Författare: Johan Palmer (sida 8 av 64)

201105

Be för varje stund som kommer nu. Dom första glittriga gatorna. Snöfallet i gatljuset. Den upplogade vallen på garageinfarten. Kaffebryggaren som står och puttrar. Polarn som står och rör i en glöggkastrull.

Svett och nybakade lussekatter. Ännu mera svett och nytinade lussekatter. Möss i väggarna.  En katt som använder trappan som offerplats.

Be för alla sjuka. Be för alla friska, att dom inte driver sig till sjuka. Be för budgetten. Lovprisa kalkylen.

Byt till Vinterdäck. Så det inte händer igen. Må det inte hända igen. Det som händer igen. Rusta dig.

Andas.

/Johan

 

011120

Då var man här. November. Hur rustad är man? Har man laddat med tillräckligt många värmeljus?

Så som vädret varit under lördagen så har man svårt att tro att det kan bli så värst jävligt. Men vi får se. Träningen för grabben är flyttad till Vistakullebanan för vintern. Några små klipp bjuder vi på härunder.

I Orsa är det långloppspremiär idag. Sänds säkert live någonstans.

Nu vill dom släcka här. Får återkomma. Måste nämna att både ulf lundell och plura släppt nytt under veckan. Inga dundersuccér om ni frågar mej.

IMG_1792 IMG_1793

 

Höstens melodi


Är poesi. Ord flätade som bäckars porlande. Rytande vindar sliter och mörkret hotar. Ljuset lyfter och veden lättar. Vi klarar det här. Ljuset brinner, i oss var. Själ mina vänner. Känn den.

Förlorade egentligen aldrig utan vinner hela tiden. Kanske inte många som förstår. Men det känns.

Livet kan va orättvist men rättvist. Hårt och tufft ,varmt och eggande. Själ.Bry dig. Om och om igen.

I helgen avslutade Khabib Nurmagomedov sin slagsmålskarriär som obesegrad. Samma år som hans far dog av Covid-19. Vi lämnar det där ihop med en fantastisk dikt av Carl Sandburg.


 

A father sees his son nearing manhood.
What shall he tell that son?
”Life is hard; be steel; be a rock.”
And this might stand him for the storms
and serve him for humdrum monotony
and guide him among sudden betrayals
and tighten him for slack moments.
”Life is a soft loam; be gentle; go easy.”
And this too might serve him.
Brutes have been gentled where lashes failed.
The growth of a frail flower in a path up
has sometimes shattered and split a rock.
A tough will counts. So does desire.
So does a rich soft wanting.
Without rich wanting nothing arrives.
Tell him too much money has killed men
and left them dead years before burial:
the quest of lucre beyond a few easy needs
has twisted good enough men
sometimes into dry thwarted worms.
Tell him time as a stuff can be wasted.
Tell him to be a fool every so often
and to have no shame over having been a fool
yet learning something out of every folly
hoping to repeat none of the cheap follies
thus arriving at intimate understanding
of a world numbering many fools.
Tell him to be alone often and get at himself
and above all tell himself no lies about himself
whatever the white lies and protective fronts
he may use against other people.
Tell him solitude is creative if he is strong
and the final decisions are made in silent rooms.
Tell him to be different from other people
if it comes natural and easy being different.
Let him have lazy days seeking his deeper motives.
Let him seek deep for where he is born natural.
Then he may understand Shakespeare
and the Wright brothers, Pasteur, Pavlov,
Michael Faraday and free imaginations
Bringing changes into a world resenting change.
He will be lonely enough
to have time for the work
he knows as his own.

Source: https://www.familyfriendpoems.com/poem/a-father-to-his-son-by-carl-sandburg

Får Vincent följa med?

Dagen före Julafton 1888 fick Vincent Van Gogh ett nervsammanbrott och skar av sig vänstra öra och gav bort till Gabrielle Berlatier.
Vem känner inte för ett nervsammanbrott ibland?

Gabrielle hade haft ett jävla år och nu fick hon ett öra inslaget i tidningspapper i sin hand med uppmaningen att behandla det varsamt. Hon var brännmärkt på armen efter ett hundbett som fick henne rabiessmittad. Då brännmärkning inte visade sig som en effektiv behandlingsmetod för rabies så skuldsatte sig hennes familj för att hon skulle kunna bli behandlad med ett vaccin. För att betala tillbaka tog hon arbete på bordellen Rue du Bout d’Arles. Som tjänsteflicka då hon var för ung för att bli sexarbetare.

Vad hon gjorde med det avskurna örat vet man inte. Men Gabrielle pratade aldrig om det offentligt och Vincent tog lite senare sitt liv. 1890 om jag inte minns fel.

Nu är frågan om Vincent får en plats i det nya huset? Förhandlingarna går trögt. Nio tryck av Nils von Dardel och en mindre större tavla av Calle Örnemark ligger före men skam den som inte en förhandling tar.

Har du en plats för en affisch föreställande ett geni med ett öra så får du den gratis. Med respekt för viljan för livet, nerverna och livsödena.

 

Dagens

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑