Är du också lite trött på allt valkäbbel på TV? Lite trött på att gå till jobbet? Sugen på att hitta på något kul?

Kolla på detta programmet om medborgarlön och robotisering. Riktigt intressant. Fungerar ränta på ränta om alla förstår det? Vilka jobb kommer försvinna? Med medborgarlön hade vi kanske  kunde vi fortsatt vår fjällöpning tills första snö la sig över jämtlandsfjällen. Arvid hade kunnat trummat och löpa till håret växt till marken och Robban tränat inlägg på ÖIS tills höftböjaren går av. Eller hade vi bara vara lata o käkat ostbågar framför TVn? Hur som helt är det värt att se dokumentären.

https://www.svtplay.se/video/15951602/lon-utan-jobb?info=visa

/OL

Första lördagen i månaden där vi alla ser fram i mot sista lördagen i samma månad. Förkylningen är på upphällningen och löpskorna får återigen röra den välsignade marken på väg mot Lidingö. Imorgon ska det röstas i skolan i Skärstad. I skärstad-svarttorps valkrets var senast moderaterna störst föjlt av kristdemokraterna tät följda av socialdemokraterna. Är det något vi inte är här uti skogen så är det liberala, Folkpartiet parkerade på 3,2%. Proletäriatet verkar ha flyttat från bygden också. Tänk hur olika världsbild vi alla har här i vårt avlånga land. För att inte prata om i världen. Hur många har du inte hört uttala sig om USA’s president och politik senaste året utan att ha minsta insikt i amerikansk kultur eller demokratiska system. Vill du också kolla lite statistik vad man röstar på i ditt ditrikt, klicka här! 

Borde vi inte alla rösta på ÖIS-skidspårs-partiet? Tänk om det fanns lite av det engagemanget och ordningen i sveriges politik. Då hade i alla fall Peter Nilsson fått min röst!

Trött och hungrig gick jag en vecka efter jönköpings maraton. Började komma tillbaka i träning igen men då slog förkylningen till. Det var länge sen sist men man vet att den kommer. Tanken var en start i John Bauer Trail run men handduken fick kastas in. Förhoppningsvis är jag snart tillbaka med skorna på fötterna och förbereder mig inför Lidingö med övriga Holaveden som tydligen redan börjat lägga upp taktiken inför ÖIS-loppet.

Ny vecka, nya möjligheter!

En nästan romantisk känsla sprider sig i kropp när jag tänker på höstens lopp. Terränglopp efter terränglopp avlöser varandra. Hör bara planen, John Bauer Trail, Löprallarn, Lidingö, ÖIS-loppet och Växjö Maraton. Perfekt utspridda under hösten likt löven på marken. Den lite småkyliga fuktiga luften som kryper sig på innan start men strax skönt kyler den benen som ger fullt effektuttag uppför backen i Berg.

Terränglöpning är verkligen den perfekta höstidrotten!

Snart är vi där igen….krampstretchande längst Lidingöspåret

I lördags föll de på plats. Pusselbitarna i maratonpusslet. Med osäker form stod jag på startlinjen i Knektaparken där tydligen varenda lopp i Jönköping ska gå, förutom de riktiga loppen Landsjön Runt och ÖIS-loppet då.  De förädiskt lätta första 5 kilometrarna runt Rocksjön förökte jag hålla igen tempot och komma in i loppet. Det funkade perfekt och en behaglig resa i strax under 4 minuters tempo började. Hittade en liten grupp att springa med som höll ihop fram till 18 km och vi plockade in löpare efter löpare och plötsligt sprang jag på 4-5 plats. Halvmaran passerades på precis under 1:24 och mycket krafter fanns kvar i benen. I de tunga uppförsbackarna upp till Järstorp och Hisingstorp hade jag bestämt mig att låta det gå lite långsammare för att ha ben som ville springa fort nerför på slutet. Men tempot var ändå ganska högt och på toppen såg jag ryggen på trean i loppet. Efter någon kilometer var jag ikapp och passerade en mycket trött löpare. Nu var det ju ”bara” nerför kvar och ”bara” 12 km till mål. Så lätt det låter, men så fel man kan ha. Men inte denna gången. Jag var pigg. Kunde fortsätta mata på och kilometer efter kilometer rullade förbi. Tillbaka ner i Jönköping och bort mot Torpa och vidare ner mot Munksjön. Nu började det bli rätt jobbigt. Men några extra dextrosol kickade igång hjärnan trots att benen började svika 4 minuterstempot. När sista rundningen av Hälsohögskolan skulle göras möter jag tvåan. Han ser sjukt trött ut och hade tappat mycket sista milen. Men han hade fortfarande två minuter till godo på mig de sista 500 metrarna. In på bron och klockan tickade upp på 2:51. Ett nytt PB med 19 minuter med häng på en 2:50 gränsen kändes verkligen som en seger i jämförelse mot när jag två månader tidigare stod och spydde på den fyrfiliga vägen längst stadsgårdskajen efter 25 km i värmen på Stockholm maraton. Nu hade allt gått enligt plan och resultatet blev därefter. Satte mig i gräset vid Spira och drack en alldeles för söt läsk och hejade fram Robban till hans första mara!

Nu siktar vi mot Lidingö, rycktet säger att hela Holaveden kommer stå där med lapp på magen!