Det kändes som jag var med i TV-programmet Go kväll på SVT där man får chansen att bjuda in sina mest intressanta middagsgäster man hade velat dela en måltid med. Ni vet det där programmet där den nu framlidne Jerry Williams, arbetarklassens egna rockstjärna, briljerade och bjöd in både Lenin och Stalin som fick sitta bredvid varandra. Jag själv hamnade vid samma bord som idolen Micke Ekvall och även hans bollplank Mats Erixon under en kväll när vi avnjöt varsin Spansk hamburgare på ett halvtaskigt hak med hög ljudvolym. Det var spridda skurar vad gäller samtalsämnen, bland annat avhandlades kommunisternas väpnade kamp och hur en kille från Nässjö kunde springa milen på 27:55 när det väl begav sig. Mats Erixon är verkligen en karaktär, så mycket kan jag avslöja. Resten får vi nog censurera för bloggläsarna. Micke ekvall är stenhård, ingen i Sverige pratar löpning på det sättet han gör. Fokuserad, målmedveten, seriös. En elitidrottare helt enkelt.
Den spanska halvmaran gick dåligt för egen del. Vänstra knät strular fortfarande, men boendet var betalt och resan redan bokad, så att vaska en hel helg i Spanien kändes som slöseri. Njuta av lite vårluft och fungera som socialt glidmedel under några dagar var precis vad jag behövde. Istället för att springa med nummerlapp på bröstet fick jag uppleva loppet från sidan av tillsammans med Mats Erixon. Vi hade en helskön dag och på Holavedens egna Facebooksida hittar ni lite rörligt material från loppet. Det var här jag lärde känna Mats och det krävdes inte många minuter tillsammans med honom för att inse att han är en karaktär. Det går inte nog att understryka.
För eliten gick loppet relativt lugnt första 13 kilometerna eftersom det var nära på stormvindar de fick tampas mot. 29:30 första milen är ingen toköppning från förhandsfavoriterna, men eftersom Valencia halvmaraton i år var värd för VM handlade loppet mer om placeringar för täten än att göra en snabb tid. Vid 15km exploderade det, och sista femman (16km – 21km) sprang herrsegraren under 13 minuter. (2:35min/km) Det är otroligt snabbt, speciellt med tanke på att de sprungit 16km redan innan en bra bit under 3-minuterstempo. Häftigt att uppleva detta från sidan av även om jag hellre hade sprungit.
Bortser man från den klimatpåverkan en flygresa ner till södra Europa innebär så vill jag verkligen slå ett slag för springa halvmaror utomlands, Snabba banor, häftiga arrangemang och så är det ganska billigt om man bor några likasinnade i samma lägenhet. Det måste absolut bli ett nytt försök nästa vår, och då ska jag stå på startlinjen!
Nu blickar vi framåt och det jag önskar mig allra mest av påskharen är att jag kan få börja springa ordentligt igen. I så fall kanske man hinner komma igång innan årets happening runt Landsjön, men också få till en bra form för bantävlingar i sommar och eventuell göra ett försök på halvmara på nån snabb och platt bana här hemma i Sverige. Sen skräller vi på Lidingö.
Glad påsk! Ät mycket godis, men ät inget äckligt godis. Det är inte värt det, man mår bara illa efter ett tag. Och passa på att åka skidor, det är inte så ofta man kan åka skare på påskafton!
– Uppjogg med Gabriel Steffensen (1:06:09) och Anders Grahl (1:08:42). Häftiga byggnader vid vetenskapsmuseet som start och målgång var vid.
– Strax innan start drar Mats Erixon nån magisk anekdot från det glada 80-talet. Ibland struntade han i intervallpass och gick och köpte semlor i stället. Det är sånt man vill höra när man kämpa på. 27:55 på milen och 1:02:48 på göteborgsvarvet, det är styggt!
– En fin byggnad i valencia. Det fanns många såna!
Senaste kommentarer