En dryg vecka kvar innan Stockholm marathon. Igår kväll var tanken att det sista hårda passet skulle köras,  3 x 5000m på bana i mara-tempo. Istället satt jag och åt glass i vardagsrummet. En mikroförkylning har slagit greppet om mig. I måndags kändes det riktigt bra på intervallerna men i tisdag och igår har det krypigt i kroppen och halsen är konstig. Jag har inte ont, men något är inte helt rätt. Vilar och hoppas på att det försvinner lika fort som det kom. En start på maran skulle vara roligt även om förberedelserna inte är så bra som dom borde. Jag bestämmer mig i helgen. Det kommer visa sig nästa vecka på Holaveden!

-OL

Oförberedd ställde jag mig på startlinjen efter att ha efteranmält mig på morgonen till Kungsholmen Runt. En vårklassiker likt Landsjön Runt. Knackig träning och få långpass. Nu gällde det att hålla tungan rätt i mun om inte detta skulle sluta på parkbänk vid Tranebergsbron. Jag bestämde mig för att jag ska ha mycket kvar på andra varvet. Så tänker man ju alltid men det brukar skita sig. Men faktum är att jag verkar ha sprungit snabbare på andra varvet än första och när jag jämför kilometertiderna är dom riktigt jämna. Detta är nog min bästa halvmara, inte den snabbaste, men den bäst genomförda. Den snabbaste är fortfarande Göteborgsvarvet när den berömda dextrosoltanten fick ta hand om mig när jag föll ur bild i SVT’s direktsändning. Men Kungsholmen runt gick bara minuten långsammare på en ganska jobbig banan med partier på grus så möjligheterna på sub1:15 finns nog där nån gång i år.

I onsdags hittade jag äntligen bort till Fredrikshofs träningslokal för att vara med deras löpargrupp led av Fredrik Uhrbom. Jag gjorde ett försök att vara med i måndags också men då misslyckades jag med att hitta dit i tid och drog av lite intervaller på stadion istället. Där var jag inte ensam. Säkerligen ett hundratal andra tyckte också att det var roligt att springa varv på varv på den anrika stadion och låtsas vara Gunder Hägg under sommaren 1942 då han slog inte mer än 5 av de 10 världsrekorden den sommaren i Stockholm.

I onsdags såg jag i varje fall till att vara i tid och på programmet stod 5 minutersintervaller, 6 st. En blandad skara löpare sprang runda på runda ute vid Ropsten i den halvkyliga Majkvällen. Det verkar vara en bra grupp och jag siktar på att försöka springa med dom så ofta jag kan framöver. Det blir så lätt släntrian och halvmesyr när efter jobbetkoman och latheten slår in.

Passerar precis Oslo på väg hem från några dagar i Jotunheimen. Varje gång jag passerar Oslo tänker jag att det nog är dit man borde flytta. Hav, skog, stad, skidspår och ganska nära till bergen. Sen i onsdags har vi haft Davids 20 kvadratmeter stora tält som bas nere  vid fjorden i den lilla staden Skjölden. Tre heldagar på Hurranganes toppar med en riktig blandning av alla väder Norge kunde uppbåda har passerat men mestadels har det varit fint. Topparna i Hurrangane är branta och spetsiga och en riktig upplevelse och en lätt kittling sprider sig innanför de förlegade magmusklerna. En härlig resa och semestermål som jag verkligen kan rekommendera. Lite mer snö hade inte skadat men Aprils värmebölja hade tagit hårt på snön även på hög höjd.

Foto: David Erixon

Foto: David Erixon

Foto: David Erixon