Jag gick ner i källaren, vred om nyckeln till den blåa dörren, där stod dom som om inget hänt, men en lätt dammig yta på displayen vittnade om att mycket har skett. Jag strök ett sträck med fingret, tog tag i repen, datorn vaknade. Det var kämpigt att träna upp sig till Marcialonga, ena dagen dog datorn, batterietorsk, en annan sen kväll brast ena repet och ödelade ambitionsprojektet i tjugofyra timmar. Vi bytte dom där men kanske blev dom aningen långa för personbästas skull. Jag vet inte men ja bryr mig.  Bytte om och ställde mig på plattan sen låg jag som en disktrasa över källarmattan. Det var igår och det var ingen vacker syn.

Det har varit för mycket heja heja. Bra. Gott. High five. Grattis.

Saknar kittlet, nerverna, hungern, den praktiska dårskapen.

Dom närmsta veckorna är viktiga nu. Förivrar jag mig nu så blir det bäcksvart. Då rider liemannen på sin vita häst. Tålamod är en dygd.

Vintern kommer över mig som ångesten till en gammal man. Minns hur ja släppte av min son, hur han vände sig om och vinkade, hur ja sen körde, körde, Eksjö, Tranemo, kväll nästan natt, fem plus och regn, åkte timmar, åt en halvtaskig korv ute i regnet vid Västra Jära. Allt var halvtaskigt men påväg mot bra.

Att aldrig ge upp imponerar. Att man måste ut på scenen igen. Tävla tävla. Pawel Nastula blev olympisk mästare i Judo 1996. Mariusz Pudzianowski blev världens starkaste man vid fem tillfällen. Solen lyser inte över gamla meriter. Man måste ut på scenen igen, när man står framför motståndet är gjort ingenting värt, bara den närmsta framtiden räknas.

Det var inte tio år sedan dom blev in på scenen för första gången,redo att erövra, det var snarare tjugo. Men skam, det går inte att ge sig.

Beskåda dramatiken, ambitionen, det råa men enkla. Malla upp dig du men när skiten når fläkten. Vi kör med den stora strålkastaren ikväll älskling, allt ljus på dig.

Kan man se det som skådespel, så är det vackert.

Slumpen för en ibland till perfektion, oftast inte, men plötsligt händer det, greppar man det och sugs med så står man plötsligt där och WOW kan livet visa denna sidan. Mycket är tur men ändå, många beslut på vägen är inte det.

Semester är svårt, det tar tid att lära sig, men ska man utanför hemmet så måste det ske innan nyponbusken släpper sina blommor för vinden. Det är sen gammalt, men plötsligt står man där och inser att de kloka hade rätt iallafall.

Ett modeföretag ställer in en plåtning, och plötsligt har man ett rum.

Vi var som riddare där ute, på väg, beredda att slåss för vilket kungarike som helst, svärd, lans, hästrygg.

Vi får ta Gotland i ett annat inlägg, det är sent, en kvinna ligger mellan lakanen och internetlinan är minst sagt sådär,mitt i havet.

Sillarännet 2017. Jag kliver upp på morgonen och sätter på en kanna kaffe och sätter mig med en bok i trädgården. Ni droppar in när ni vill. Strindberg finns i bokhyllan men spill inte på sidorna. Vi för anmälan i ett kollegieblock och delar ut nr lappar. 09.40 går vi till startplatsen som är toppen av Edet. Samma startlinje som mållinje. Start 10.00. Vill ni veta mer om den fem kilometer långa Edet rundan så skriv i kommentarsfältet, annars löser vi det på plats. Prisutdelning i trädgården. Dusch finns men begränsat med varmvatten och ingen nyputsad badrumsspegel.

Ingen aning varför bilderna hamnade här men dom säger mer än vad jag kan beskriva.

Efteråt gör man som man vill, eller som Herren i huset bestämt rättare sagt. Vi kör som förra året är det tänkt. Förrätt knäckebröd, potatis, sill, créme fraiche, rödlök. Varmrätt potatis, sparris, ägg. Efterrätt vaniljglass, jordgubbar, kaffe.

Någon måste köpa créme fraîche, jordgubbar och öl. Resten handlar ja i Fårösund innan färjan.

Enda snapsen som  finns är Polsk buffalogräsvodka, men den är av bra sort och kyld, serveras i swix glas a la Arvid Öhrn. Serveras endast en gång, vad ni gör på kvällen sen skiter ja i.

Det går som det går, det blir som det blir.

Här skulle bilderna egentligen ha liggat.

Kärlek.