Sprang ett femkilometerslopp i lördags. En träningstävling som det ska vara. Lite som Höredarundan utan efterföljande mazarinfika. Tävlingen var uppdelad i två heat. Jag sprang i första heatet, sub16 heatet. Risken att bli sist var överhängande… Det gick sjukt fort i starten och jag la mig sist och passerade ändå första kilometern på 3 blankt. Lyckades sedan passera två löpare i varje fall på slutet o passerade mållinjen på 16:11, fem sekunder från pers trots en del backar runt Björnnäsvarvet. Nöjd. Känslan är bra just nu.

David Nilsson sprang in dryga 2 minuter snabbare på 14:02. Tydligen ett pers, men det räknas inte underströk Uhrbom på gårdagens träning. Kanske för att just hans giltiga PB är 14:02… 🙂

-OL

Resultatlistan

För några månader sedan gick jag ner till sorteringsrummet för att slänga lite skräp. Där finns en grovsoppstunna också där det kan hamna lite vad som. Ibland brukar jag titta vad som finns där. Där låg det en verktygslåda.  Tyvärr var alla verktyg borta när jag öppnade lådan. Men själva lådan var i nyskick. Såjag fiskade upp den ur tunnan och tänkte att dendär kan vara bra att ha. För ett tag sen kom jag på vad jag skulle ha den till.

En uppgraderad cykelverktygslåda.

Sagt och gjort. Verktygen som behövs för att fixa det mesta på mina cyklar hamnade i en hög.  Dessa skulle passas in i lådan. Det hade ju varit nice med Kaizen skum tänkte jag. Ni vet såntdär skum som har utskärningar för alla verktyg. Så att allt har sin plats. Började googla lite och förstod snart att det skulle kosta några hundralappar att inreda lådan. Tänkte att ordning och reda kanske är värt det… Men så kom det en leverans av utrustning till jobbet förpackad i perfekt skum för ändamålet som ändå bara skulle slängas så jag lastade cykeln full och över helgen försökte jag komma på bästa sättet att lägga ut verktygen i lådan. Tillslut kom jag framtill resultatet nedan. Efter lite skärande och klippande hade jag tillslut passat in alla verkyg och nu får jag en härlig känsla varje gång jag behöver fixa något på cyklarna och öppnar verktygslådan. Helt byggd av skräp.

Ordning och reda

Plötsligt händer det. Dolla och jag har försökt få till ett pass tillsammans i ett drygt år sen jag började jobba i Stockholm. Stört omöjligt. Inte lätt när jobb, familj, resor och skador ska passas ihop för att se när en lucka finns. Men så i lördags fanns den där, luckan. Jag sprang en träningstävling på 5 km i Hagaparken först. Ett stabilt lopp på 3:21 min/km trots en del uppför och grus. Efteråt visade Dolla sin Hagaparksrunda. 10 km och 400 höjdmetrar i en ganska liten och inte allt för backigg park är inte dåligt. Perfekt löparväder och vi bara sprang runt och njöt. Klockan stannade på 22 km och en mycket sockersugen kropp gjorde det svårt att fixa nån vettig lunch efteråt….blev två burkar läsk, tre pingvinstänger och en korv ärtsoppa. Men vad gör det när man hunnit med både en träningstävling och Dollas Hagarunda på en vårsolig lördagsförmiddag och man har nästan hela helgen framför sig!

På toppen av Hagaparken!

Tror vi testade varenda stig

Lyckades checka av mina önskningar sen sist. Utomhusklättring och bara ben på intervallpasset sen sista inlägget.

-OL

Film från klättringen av Robin Ljungqvist

Motvinden var påtaglig igår på löpningen. Men rädslan att behöva andas samma luft som nån annan bedarras något. Coronavardagen har blivit vardag. Kommer vi någonsin gå tillbaka till ”som förut”? Två saker jag längtar till mer än något annat nu:

1. Löpning i shorts o linne.

2. Klättra på riktigt berg.

Båda borde inte vara långt borta!

-OL