På matfronten är Okinordiskt den hetaste trenden. Kopierade den här texten från Radio programmet Menys hemsida. Länkade även till programmet om Okinordisk mat. Det är väldigt intressant och inspirerande. Man vill bara ta sin poddmicrofon och dra till Skåne.

Ön Okinawa i södra Japan är en av de s k blå zonerna. En av de platser i världen där man lever längst, där det finns flest personer som blir hundra år, eller mer. Dessutom med färre sjukdomar, mindre cancer, mindre hjärtsjukdomar, mindre demenssjukdomar. Sedan 1975 har forskare studerat 900 hundraåringar på ön för att försöka förstå varför de lever så länge och mår så bra. Bland annat har man kommit fram till att maten spelar en viktig roll.

Strax utanför Lund, i en gammal skånegård, ligger Igelösa Life Science, ett privat medicinskt forskningsbolag som specialiserar sig på transplantationsvård. För att klara en sådan operation måste patienten vara stark. För det krävs en bra livsstil med bland annat bra mat.

På Igelösa tog man del av Okinawa-studierna och började själva laga Okinawa-mat och göra egna tester på patienter. Resultaten var goda. Men efter ett tag tröttnade patienterna på de japanska smakerna.

– En bra lösning är inte bra förrän man vill äta den också, säger Ådne Steen, vd på Igelösa.

Så de lät sina kockar Gunilla Hansen och Matthew Pohl översätta kosten till svenska smaker och råvaror. Resultatet kallas okinordisk mat.

– Det måste vara minst lika gott som vanligt, säger Gunilla.

Meny provsmakar en lunch med köttbullar med brunsås, lingonsylt, rostade rotsaker, en god sallad och en lyxig chokladdessert.

Okinordiskt är mycket fibrer i hela korn, mycket grönsaker, mycket baljväxter. Väldigt lite kött och köttprodukter, väldigt lite mejeriprodukter. Näringsrikt och kalorisnålt. Och kolhydrater med lågt glykemiskt index, s k långsamma kolhydrater, som tar lång tid för magen att smälta.

Maten ger mycket goda resultat på bara två veckor.

– Vi har haft patienter med diabetes typ 2 som kunnat sluta med insulin, säger Ådne Steen.

Men på Okinawa handlar det om mer än maten. Det handlar om en hel livsstil. Med mycket fysisk aktivitet. God anpassningsförmåga som gör att stressnivån är låg, och en positiv livsinställning. Det ingår också starka sociala sammanhang med mycket umgänge med släkt och vänner. Och de har en vård som hämtar från både den västerländska och den österländska medicinen.

Snörade på mig mina nya Adidasskor och gav mig ut i staden medans sol sakta sänkte sig ner mot horisonten. Efter några veckor av högst medioker löpning så var det skönt att springa igen. Inga krämpor, inga krav…bara upptäckslöpning. Karlbergskanalen ner till stadshuset, förbi strömmen, strandvägen, förbi kaknästornet och vidare ut på Djurgården där jag äntligen fick springa själv. Vidare förbi Thielska, Valdermars udde och skansen. Ungefär här började det bli jobbigt på Stockholm Marathon förra året. Tog Narvavägen upp till Karlaplan, vidare mot Odenplan och Sankt Eriksplan för att sedan ta mig tillbaka till Kungsholmen. Sprang ett extra varv runt kvarteret för att vara säker på att knäcka halvmaran. Duschade och mötte upp Palle på centralen för en bit mat och en öl. Vilken kväll liksom!

I helgen gör Arvid riktig säsongsdebut på halvmara, vad tror ni han springer in på? Får vi se en sub70 tid?

-OL

I mitt huvud finns en bild ni inte kan förstå. Klockan var 18.20 i söndags. Jag hade äntrat Bergabacken för första gången sen jag jagade Dolla förgäves i ÖIS-Loppet i höstas. Jag hade stånkat mig upp. Känt mig förvånansvärt rapp men ändå så genombultad av maxpuls och darriga knän. Utnyttjat lungorna till max och sett döden i vitögat som sig bör. Kom ur skogspartiet vid Tolarp och möttes av en magnifikt glödande sol i horisonten som borrade ut sitt anlete genom de grådaskiga skyarna. Bländad och regnpiskad på samma gång, ja det går knappt att beskriva. Ibland ser man bara meningen med allt. 

Kroppen är på gång. Jag säger bara det. Det kan bli roligt det här. 

/RD

En fin stiljte här ikväll. Timmen mellan 22 och 23 är rofylld. Man kan fylla den med lite vad som helst. Läste precis om morötter och blev hungrig. Typiskt, när man inte ska äta på fjorton timmar.  Dricker alldeles för varmt te istället, ska rikta in uppmärksamheten till en artikel om författaren Eric Ericson. Sen en av veckans absoluta höjdpunkter Jan Gradvall. 

Efter sömn ny vecka. Vilken vecka. En Holaveden vecka. Oskar börjar nytt jobb och liv i Stockholm, Arvid forsar mot mållinjen i Holland i sitt livsform. Venlo halvmara, erkänt snabb. Det luktar ner mot 70 minuter. Själv åker ja upp till Stockholm på tisdag för att leverera lite jackor till Oskar samt en vacker morgonrunda i den förlovade huvudstaden. Köpt nya skor, kanske blir premiär. När Arvid fick se dom sa han ”Passa dig för dom där du” Det är inga Hoka skor om man säger så.

Såg Adam Sernheim ute och springa snabbt samtidigt som det var Rocksjön runt??

Vad är svaret på frågan vi alla ställer oss, när kommer robbans första reportage i radion? Vi borde samla dom här på sidan på något vis. Vi ska vara hans största hyllare och kritiker, precis som han behöver. Hur får man ihop ett löppass i Ölmstad med tusenhöjdmeter? Vill se den kartan, vill springa det passet, kalla den tusingen. Grilla en korv och öppna en folköl.

Öis är allt annat en platsen för nyårslöften. Ikväll var det soprent bland vikterna. Och då var inte ens Daniel Wetterheim där. Skidåkarna placerade lite blygsamt vid utgången. Anders Boestad, Peter Nilsson och undertecknad. Det finns underlag för utbyggnad helt klart. Gym. Man borde helt klart bygga ett gym. Crossfit inspirerat.

Pettis gick upp en viktklass och slog ut wonderboy med en Superman punch. Det såg vi inte hända, framförallt inte Wonderboy.

Stina Nilsson vad säger vi, vi jublar. Dock mediatränad till uttråkningsgränsen. Men men salut.

Saknar min sängkamrat men nu, som sagt Eric Ericson.

Kärlek