Kategori: Arvid (sida 36 av 68)

Gult är inte fult

Ibland när livet är jobbigt måste man bara köpa en cykel och boka en resa till Palma så känns det lite bättre.

Utsiktsknark

En solnedgång över Vättern i v70in på väg hem efter min första semestervecka. Tanken på en flygplansvinge som breder ut sig över molnen på väg ner mot Palma. Cyklistens rumpa mil efter mil när man ligger på rulle i motvinden. Hamburgare på grillen snart redo att läggas mellan två bröd och fyllas ut med övriga tillbehör. Spegelblankt vatten och några båtar som böljar fram. Spända volleybollnät och kritvita stränder. En snygg side-out i ett viktigt läge. En iskall cola i brassestol. En välfylld godispåse. Jämna kilometertider på ett millopp. En snygg tjej. Polska brandbilar som dundrar fram norrut på efyran. En fin flopp på pokerbordet så man känner att det i stort sett är klart. Nästan allting i motljus. Gestra efter 10 mil på sadeln. Bilfria landsvägar. En perfekt avokado. Kullen på källö. En nybäddad säng när man kommer hem. Stjärnhimlen när man somnar på ett liggunderlag nånstans på hönö typ.

Det var 20 saker som får det att vattnas i ögonen på mig. Det finns så mycket fint att titta på. Så mycket fint att uppleva. Man måste bara göra det. Första semesterveckan var kanon. Nästan helt perfekt skulle jag vilja påstå. Ett litet lyft efter denna våren som ackompanjerades i moll. Tack alla iblandande. Det känns som ni räddade livet på mig.

 

01:50

01:50 vill man bara sitta i en bil på en färja på väg hem mot en säng efter 2 dagar ute på vift. Lyssna på ABBA på högsta volym. Prata om hur många hittar dom verkligen har. Alla hade olika favoritlåtar, men alla enades om att dom är bra. Turnén på öarna börjar nu. Hönö/Öckerö senaste dagarna men nu rullar vi vidare mot Öland. Inte omöjligt att jag och cyklisten ansluter till gruppen på Gotland veckan därpå. Cykeln på kroken. Löparskorna och sovsäck i väskan. Semester är livet, nu åker vi!

 

 

Den blomstertid nu kommer

Vem ska fixa mig nu? Kanske är det ni som ska rycka tag i mig när jag håller på att drunkna. Rädda mig från mig själv. Precis som en superhjälte kom ni båda hem precis i rätt tid för att det här skeppet som fått slagsida inte ska kantra fullständigt och bli liggandes. Ryck upp mig, få mig att bli levande igen. Låt den blomstertid nu komma. Jag kallade dom för mina bästa vänner. Det var som att hjärtat slog till lite hårdare precis när ja sa det och kinderna rodnade lite lätt. Samma känsla som när jag för första gången sa jag älskar dig till tjejen jag är kär i.  Svåra ord att få ur sig när det betyder mycket. Svåra ord att få ur sig när det betyder något på riktigt. Precis som att säga förlåt. Han som en broder. Vi är precis likadana när man tänker efter. Samma energi, samma problem med att sitta still. En sån man kan prata om precis allt med och ibland inte behöver prata alls med. Den finaste av vänskap. Hon som en syster. Vi är nog ganska olika när man tänker efter men en motpol behövs i mitt liv för att det ska fungera. En sån man kan prata om precis allt med. En axel att gråta mot när det behövs. En trygghet i min annars förvirrade tillvaro. Den finaste av vänskap. Herregud vad jag tycker om er. Lämna mig aldrig.

Jag kanske köper en cykel idag. Allvarligt, finns det nån som blivit lyckligare av att ha kvar alla sina pengar på ett sparkonto? En cykel däremot, den ger mig otroligt mycket glädje. Frihetskänslan när nypumpade däck möter asfalten i 40 kilometer i timmen. Dessutom har jag en cykel att sälja så det blir ingen dyr affär om allt går i lås. Och finns det någon som kan göra bra cykelaffärer så är det jag. Förutom den gången någon snodde två cyklar av mig, det var en dålig deal tycker jag. Hörde ni det försäkringskassan?!

När man är som längst ner på botten av sin löpform får man alltid ett SMS av Anders Grahl. Det måste vara hans sjätte sinne, att veta när någon behöver lite löparpepp som jag väljer att kalla det.  Han får mig alltid att vakna till liv igen när träningen mer liknar en dvala. Det brukar vara en väl uppstyrd plan över morgondagens pass. Detaljer om längd, varaktighet, intensitet och en fråga om man ska följa med brukar framgå mycket tydligt. Då har man två alternativ; antingen svarar man JA, eller så svarar man NEJ. När passet dessutom kommer genomföras ca 150 meter från min trappuppgång finns det inte mycket att tveka på. Vi får se hur länge man hänger med denna gången, men en sak är säker och det är att motivationen alltid får sig en boost efter ett sånt pass. Så hoppas jag att hela min höst kommer att se ut.

En mycket bra låt 

What doesn’t kill you
Makes you wish you were dead
Got a hole in my soul growing deeper and deeper
And I can’t take
One more moment of this silence
The loneliness is haunting me
And the weight of the world’s getting harder to hold up
It comes in waves, I close my eyes
Hold my breath and let it bury me
I’m not OK and it’s not all right
Won’t you drag the lake and bring me home again
Who will fix me now?
Dive in when I’m down?
Save me from myself
Don’t let me drown
Who will make me fight?
Drag me out alive?
Save me from myself
Don’t let me drown
What doesn’t destroy you
Leaves you broken instead
Got a hole in my soul growing deeper and deeper
And I can’t take
One more moment of this silence
The loneliness is haunting me
And the weight of the worlds getting harder to hold up
It comes in waves, I close my eyes
Hold my breath and let it bury me
I’m not OK and it’s not all right
Won’t you drag the lake and bring me home again

 

 

Granen

Vi tittade varandra djupt in i ögonen, la en spottloska i handflatan och slöt dom om varandra. Tar Jannes gäng en medalj denna sommaren tatuerar vi in en gran någonstans på kroppen. En sån sak är värd att förevigas sa vi till varandra. Det märktes att det var en seriös grej vi lovade. Nu drömmer jag om en semifinal. Men först ska vi ta oss an maskinerna från alplandet som Robban skrev igår. Vi är underdogs, men är det något som är unikt med detta mästerskapet så är det att favoriterna försvinner på löpande band. En efter en. Det började med Tyskarna, sedan Argentina, Portugal och Spanien. Igår var det på näppen att Belgarna fick boka biljetter hem, men de klarade sig. Stackars Japaner. Danskarna var värda ett bättre öde också, men så många straffar får man inte missa under ett världsmästerskap. Tur att vi har Granen!

Cyklisten och jag invigde sommarlovet med en tur ut till skärgården. Man får cykla med honom om man frågar snällt, tvättar kedjan ordentligt och inte gnäller när det går för fort. Det gjorde jag några gånger och det fick man höra efteråt ska ni veta. När jag drog honom en mil på kretsloppet i Borås förra året var gnäll det enda jag hörde, men i mål kom vi. King of the Mountain på fotö-bron, ville bara ha det sagt. 52km/h i snitt, åk dit och testa! Solnedgången är vacker men den blir ännu finare om man delar upplevelsen med sina vänner. Det är något visst med att bara sitta där och suga in det sista av dagen. Reflektera. Vi delade med oss av våra hemligheter och det känns som vi kom ett steg närmare varandra. Nästan lite sådär in på skinnet om ni förstår vad jag menar. Mitt långa hår gör sig bra i saltvatten. Jag gjorde ett par bakåtvolter från en klippa och spräckte handen mot en sten. När jag växte upp fanns det inga bokstavskombinationer, man kallades rätt & slätt för dampbarn. Blir bakåtvolten bättre kanske man kan imponera på någon i sommar, vi får se. Annars får man väl ljuga om att man surfar eller nåt annat coolt.

Snart börjar semestern. Kanske är det då man kan börja om på ny kula, få den här skutan att vända åt rätt håll. Arvid 2.0. Han som inte somnar på golvet 22.30 varje kväll. Tappa bort saker kommer jag alltid göra, ni känner mig vid det här laget.

Vad tror vi om matchen? 2-1 till Sverige, Granen på straff och äntligen släpper det för Forsberg som knorrar in en i bortre kryssen i 88e minuten? Snälla låt oss slippa förlängning bara, jag klarar inte av sånt där.

Forza Jannes gäng

Cykelkompis. Men också helt vanlig kompis.

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑