I torsdags slogs det inofficiella världsrekordet i höghastighetsjollesegling på Landsjön. Numera lyder rekordet 19,3 km/h. Det tidigare rekordet löd 18,6. Men i torsdags fick jag upp en hiskelig planing på en halvvind över sjön och kunde notera det nya rekordet.

Världsrekordbåten

Somnade oroligt i förrgår. Kom aldrig till ro, skruvade på mig i sängen och klockan började närma sig tolv. Klarvaken satte jag mig upp i sängen. Nu kom jag på det. Jag hade missat att anmäla mig till Kolmårdens terrängmara. 15 minuter till anmälningen stängde var det bara att göra slag i saken och få in en anmälan. Sen somnade jag skönt igen. Om knappt två veckor går tävlingen och jag har sprungit två gånger tidigare.

#gisebo

Ett inlägg delat av Oskar Lund (@gisebro) 25 Jun 2018 kl. 1:34 PDT

12:54. Nytt PB på Husqvarna Fitness test. 16:59. Sernheim pressade 2:50 första kilometern…som vanligt 🙂

Efter Stockholm marathon har löpning flutit på fint. Det är verkligen härligt att springa på sommaren. Så lite insats för att komma ut och träna, på med shortsen, en tischa och snöra på skorna. Lummiga skogsstigar eller stekande asfalt. Bara att välja. Just nu kommer kilometrarna till mig. Det är en härlig känsla, speciellt på sommaren. Det känns som det är dags att leta upp lite lopp….börjar med Husqvarna’s lunch test runda som brukar inleda varje hetsätarhelg som jul, påsk och även midsommar. 5 km asfalt. Förhoppningsvis kan ni få en liten live rapport efter loppet här på bloggen. Stämpla ut tidigt idag och spring en sväng!

En bild, svår att värja sig emot,

Ibland önskar jag att jag bodde i bergen. Ganska ofta faktiskt. Tänk att kunna ge sig iväg mot en bergstopp efter jobbet. Att få kämpa sig mot toppen. Se ut över vidderna från toppen. Längta bort till toppar i fjärran. I vätterbygden finns inte bergen jag pratar om. Vi får nöja oss med Huskvarnabergets sluttningar och östra vätterbranterna. Men känslan att t stigen upp från Brunstorp upp till John Bauer leden är så nära bergslöpning man kan komma. En kilometer av drömmar att man är på väg mot en alptopp. En pirrande känsla i låren när mjölksyran börjar rinna till. En mäktig vy över Vättern är belöningen. Vill du testa stigen och utmana mig. Här är stravasegmentet.

Varje sommar kommer frågan upp i mitt huvud. Hur snabba är de små irriterande rackarna? Man kan hålla dem på konstant avstånd vid cirka 4:30 fart i vindstilla. Vid lite motvind tappar de snabbt orken. Vid medvind kan det krävas ett kontinuerligt sub4 tempo. Igår fyllde jag vätskebältet och drog iväg längst John Bauer leden. En väska fanns vid Ramsjöns badplats. En tryckande värme och dammvirvlar guidade mig upp längst äppelraderna till leden. Vid botarps ladugård hade det bildats en rejäl svärm bakom mitt huvud. Surrande och irriterande men på något sätt tjusningen med sommarlöpningen. Lufsa och du kommer bli galen av flugorna. Tempot måste hållas, korta pauser. För en ymnigt svettande person som jag är jag som ett smörgåsbord för flugorna. Det blev till slut dryga 20 km innan jag lämnade allt utan splitshortsen och äntrade Ramsjöns vatten. John Bauer leden var precis vad jag behövde som återhämtning efter lördagens bröllop. God mat, Goda tal, God dryck, God dans är allt som sätter sina spår. Men vad kul vi hade!

Holaveden vandrar längst krokiga vägar. Aldrig vet vi vad som kommer bakom nästa kurva. Men i detta fallet det en oförglömlig bröllopsfest.