Författare: Oskar Lund (sida 7 av 54)

Väntan

En dag kvar….

Robban är den sista Skiergkämpen i Holaveden. En gång i tiden stod vi också där. Minst en gång i veckan. Pressade 500ingar eller 1000m intervaller. Arvid och jag har vänt fokus mot löpningen. Palle mot hammaren. Hans Skierg är tydligen trasig…inte helt oväntat har han inte skött servicen riktigt. Jag skulle nog kunna ha ett heltidsjobb som serviceman åt Palle, det hade varit ett drömjobb!

-OL

Blått

Längst bort i prognosen synd det lite minusgrader. Kan det vara så väl att det skulle vara så att vi kan få sträcka ut i diagonal i nydragna skidspår för att bränna av lite julskinka?

Man kan ju inte annat än längta lite. Tänk om vi kunde toppa det med lite sol. Den svenska mentala hälsan hade fått sig en välbehövlig hästspark uppåt.

-OL

Luciahelgen

Vi skulle suttit i en bastu i Orsa med var sin öl och 5 timmar skidåkning loggat på GPS-klockan denna helgen. Så blev det inte.

EU har bestämt sig för att ta tag i klimatfrågan. Äntligen. 55% minskning av utsläppen på 10 år. Ganska offensivt. Men inte omöjligt. Det är ju bara släcka hälften av lamporna, sänk vämen nån grad, samåk lite mer så löser det sig.

Ibland är det en bra dag på jobbet.

-OL

Batteritorsk i mörkret

En tur på Sörmlandsleden är ett stående inslag vid varje besök hos sambons föräldrar. Så också igår. Halv tre och pannlampan behövs. Kom en bit på den tekniska, blöta och hala leden. Sen slocknar pannlampan. Kom ut på lite öppnare stigar efter ett tag och fick öva mig på att flyta fram och vara redo för varje hål. Nå väl, tog mig hem. Lite spänning i en annars rätt grå vardag så att säga.

Såg två tonårskillar gömma snus i halksandlådan i porten in till innegården. Tror den ene bor i huset. Funderar på att jävlas med dom. Har ni några tips?

-OL

Nu är det jul igen

Var det verkligen ett år sen sist? Då åkte vi till Orsa. Robban och jag delade säng. Corona var en öl man drack i bastun. PeterNilsson kom förbi, han hade lite ont i halsen. Ingen ryggade tillbaka. Vi bjöd han på en whiskey istället. Hjälpte säkert föga. Nu är vi där igen, fast inte i Orsa. En sak är säker, Holaveden står emot Corona, inte ölen men viruset.

Nu lever vi verkligen i verkligheten. Spöregn, några plusgrader igår på intervallerna runt den tveksamt upplysta Björnnäsvarvet. När vi sprang längst den leriga stigen i mörkret på väg hem, trötta efter jobb och intervaller, förstod vi vad som drev emigranterna på 1800-talet från Sverige. Vi tyade inte mer, nu flyttar vi till Amerika, Karl-Oskar. Skillanden var att jag kom hem till en varm dusch, soppa och nybakt bröd….inte till ett stearinljus, en tom lada och en sinande ko….så vi klarar nog denhär vintern också.

-OL

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑