”Människan är inget vidare på analys” 

/Ingenjören

Jag har åkt en del rullskidor nu, säkert 4-5 gånger runt Landsjön, knäet funkar, det är mest ryggen som måste vänja sig. Jag är glad för att det funkar så här pass problemfritt iallafall. Även om jag halkat ner i tredje led nu så gör ett varv runt sjön en inte helt tillfredsställd. Det var hög tid att ge sig utanför socknen. Fick med mig ingenjören och vi luftade det ena samtalsämnet efter det andra och tillslut hade vi fyra mil. Det hettade som vanligt till sista kilometrarna och även om jag liggat sängliggande i fem månader så kunde jag inte släppa taget om ryggen, tillslut fick ja kasta min vattenflaska för att få ett slut på helvetet och efter det så var farten betydligt beskedligare. Men det känns helt klart som rehabiliteringen har gått in i en ny fas. Nu fattar han ju att ja kastade flaskan med flit men vafan, allt blir transparant för eller senare.

Lyssnade genom senaste podden nu, minns inte så mycket från när vi spelade in den. Det sägs mycket vettigt vill ja påstå. Jag är numera helt övertygad om att man borde kasta gps klockan åt samma håll som pepparn växer. Det är mest för att man är nyfiken och förvirrad till fenomenet man låter den sitta kvar på armen. Dagbok däremot det har funkat i alla tider, på alla plan.

Det pratas mycket om klimat, miljö och sådana omfattade grejer, på alla möjliga plan. Så fort människor pratar med varandra finns det en möjlighet till magi. Vi kom på tanken att ta en liten miljö och klimat vecka på bloggen. Det är ämnen som är svåra att undvika, om man är människa.

Ingenjören eller ingenjörerna påtalar något som jag kan ställa mig bakom. Att det råder brist på det dom kallar grundorsaksanalys. Skulle man göra samma sak på världen som man gör i fabriken så skulle man komma fram till att tre systemstörningar uppträder samtidigt. Den första är dom finansiella problemen med utebliven inflation och tillväxt som gestaltas genom rofferipolitik, skuldsättning, räddade banker och högar av nytryckta pengar. Det andra problemet är klimatet där orsaken ligger i att vi släppt ut fossila kolväten som lagrats under tusentals år ut i atmosfären igen på bara knappt hundra år. Det tredje problemet är demografiskt med ensamma och skäggiga barn som letar efter en trygg miljö och ett lev värt att leva.

Orsaken till att alla tre problemen händer så gott som samtidigt ligger i att det ekonomiska systemet inte är i jämnvikt med den riktiga världen och det tillfredställer inte heller människas behov särskilt bra, utan gör hen bara olyckligare. Det händer mycket där ute och det händer fruktansvärt snabbt.

Personligen så är jag av åsikten att det finns ingen tid att spilla, det är bara att arbeta och klura, ta öl med din granne och hör vad hen har att säga om saken. Jag tror att framtiden tillhör dom som lyckas förverkliga sina idéer. Har du något att säga om saken så ställ dig upp i församlingen, vi tar emot ditt gästinlägg holavedenblogg@gmail.com. Vi är alla beroende av varandra likt en symfoni orkester. Tänkte vi skulle ta och titta på en och samtidigt se vad Bob har att säga om det hela.

Vi ger ordet till den fantastiska kvinnan Sheryl Crow.

Every step of the way we walk the line
Your days are numbered, so are minne
Time is pilin’ up, we struggle and we scrape
We’re all boxed in, nowhere to escape

City’s just a jungle, more games to play
Trapped in the heart of it, trying to get away
I was raised in the country, I been workin’ in the town
I been in trouble ever since I set my suitcase down

Got nothing for you, I had nothing before
Don’t even have anything for myself anymore
Sky full of fire, pain pourin’ down
Nothing you can sell me, I’ll see you around

All my powers of expression and thoughts so sublime
Could never do you justice in reason or rhyme
Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long

Well, the devil’s in the alley, mule’s in the stall
Say anything you want to, I have heard it all
I was thinkin’ about the things that Rosie said
I was dreaming I was sleeping in Rosie’s bed

Walking through the leaves, falling from the trees
Feeling like a stranger nobody sees
So many things that we never will undo
I know you’re sorry, I’m sorry too

Some people will offer you their hand and some won’t
Last night I knew you, tonight I don’t
I need somethin’ strong to distract my mind
I’m gonna look at you ’til my eyes go blind

Well I got here following the southern star
I crossed that river just to be where you are
Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long

Well my ship’s been split to splinters and it’s sinking fast
I’m drownin’ in the poison, got no future, got no past
But my heart is not weary, it’s light and it’s free
I’ve got nothin’ but affection for all those who’ve sailed with me

Everybody movin’ if they ain’t already there
Everybody got to move somewhere
Stick with me baby, stick with me anyhow
Things should start to get interesting right about now

My clothes are wet, tight on my skin
Not as tight as the corner that I painted myself in
I know that fortune is waitin’ to be kind
So give me your hand and say you’ll be mine

Well, the emptiness is endless, cold as the clay
You can always come back, but you can’t come back all the way
Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long

Kärlekens tåg fortsätter, stannar till vid ytterligare en hållplats. På skylten ovanför perongen står det Signifikanten. Den är Ooljad och kedjorna är rostiga. Det är ingen som bryt sig om den på länge. Det är ett lite längre stopp, så ja går ut för att byta luft i lungorna. Min tröst i tillvaron är att tågen fortsatt är långsamma när allt annat i världen ska gå fortare och fortare ifrån bråttom till bråttom.

Jag promenerar ut på den stenbelagda gatan, rätt fram, tillsynes på väg mot ingenting. För den oinvigde kan den här staden ses som trist, förlegad, uppbyggd på gammal teknik som flyttat någon annanstans. Det som förr var av nöd och hävd har blivit onödigt och för arbetssamt. Det är lätt att tro att den här staden sover men om man kan se igenom dimman så kan man se att här har flera skrivbordslampor lyst genom nätterna än på något annat ställe längst med rälsen. Hundratals troligtvis tusentals av år av hårt arbete har gjort dom här gatorna och väggarna till vad dom är idag, och imorgon.

Legenden säger att man inte bör resa hit ensam, den säger att dom kan döda dig, idéerna som finns i luften här. Jag kan känna det på mig. Det är farligt här, genom luften som virvlar ut igenom ett ventilationsaggregat kan ja känna doften av en fysiker. Jag vänder och går tillbaka igen men ångrar mig och tar av in på en annan gata.

I en ändlös skog inte långt här ifrån sitter en man och fyller papper med bokstäver. Han är knappt högre än en stövel men pennan den glöder, i ordets makt och vanmakt. Han har knappt aldrig haft fel i offentligheten men i hemmets vrå har han fel hela tiden. När hon kommer hem ställer hon matkassarna på bordet och börjar korrläsa hans bokstäver medans han går runt och putsar på döda djur. Hon är signifikanten.

Utanför ett kafé i slutet av gatan sitter Mike Campell med en kopp svart och ingen märker en mästares närvaro. Jag tänkte vi skulle hålla oss kvar vid ljudbilden och spetsstålet. Vi sätter oss på tåget igen och åker tillbaks till 1992. Platsen är Madison Square garden NY. Tom Petty & heartbreakers framför Bob Dylans License to kill. Se hur han använder spetsstålet på sitt lillfinger för att snabbt kunna skjuta skarpt. Han klyver ljudbilden som en pil klyver luften. En sann mästare som bakgrundsgestalt. Ni ser honom knappt här men han står från er sida på vänstersida, en man som låter melodierna tala snarare än egot.

Man thinks ’cause he rules the earth he can do with it as he please
And if things don’t change soon, he will
Oh, man has invented his doom
First step was touching the moon
Now, there’s a woman on my block
She just sit there as the night grows still
She say who gonna take away his license to kill?

Now, they take him and they teach him and they groom him for life
And they set him on a path where he’s bound to get ill
Then they bury him with stars
Sell his body like they do used cars
Now, there’s a woman on my block,
She just sit there facin’ the hill
She say who gonna take away his license to kill?

Now, he’s hell-bent for destruction, he’s afraid and confused
And his brain has been mismanaged with great skill
All he believes are his eyes
And his eyes, they just tell him lies
But there’s a woman on my block
Sitting there in a cold chill
She say who gonna take away his license to kill?

Ya may be a noisemaker, spirit maker
Heartbreaker, backbreaker,
Leave no stone unturned
May be an actor in a plot
That might be all that you got
’Till your error you clearly learn

Now he worships at an altar of a stagnant pool
And when he sees his reflection, he’s fulfilled
Oh, man is opposed to fair play
He wants it all and he wants it his way
Now, there’s a woman on my block
She just sit there as the night grows still
She say who gonna take away his license to kill?

Kom ihåg att den som inte kan ta till sig en text bara njuter av 1/4 del av låten. Alla gör sin egen tolkning.

Man har målat in sig i ett hörn när man uttalat att man ska skriva om musik & kärlek hela sommaren. Men  vad gör man? Man sätter sig ner och arbetar. Enkelt, hårt och målinriktat. Det mesta av min barndoms skolgång fördrevs i skamvrån under lektionstid och i utvisningsbåset under rasterna medans snickerboa var min hemvist under helgerna. Vad gör man? Tillslut sätter man sig ner och börjar arbeta, utarbeta en flyktplan, en väg ut på dom sju haven. Drömmer om en vind till sitt segel.

Man finner tröst i definitionera. Vida begrepp och mysterium. Jag är så innerligt trött på ordet illusion och de förbannade fysikerna att varje gång jag hör ordet så kräks ja, helst på skorna till en fysiker. Är kärlek en illusion? Jag vill inte att det ska vara det, men det är mer för att jag gjort fysikerna till mitt livs fiende. En kamp till livets slut. Behöver det förklaras, begreppet kärlek, naturligtvis, vad ska du nu skriva?

Man får återanvända slitna uttryck, man får gå lacanskt, den som älskar saknar något, svårt att veta vad, men något, den som blir älskad vet inte varför, bara att något gör hen attraktiv i en annans ögon. Kanske är ögonen helt oskyldiga? Men man kan hålla sig för skratt när älska är att ge något man inte har till någon som inte vill ha det.

Glöm aldrig bort att kärlek är en handling, och där i ett samspel. Så i kärlek och njut av skörden, klappa till en fysiker om du ser en, hälsa från mig.

Jag tänker på samspel idag och går till musiken. Vi ska kolla på en musiker som heter Donnie Herron. Han spelar här Pedal steel, vilket är av liggande gitarrtyp, man slår an strängarna med ett plektrum med ena handen och med den andre drar han ett spetsstål över och då uppstår ett ljuvligt glidande bakgrundsljud som låter som ett rum fyllt av kärlek känns. Om ni tittar noga så ser ni, speciellt på slutet, att hans högra fot pumpar upp och ner på en pedal, den spänner och slackar strängarna så att ackordbyterna blir helt steglösa i ljudbilden.

Precis som i kärlek kräver ett samspel med Bob Dylan ett koncentrerat samspel. Alla som vet, vet vad som krävs för att spela piano stående. I kavaj och skinnbrallor. Kolla på samspelet, och lär er något utav det.

When the rain is blowing in your face
And the whole world is on your case
I could offer a warm embrace
To make you feel my love

Whee evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love

I know you haven’t made your mind up yet
But I would never do you wrong
I’ve known it from the moment that we met
No doubt in my mind where you belong
I’d go hungry, I’d go black and blue
I’d go crawling down the avenue
And oh, there’s nothing that I wouldn’t do
To make you feel my love

The storms are raging on the rolling sea
And on the highway of regret
The winds of change are blowing wild and free
You ain’t seen nothing like me yet
I could make you happy, make your dreams come true
Nothing that I wouldn’t do
Go to the ends of the earth for you
To make you feel my love

Öppna gärna eran Spotify app och lyssna på låten där, live är live och genomgånget och förfinat är genomgånget och förfinat.

Tacka tålamodet.

Jag gick ner i källaren, vred om nyckeln till den blåa dörren, där stod dom som om inget hänt, men en lätt dammig yta på displayen vittnade om att mycket har skett. Jag strök ett sträck med fingret, tog tag i repen, datorn vaknade. Det var kämpigt att träna upp sig till Marcialonga, ena dagen dog datorn, batterietorsk, en annan sen kväll brast ena repet och ödelade ambitionsprojektet i tjugofyra timmar. Vi bytte dom där men kanske blev dom aningen långa för personbästas skull. Jag vet inte men ja bryr mig.  Bytte om och ställde mig på plattan sen låg jag som en disktrasa över källarmattan. Det var igår och det var ingen vacker syn.

Det har varit för mycket heja heja. Bra. Gott. High five. Grattis.

Saknar kittlet, nerverna, hungern, den praktiska dårskapen.

Dom närmsta veckorna är viktiga nu. Förivrar jag mig nu så blir det bäcksvart. Då rider liemannen på sin vita häst. Tålamod är en dygd.

Vintern kommer över mig som ångesten till en gammal man. Minns hur ja släppte av min son, hur han vände sig om och vinkade, hur ja sen körde, körde, Eksjö, Tranemo, kväll nästan natt, fem plus och regn, åkte timmar, åt en halvtaskig korv ute i regnet vid Västra Jära. Allt var halvtaskigt men påväg mot bra.

Att aldrig ge upp imponerar. Att man måste ut på scenen igen. Tävla tävla. Pawel Nastula blev olympisk mästare i Judo 1996. Mariusz Pudzianowski blev världens starkaste man vid fem tillfällen. Solen lyser inte över gamla meriter. Man måste ut på scenen igen, när man står framför motståndet är gjort ingenting värt, bara den närmsta framtiden räknas.

Det var inte tio år sedan dom blev in på scenen för första gången,redo att erövra, det var snarare tjugo. Men skam, det går inte att ge sig.

Beskåda dramatiken, ambitionen, det råa men enkla. Malla upp dig du men när skiten når fläkten. Vi kör med den stora strålkastaren ikväll älskling, allt ljus på dig.

Kan man se det som skådespel, så är det vackert.