Tog nattåget från ett öde Stockholm en lördagkväll. Kändes lite overkligt att gå nästan helt själv längst med Fleminggatan en lördagkväll kl 21. På restaurangerna satt det färre gäster än servitörer som stod uttråkade vid bardiskarna. Mötte upp Gurra på centralen. Vaknade i Duved. Vidare med buss upp till Storulvån för tre dagars toppturande.

Första dagen piskade vinden fjällbjörkarna och vi fick hålla till i fjällbjörkskogens brantaste sluttningar. Korta åk men puder. Lunch i en lädriva. Även en blåsig dag är en bra dag att vara ute.

Dagen efter vaknade vi upp till en knallblå himmel. Ganska kallt men så fort stiighudarna får arbeta i motlutet så sprider sig värmen i kroppen snabbt. Vi maxade dagen och tryckte in så mycket toppar och höjdmeter vi orkade med. Ordentligt trötta gick vi och la oss den kvällen.

Sista dagen bjöd på lite motsträvigt väger med hårt vind och noll sikt en bit upp på berget. Men vi lyckades ändå avverka en ansenlig mängd höjdmeter även denna dagen innan det var dags för en bastu och packa lite innan nattåget rullade söderut igen.

Känslan av att vara ute bland bergen är fantastisk, speciellt under dessa underliga tider. Hade en liten ide om att jag skulle åka en sväng till Norge lite senare också….men nu verkar de ha en tre dagars karantän för resande från Sverige. Är det nån som vet am det är OK att spendera karantänen i Jotunheimen??

Ni har väl inte missat dokumentären om klätterlaget som klättrar berget Meru. Passa på att se den på SVT nu när du ändå ska hålla dig hemma.

-OL

Ikväll tar jag nattåget mot Storulvån för några dagars toppturande. Det har inte blivit många timmars skidåkning i vinter. Men än är inte vintern slut. Det verkar bjuda upp till snöstorm på söndag men finare väder väntar bakom ovädret.

Visst är det härligt att se hur världen mobiliserar. Vi kan om vi vill. Frågan är väl om det verkligen behövs. Har vi några Coronafall bland läsarna som kan dela med sig av sina erfarenheter?

-OL

Bjuder Storulvån på samma sol som förra året??

Allt har en början och ett slut. Börjar vi se slutet på Johaugs dominans de sista åren? När man såg de jagande svenskornas åkning fick man verkligen hopp om en ljus framtid för svensk damskidåkning.

Dethär med Corona börjar krypa allt närmare den svenska tryggheten. Italien verkar inte kunna få kontroll över situationen. Men nu börjar ju i varje fall sjuka hålla sig hemma från jobbet och folk börjar bli lite nogrannare med handhygienen. Inget ont som inte har nåt got med sig. Att det sen ska kosta ett börsras är ju en annan sak.

Löpningens tid är här, vårtorr asfalt som snart soppas ren från gruset. Älskar det verkligen just nu. Har fått ihop några riktigt bra veckor senaste månaden. Hoppas jag kan hålla ihop det fram till maran så är nog PB-ölen säkrad.

-OL

Klev på flygbussen efter att sprungit från COOP efter ett snabbt chokladinköp. Där och då slog det mig. Passet. Det ligger där hemma nånstans bland alla flyttkartonger. Börjar frenetiskt googla. Räcker det med körkort?? Behöver man passet? Kan man skaffa provisoriskt pass? Ibland måste man bara chansa. Nu är jag i Tyskland i varje fall. Nu gäller det bara att ta sig tillbaka till Sverige också….

-OL

Semmeldagen ska firas även om det är med semlor från pressbyrån

Kringelfika i Tyskland

Nähä, nu börjar man ju längta lite efter våren. Men den är väl nästan redan här. Blir det några skidor åkta i vinter igentligen? Kan det vara så att jag blev IK Vistas sista klubbmästare på skidor genom segern på ett snorkallt IKHP 2018? Lite some den siste Mohikanen typ…eller kanske som den näst siste Mohikanen.

-OL