För två år sedan samlade Holaveden mil och pengar mot cancer under november månad. I en hyllning till livet och rörelsen samlades runt 5000 kr in. Själv minns jag att jag skänkte 1 krona per kilometer och att målet var 300 km. Minns att jag jobbade in de sisra milen en måndagkväll runt Vista Kulle. Palle jobbade in en 10-milahelg för att skrapa ihop det sista. Det ger extra motivation om inte annat. I månaden som vid blotta anblicken ses som en mur av vår betong.

Gör som ni vill, men på onsdag kör vi. Skapa en utmaning och sprid ordet så sätter vi ihop en insamling. Allt för en god sak.

/RD

10 gånger skidgång i helvetesbacken igår. 5 gånger halva löpning.

Känns fortsatt starkt och börjar nu drömma om en start i Jätten Bule. Första gången i så fall.

Har byggt upp en grund genom följande princip under de senaste fem veckorna:

1 intervallpass (t ex 4×4 min.)

1 styrkepass (hela kroppen)

1 längre rätt hårt pass. (Har blivit mest rullskidor).

Allt utöver är en bonus.

Ett framgångsrecept så här långt.

Jätten here we go! Hoppas man får se legenden på start.

/RD

Löpskorna hålls återigen varma.

Återigen ljuder mitt tunga steg på vägarna. Jag har väntat lite längre än vad som behövts, men varför stressa under hösten. Jag har ju mina pass vid stakmaskinen. Igår sprang jag för tredje gången den senaste veckan och förutom några stickningar så här i efterhand känns knät förvånansvärt bra. Förhoppningsvis kan det gradvis ökas utan bakslag så det blir mil under november. Holaveden planerar ny #miljakt. Håll er informerade.

Dampallen var så ivriga på prisbordet att de hann vända sig innan kortet var färdigt.

Arvid och Dolla fick stå bredvid Oscar Claesson i lördags. Han är ganska stark den där Claesson. Själv fick jag agera supporter och det var sannerligen energigivande att själv få ge lite energi till löparna. Men framförallt fick jag bjuda igen till Hubbe för hans stöd under Vasaloppet. Stort!

Mäktigt ljus.

Behöver inte säga mer än att jag älskar hösten.

Nytt pass.

Trots skadan vågar jag säga att jag är i årets bästa form just nu rent konditionsmässigt. Träningen tickar på och det är bara att följa med. Återhämtningen är snabb och kroppen känns stark. En overklig känsla faktiskt. Men man får väl passa på att meddela omvärlden eftersom det inträffar så sällan.

I söndags var tanken att åka rullskidor. Vädret var dock sådär och när det finns en stakmaskin bara någon kilometer från huset var valet enkelt. Det blev ett nytt pass. 10 000 meter.

Tanken var att gå sub 41 utan att veta alls hur det skulle gå. Men när första 5000 gått på 20.15 ökade jag farten istället och andra halvan gick på 19.38. Då ska man komma ihåg att jag gjort 5000 på 19.25 som bäst i år (pb ligger på 18.42 från februari 2016).

Det var ett mäktigt pass som jag varmt kan rekommendera. Du kommer garanterat bli nöjd (trött)!

En lördag i september kan bestå av Äppleloppet och
omgång 22 av division 4 norra. Den kan vara överdådigt vacker med hela paletten från grön till röd, lågt stående sol och lagom frisk vind genom dalarna. Den kan vara fylld av leenden och pratsamhet, gemenskap och värme eller bara elegant skön i sin tysthet. Vi umgås över en kopp kaffe eller så arbetar vi i trädgården. Någon åker till sortergården och någon räfsar löv medan en tredje konsumerar höstmode. Någon bråkar om små och stora saker. Någon gråter, någon ledsnar säkert totalt.

Och på en gata i Västsverige går nazister och manifesterar sitt hat.

Det är inte en vanlig höstlördag i september. Det är en sorgens dag. Men som motvikt till det onda: Gå ut och var en god människa.

Låt dem drunka i sitt hat och låt det här bli en påminnelse om att vi aldrig ska ta något för givet.

Bli inte en av dem som bara står där sen och säger att jag visste ingenting. Fortsätt läsa