Nedräkningen fortsätter och häromdagen passerade jag startgärdet där drömmarna fortfarande lever. Men tänk så fort det kan förändras. Ett felskär, ett illa tajmat spårbyte, ett alltför starkt adrenalinpåslag och du får halta fram, famlandes i mörkret efter en ny stav samtidigt som tusentals försvinner förbi.

Det blev fyra dagar i en stuga på fjället. Fyra dagar som såg ut ungefär likadana ut.

Frukost när alla vaknat. Ut när alla var redo. Ett eller två pass. Bastu och öl. Mat och vin. Sova.

Enkelt leverne. Betade av årets första pass över tre timmar. Hade en banan i reserv som enda vän. Förra året åkte jag två pass på fyra timmar i vardera i februari. Jag tror det är nyckeln. Februari är tiden att stå på skidorna så mycket som möjligt och passande nog är elljusspåret åkbart redan nu. När alla klagar på februari så välkomnar jag den med öppna armar. Om inte den bästa så en av de bästa månaderna på året. Månaden som är förväntansfull med en tydlig målbild inom räckhåll.

/RD

Bild från gärdet 2015. Platsen där drömmarna fortfarande lever.

Först och främst ska jag slå Holaveden lite för bröstet. Gårdagens inlägg var så oerhört bra. Fakta, resonemang och kunskap leder ofta till bra inlägg. Tänk på det innan ni trycker rött. https://www.youtube.com/watch?v=uRcKu8XpJYI

Jag har anlänt till Sälenfjällen. Idag ger vi oss på dubbelpass, syrran, Eric och jag. Kalven, Högfjället, Hundfjället. Bara mala.

Jag går in i min sista månad på tryckeriet. Om en månad är jag anställd som reporter på Sveriges Radio. En ny värld, nya möjligheter och en nytändning i livet. Sluta aldrig kämpa. Var alltid på väg!

/RD

HÄR SKULLE DET VARIT EN BILD MEN JAG HADE ANNAT FÖR MIG ÄN ATT FOTA.

Vad? Stråkenloppet 2019, 40 km långlopp seedningsgrundande för Vasaloppet.
Var? Mullsjö, MSOK-stugan. Det korta alternativet, 10 varv a´ 4 km.
När? Söndag 20 januari, 11.00.
Skidor? Mina gamla Fischer
Valla? Nåt rött och nåt blått som glid. Inget i fästzonen.
Väder? MÄKTIGT! -4 i starten, vindstilla. Betongspår.

Berättelsen:

Vaknade i soffan och studsade inte upp precis. Sover i soffan på grund av att min sänghalva just nu ockuperas av mina barn. Det blir lugnast så. Det blev en tallrik havergrynsgröt och två väldigt vältajmade ägg. Svart kaffe. 8.30 uppenbarade sig Alex Ladestams skugga genom Bunndalen och vi sammanstrålade i min bil och gav oss av mot Mullsjö. Vi var båda av uppfattningen att vi skulle åka med blanka skidor denna dag. Dels på grund av lite rapporter från initierade källor. Dels på grund av magkänsla. Det fick bli som det blev.

Anlände runt 90 minuter före startskottet och hann i godan ro hämta ut nummerlapp och reka delar av banan. Vi hittade en backe som vi ansåg vara ganska brant men lät oss inte skrämmas. Jag förstod dock av blotta åsynen av backen att det skulle bli några ganska tuffa varv mot slutet av loppet.

Starten gick och det kändes fint ut på de flacka partierna. Bra tryck i grejerna. Lyckades undgå en smäll efter dryga kilometern och när första rejäla utförskörningen var avklarad kunde man andas ut en stund. Första klättringen av 20 (två rejäla backar per varv) avklarades med bravur och jag hittade fin rytm. Trots avsaknad av skidträning kändes det som att grejerna var på plats. Det var glädje i åkningen.

Visste i bakhuvudet att det skulle bli rejält jobbigt sista halvan så första halvan gick mycket ut på att hitta en bra marschfart och att inte hetsköra. Tycker det lyckades. Hittade bra klungor, vi hjälptes åt och vips hade jag kontakt med ett bekant ansikte. Eller ansiktet såg jag aldrig, men skägget skvallrade om att det var Edgren den yngre, och lite längre fram kunde vi skymta Edgren den äldre. Edgren den yngre fick då fart och var snart i kapp den äldre, liksom jag. Den yngre stack, men jag och den äldre kamperade ihop under stora delar av loppet efter det.

Det var nånstans runt 400 startande så det var sällan man var ensam. uppförskörningarna blev trängre och trängre. Och jobbigare och jobbigare. På varv 8 av 10 fick jag släppa den äldre uppför. Det tog totalt tvärstopp i armarna. Det var som att trycka på stoppknappen och den sista milen var nog inte vacker. Existentiella funderingar dök upp som så många gånger förr. Skymtade den äldre många gånger men fick inte kontakt, inte med nån. När den sista stigningen var avklarad försökte jag så ösa sista 2 kilometerna och fick nog till en hyfsad avslutning och gick i mål på 2.16. 26 minuter efter täten. Helt okej ändå.

Den yngre Edgren var fenomenal, 2.13 och ett styrkebesked. Den äldre väntar jag med att göra upp på riktigt med nån månad. Vi brukar ses i Risberg. Alex Ladestam bröt staven på varv 1 och fick en mjukmjuk skapelse i hand men krigade ändå sig i mål strax under 2.30. Starkt!

Att tävla är det bästa. Få saker får ut så mycket gott av mig! I helgen åker jag till Sälen och samlar mil. Kommer även att spendera minst ett pass per dag i bastun med en eller två kalla Eriksberg. Vasaloppet känns helt plötsligt inte så avlägset. Tänk om man inte hade det att se fram emot under oxveckorna…

/RD

När jag var 20 fick jag Stefan Jarls Mods-trilogi i julklapp. Dom kallar oss mods, Ett anständigt liv och Det sociala arvet. Den första filmen handlade om Kenta och Stoffe och många fler som drog runt på gatorna i Stockholm i slutet på 60-talet. Den andra om när heroinet hade kommit, Ett anständigt liv, tio år senare. Den sista: Det sociala arvet, kom på 90-talet. Vad blev kvar? Ni får googla eller titta själva. Att alla kan göra ett aktivt val är förstås sant. Men kom aldrig och säg att inte yttre omständigheter spelar roll.

Hur hamnade vi där? Jo, det var ju bloggtiteln. Jag var på Hallby för andra gången på en vecka och kanonerna stod och sprutade Gnistrande snö. Gnistrande snö är soundtracket till Ett anständigt liv. Svårare än så är inte skapelseprocessen till ett blogginlägg på Holaveden. Man skriver ett ord. Sen är tankeprocessen igång.

Igår kväll blev det några snurr på Hallby. Jag är fortfarande i startgroparna. Mullsjö på söndag. Konstsnö. Bröderna Edgren hägrar. Ladestam är redo. Känner optimism. Nerv. Stråkenloppet. Jag har åkt 37 km skidor nu så räkna inte med stordåd. Men räknar kallt med att Dan Moberg står på start i alla fall. Hur många Stråkenloppet har han vunnit vid det här laget?

Vi ses där annars läser ni om förnedringen på Holaveden! Nu musik och ni vet ju redan vad som väntar. /RD