Om exakt en månad i Berga gäller det.

4 veckor av hypokondri och formsökning kan börja!

ÖIS i eftermiddag. Ut och mal. Mora är målet.

/RD

Missat inlägg två dagar i rad. Jag skyller på snön. Inte lätt att hålla reda på allt. Det gäller att njuta så länge det varar. Hört att det är millvär hemma.

Syrran, Molly och jag.

/RD

På söndag är det dags för Ulricehamnsloppet. 3 år sedan jag själv åkte nu. 2 år sedan jag åkte ett seedningslopp överhuvudtaget. Ser fram emot det mycket. Att tävla är att leva. Palle och jag får hålla Holavedsfanan högt. Nån mer som ska åka?

Holaveden har startat en liga i Visma Ski Classics Fantasy-spel. Du har 40 000 dollar att leka med. Ett lag med max 10 åkare som plockar poäng i loppen. Följ länken nedan, skapa ditt lag och gå med i ligan Holaveden. Arvid har valt det supermogna lösenordet Balleballe.

http://fantasy.vismaskiclassics.com/

Här har ni mitt lag som förmodligen kommer göra mig odödlig i skidkretsar. Deadline för helgens tävling i Seefeld är ikväll kl 23 så skynda!

/RD

I mitten av 90-talet åktes det en del skidor på Ölmstads nya elljusspår. Det fanns förvisso inga elljus, och inga spår heller, men en åkte gjorde vi. Det var mamma som tog med oss ut på åkrarna och stigarna mellan Ölmstad och Siringe. I mitten av 90-talet fanns ingen Johan Olsson eller Charlotte Kalla, svenska skidframgångar fanns tidigare med Gunde och Wassberg och efter med Elofsson. Men just där och då bara drömde man om svenska skidframgångar. När den väl kom låg jag och sov (Niklas Jonsson, OS -98). Därför fick man låtsas att det svenska stafettlaget ryckte till sig en ledning vid Linnerhultaliden.

Att Sverige skulle ta medaljer under min livstid i längdskidåkning kändes inte jättetroligt för mitt 8-åriga jag. Vad som dock tedde sig än mer otroligt var att jag 20 år senare skulle staka runt i elljus på samma ställe. Men i torsdags var det precis vad jag gjorde i blötsnön.

Det blev en kort sejour, ett par varv på lilla slingan för att hinna spåra för mig själv innan för mycket snö la igen spåren. Kände mig som Johan Olsson i VM i Falun.

Började återigen fantisera mig bort, såg en exalterad publik stå utmed slakmotan mot Roland Åkessons domäner och jubla. På vägen stakandes tillbaka mot bilen kunde jag blicka mot mitt föräldrahem och kände mig oerhört nostalgisk. Här kommer det åkas många varv de kommande åren.