En vecka kvar. Fick in några bra pass i början på veckan. Sen kom nån slags mikroförkylning i torsdags. Inte sjuk, men en liten liten irriterande känsla. Blir inte bättre, blir inte sämre. Det släpper nog, får gå på rutin. Det blir det 10:e loppet för mig. Lidingö är det enda loppet jag har lite kontinuitet i. Det är alltid ett trevligt arrangemang. Nåt att se fram emot efter sommaren och semestern. 4 gånger har jag klarat tvåtimmarsgränsen, en gång har jag missat medaljtiden på 2:15.

Ser verkligen fram emot att jogga tills starten på Koltorps gärde med Robban och Arvid vid min sida nästa lördag!

-OL

Tankarna vandrar iväg. Scrollande och tankar på en ny karriär månne. Det slutar oftast med ingenting. Gillar inte rampljus, förstår precis hur Winnerbäck måste ha känt. Scenskräcken. I en bransch där mycket går ut på att sticka ut, höras, synas och framhäva sig själv är det ibland ganska jobbigt när man helst vill vara i kulisserna. Helst rensa ogräs eller gräva djupa hål. Men det är allt som oftast tankar.

Det finns få stunder som leder till utandning och reflektion. Allt går i ett. Jag har min stund ett par gånger i veckan då jag sitter ensam på motorvägen. Klockan är 4. Jag möter enstaka lastbilar och lyssnar på fläkten. Reflekterar och andas in. Det är tomt överallt. Jorden återhämtar sig. Snart fylls luften av avgaser igen. Solen uppenbarar sig och allt begravs i ett pulserande dån av dagislämning, signalhorn och suckande arbetarkroppar. Men klockan 4 är vi ensamma på motorvägen. Vättern och de flimrande lyktorna i södra änden.

Har ingen aning om vart jag vill komma. Konstaterar bara att om man stannar upp så undrar man vad allt det här handlar om egentligen. ”Man vill va glad” som södersonen Tommy Bolin sa.

Lidingö 8 dagar bort. Har stökat av en förkylning. 11 km igår. Lugnt och lite intensivt. Båda funkar. Blir bra tror jag.

/RD

Almgren fortsätter att vara grym. Visar att det gäller att härda ut. Vilken king. Min vecka har börjat bra rent träningsmässigt. Det var längesedan. Förklaringen, den lilla filuren är förkyld. Man får se det positivt, pengarna man sparar och passen som man fick in på kontot. Söndag 5x1k Skierg. Måndag löpning runt sjön. Ikväll 4x8min Skierg.

Sprang runt sjön även i lördags, segt nåt så förbannat. Igår lite lättare.

Farsan hemma på permis nu. Snart hemma helt. Ordning tillbaka till det normala men små steg i taget och allt det där.

Vi ska ha kräftskiva på lördag. Ser fram emot det. Märker nu att detta är ytterligare ett inlägg men totalt ointressant information. Man får komma på något bättre.

Jag tror inte jag är rätt man att analysera valet. Det verkar dessutom svårt att analysera något som dels inte är helt färdigt och dessutom väldigt jämnt. Ungefär som att se en 0-0 match i fotboll, rätt tråkigt oftast.
Som Palle skrev i ventilen igår – hade man inte fått veta utgången så hade man inte kunnat gissa vilka som vann om fyra år. Det ligger något i det antar jag.

Lidingöträningen fortsätter. Senaste veckan har det gått lite trögt. Man märker att benen är konstant sega. Det är givetvis planen i nuläget. Hoppas planen att släppa upp och känna sig fräsch går i lås bara.
Sista veckan med praktik på skolan. Många barn sjuka. Jag går och tvättar händerna hela tiden. Håll tummarna för mig att jag inte åker på nån skit nu 🙂

/ arvid

Tidigt på söndagsmorgonen gick jag över gatan till Björkhagens skola för att lägga min röst. Inga köer, snabbt och smidigt hade jag gjort min skyldighet, åtnjutit min rättighet och skapat en möjlighet.

Efter att varit halvdäckad av den fjärde vaccinsprutan i helgen drog jag åter på mig löpskorna och körde ett Lidingöpass. Medans valvakan spelades upp i mina öron gnetade jag runt elljusspåren i Nackareservatet och drog backen vid Hammarbybacken tre gånger.

Verkar bli en kämpig mandatperiod för vem ska leda Sverige. Som ett fyraårigt backpass.

-OL