Än sitter stelheten kvar i baklåren och trapporna är tämligen svårforcerade. Ett maraton utmäter din träning med obärmhärtlighet. Har du inte gjort läxan får du vet det. Inget dalltande och curlande. Stämningen på Lidingövägen är svårbeskrivlig strax innan start. Så mycket folk på så ihopträngda mellan husväggarna medans den noga valda stämningshöjande musiken triggas upp tills startskottet går.

Jag försökte att aldrig ta i riktigt första 25 km i år. Det gick ganska bra och målet om en tid strax under 2:50 fanns där. Passerade halvmaran på 1:23:19. Men andra halvan ä tuff med tre rejäla backar. Fram till 32 km kände jag mig pigg men sedan fattades det åtskilliga långpass för att orkat fortsätta trycka på i 4-tempo den sista biten. Kom in på 2:52. Inte långt från mitt PB på 2:51 men det finns mer att hämta. Till hösten bör nog en tid under 2:45 vara görbar. Hur som helst är det ett riktigt roligt lopp att springa, mycket publik och fin bana. Det blir säkert en start även nästa år.

-OL

Anmälan är inskickad. På lördag springer jag Stockholm maraton för andra gången. Förra året blev en riktig pina i värmen. I år verkar vädret bli svalare och jag har bättre rutin. Jag tror inte på några stordåd vad det gäller tiden men en bit under 3 timmar borde inte vara några problem. En strulig vår måste få ett slut, jag måste komma in i rutin och få kontinuitet. Så lätt att skriva, så svårt att verkställa.

Testa den nya delen på Vistabanan i söndags. Ytterligare en dryg kilometer av singletrack har lagts till på banan tills i år. Vistabanan har verkligen utvecklats till ett komplett MTB-område, precis så som vi tänkte för 5 år sedan när vi började arbetet med att bygga ett permanent spårsystem med kommunens hjälp. Förra veckan skrev Happyride (sveriges största website för MTB) om Vistabanan och de gav den idel rosor.

Flowiga och sockersmakande stigar kring Jönköping

En dryg vecka kvar innan Stockholm marathon. Igår kväll var tanken att det sista hårda passet skulle köras,  3 x 5000m på bana i mara-tempo. Istället satt jag och åt glass i vardagsrummet. En mikroförkylning har slagit greppet om mig. I måndags kändes det riktigt bra på intervallerna men i tisdag och igår har det krypigt i kroppen och halsen är konstig. Jag har inte ont, men något är inte helt rätt. Vilar och hoppas på att det försvinner lika fort som det kom. En start på maran skulle vara roligt även om förberedelserna inte är så bra som dom borde. Jag bestämmer mig i helgen. Det kommer visa sig nästa vecka på Holaveden!

-OL

Oförberedd ställde jag mig på startlinjen efter att ha efteranmält mig på morgonen till Kungsholmen Runt. En vårklassiker likt Landsjön Runt. Knackig träning och få långpass. Nu gällde det att hålla tungan rätt i mun om inte detta skulle sluta på parkbänk vid Tranebergsbron. Jag bestämde mig för att jag ska ha mycket kvar på andra varvet. Så tänker man ju alltid men det brukar skita sig. Men faktum är att jag verkar ha sprungit snabbare på andra varvet än första och när jag jämför kilometertiderna är dom riktigt jämna. Detta är nog min bästa halvmara, inte den snabbaste, men den bäst genomförda. Den snabbaste är fortfarande Göteborgsvarvet när den berömda dextrosoltanten fick ta hand om mig när jag föll ur bild i SVT’s direktsändning. Men Kungsholmen runt gick bara minuten långsammare på en ganska jobbig banan med partier på grus så möjligheterna på sub1:15 finns nog där nån gång i år.