se om jag kan mobilisera kraft tills dess. Har ju ett klubbmästerskap att försvara. Sen får det vara nog för det här året. 
Nu blicken framåt. Konungafärden väntar om fem månader. Farsan gjorde slag i saken och investerade i en SkiErg. Garaget där hans framtida Volvo Amazon ska stå börjar mer och mer likna en träningslokal. Så ska det vara. 
Vill passa på och tacka alla som stod på Lidingö i lördags och hejade. Världsklass. 
Till helgen är det Äppelloppet i Smålands Toscana. Tyvärr kan jag inte närvara. Men det lär bli fest. Anmäl er och njut av att vara vid liv. 

Lidingöloppsveckan – När Arbetarn fick rätt

2015-09-21 / / 2 kommentarer
Välkommen till Lidingöloppsveckan med Holaveden. Till helgen smäller det och för att komma i stämning kommer vi under veckan att beröra något av det som alla vi och ni som springer under helgen har att vänta. Detta i form av minnen. De som finns kvar. För visst finns det minnen? Både goda och onda…
 
Idag har Sluggern funderat och grävt bland sina bortträngda minnen. 
 
/Holaveden
 
 
Arvids inlägg i förra veckan om TK, Terrängkungen, fick mig osökt att tänka på en av TK:s (tydligen ska det ha att göra med någon annan sportig typs initialer och att Jonas – som han egentligen heter – därför fick dessa initialer som smeknamn då han också var en sportig typ. Oerhört långsökt jag vet, men mycket talar för att det är så det är) kanske värsta upplevelser i löparspåret. Och även min egen kanske…
 
Lidingöloppet 2007. Två Ölmstadgrabbar tar lätt på uppgiften och går med hårt från start. Något de senare fick ångra.
 
Vi var talanger på den tiden. Oskolade och vi hatade alla som utgav sig för att vara bättre än vad de var. Vår drivkraft har alltid varit att besegra ”dom från stan”. Dom med flashiga klubblinnen och häftiga skor. Hade man det skulle man fan prestera.
 
Vår träning var gjord i Flättinge Döner. Där var det som mörkast och alltid två kilometer kvar till mål. Det var när vi tystnade där som båda visste vad som gällde. Liv eller död.
 
Startskottet gick och vi log när vi fick lägga iväg. 30 kilometer terräng. Visst fanns 2.15 som ett litet mål redan då. Vi sprang för arbetarklassen på överklassens ö. I ungdomen är sånt där en extra drivkraft. Upp till kamp.
 
Arbetarn hade i vanlig ordning avfärdat våra förhoppningar. ”Det är bara att ta sig igenom första gången.” Han visste vad han pratade om men det fattade inte vi. Vi flinade sinsemellan.
 
Vi hade tappat bort varandra efter några kilometer och var och en av oss fick nu klara sig själv. Men det gjorde inget. Det här var glädje. Och vi passerade ”stadsbor” på rad. Det regnade men det märkte vi inte ens. Vi var i zonen. Unga. OCH. Naiva. 
 
Inför hade vi småkollat på tunnelbaneförbindelser mellan Västberga och Centrum. Vi skulle ju givetvis dra till det på kvällen när vi var i huvudstaden. Partyskjortan var nerpackad och vi skulle nyttja den när vi skakat av oss det här lilla loppet. 
 
Det var väl runt 17 kilometer som jag insåg att nästan hälften var kvar och att det här förmodligen skulle bli tretton resor värre än befarat. Regnet var nu påtagligt och jag började nästan frysa. Samtliga av de som jag tidigare svischat förbi löpte nu om medans jag stod still. Jag var på väg att tappa det fullständigt. 
 
När jag och TK löpte var det inte tal om intervaller. Vi gav oss ut och körde hårt från början och avslutade alltid stenhårt. På den tiden var vi faktiskt jämna även om hans spurt alltid varit mig övermäktig. Men vi visste inget om pulszoner, kvalitetspass och kilometertider. På gott och ont. Ibland är det faktiskt skönt att vara lyckligt ovetandes. 
 
Jag minns 20-kilometerspasseringen. Och jag minns att jag var helt övertygad om att jag inte skulle ta mig i mål när jag såg 28-kilometerspaseringen. Två kilometer går inte. Hade jag tur så skulle jag klara sista milen på under timmen. ”TK slaktar mig”. ”Han får gå på lokal ensam ikväll”. Men mest av allt: ”Överlev.” De fanns där ständigt. Tankarna. På intet sätt positiva. Enbart självförnedrande. Och så benen. Fy satan.
 
Det värsta med att springa Lidingöloppet första gången är att man lär sig den hårda vägen. Sen är det inte säkert man lär sig ändå. Men det var som Arbetarn sa till oss. Han hade rätt. Som alltid. 
 
”TK har säkert hunnit gå och duscha, ätit och allt möjligt under den tiden det tagit för mig att gå i mål” tänkte jag när jag gled in i målfållan. Det var som vid många andra målgångar – även om jag inte visste det jag vet nu om konditionsidrott. Total likgiltighet. Total tomhet. Blicken, svår att fästa. Men jag lyckades fästa den på en gänglig man som knappt lämnat tonåren. Med någon form av vätska i hand stod han lutad mot ett kravallstaket. Tänk er TK, lika stel som en ispinne och blåröd i skinnet till följd av kyla och utmattning. Läpparna genomskinliga. Vi såg på varandra men jag tror inte vi sa nåt.
 
Det har senare visat sig att TK sprang ännu långsammare på sista milen än vad jag gjorde trots att jag gjorde en av mina mest blygsamma milpasseringar. Jag var tre minuter efter totalt. Vi har gått åt lite olika håll sen. TK blev 67:a 2008, 65:a 2013 och 10:a i 15 km-loppet förra året. Samma dag som jag spelade oavgjort med ÖIS i Anneberg för övrigt.
 
Vi duschade i kallvatten bakom en pressening – lidandet var inte slut – för att sedan åka mot Västberga. Vi checkade in och konstaterade att det icke skulle bli något centrumbesök i huvudstaden för dessa två herrar. Istället åkte vi ner mot macken – alldeles tätt intill G4S som två år senare utsattes för ett ganska så spektakulärt rån, men det är en annan historia – för att inhandla diverse godsaker. Vi är nog en av de få som handlat med kundvagn på OKQ8 i Västberga. Vill minnas att vi för säkerhets skull svängde förbi McDonalds också. Sedan följde ett frossande i kolhydrater och socker som aldrig varit mer okej än då. Vi somnade in som två små barn och drömde om Flättinge Döner.   
 
 
 
 
 

Pissidrott

2015-09-17 / / 3 kommentarer

Kanske är det jag som inte förstår hur man gör. Kanske är det min kropp som inte är gjord för det. Kanske är det skorna det är fel på. Kanske är det mitt löpsteg. Kanske är det fel på allt. Förmodligen. Men jag är ju en småbarnsförälder med begränsade resurser både ekonomiskt och tidsmässigt. Så för helvete. Kunde jag inte bara få springa lite utan att det gör ont mer än två jävla veckor på ett år? 

Ursäkta frustrationen och gnället. Det finns så sjukt mycket värre saker än det här. Men jag ska springa Lidingöloppet om nio dagar. Och jag trodde för nio dagar sen att mitt livs form var i antågande. Nu blir det vila från löpning tills det är dags. Och när det är väl är dags så ska det icke gnällas. 
RÅDET ATT AVSTÅ KÄNNER JAG REDAN TILL. Jag är inte dum på det sättet. 
Men i skrivande stund så frågar jag mig själv. Vad är det som är så jävla svårt? Vad är det min veka kropp inte klarar av? Jag tog lärdom av våren då jag sprang skadad från Vasaloppet till Göteborgsvarvet. Men sen så står man här igen. Vilat från löpning sen John Bauer Trail och ändå räckte det med 2 km trippande i skogen för att jag skulle behöva halta tillbaka till bilen. Hade alltså till och med tagit bilen till skogen då jag bor i betongen (det är väl det som kallas karma kanske) för att skona kroppen. Inte ens det hjälpte. 
Jag är 27 år. 
Parodi. Och ridå för idag.

Struken.

2014-09-27 / / Inga kommentarer
 
Jag är borta ifrån Lidingöloppet 2014.
Det är inte mycket att säga.
Jag har ståndaktigt förnekat det.
Jag har varit fly förbannad i ren och skär ilska.
Jag har fört förhandlingar om kraftfulla åtgärspaket mellan kropp, själ och intellekt.
Jag och depressionen har hållit varandra sällskap inne i St Ana katedral.
Det var mörkt, tända ljus och böner om förkylningens förskingring.
Men det hela är dock accepterat nu.
 
 
Jag har spart en liten bit av storform.
Den ska släppas ut i John Bauer land.
ÖIS loppet! Jag kommer redo!
 
 
Det kommer ett inlägg i eftermiddag med allt det senaste ifrån Lidingö. Titta in ikväll.
 
Äldre inlägg

Podcast

Arkiv

Kategorier

Meta

© 2024 Holaveden

Tema av Anders Noren — Upp ↑