Blir ett kort inlägg idag för i nuvarande stund är min persona helt förstörd. Under isen bruten. Men imorgon är jag en annan. En mer strålande individ. Slutsamråd. Allting som inte kommer användas måste vara på plats. Lätt att missa. Tror på en glädjens dag.

En glädjens stund är dom där löppassen. Oskar & ja har sprungit otal mil tillsammans genom bygd o obygd. Alltid diskuterande, resonerande. Vi är så nära icke biologiska bröder man kan komma. Gångerna vi tyckt lika är få men bortglömda och meningslösa. Man utvecklas inte ett skit i samstämmighet.
Vi tycker nog lika i 98% men det är bara dom två sista som vi pratar om.

Vetande & Kunskap är en process. Vilket påstående som helst har en baksida. Genom att identifiera motsatsen möjliggör du två vägar till att knuta ihop ett cirkelresonemang.

Det är väldigt enkelt. Genom att diskutera med någon som inte tycker som du så blir du smartare. Prata med någon som håller med är helt hjärndött. Motstånd är en grunden till utveckling.

Vi pratade om detta i ett podd avsnitt med Dolla men kom väl aldrig djupare och det gör vi inte idag heller. Men vi kan ändå dra bakgrunden så kan man själv läsa vidare på egen hand om man så önskar.

1962 släppte Thomas Kuhn boken The Structure of Scientific Revolutions. Det blev ett jävla liv men hans iakttagelse  var mycket enkel. Vetenskap är en metod där forskarna gör allt vad dom kan för skjuta ner varandras resultat och hypoteser. Det är ganska viktigt att veta att den vetenskapliga kunskapen som finns är just den kunskapen som finns i nuvarande stund. Tills det kommer en ny och så vidare.

Nu ska vi försöka förflytta dessa böljande löprundor till bloggen så får vi se hur det blir. Var nyfiken och diskussionsvillig så blir du inte så socialt framgångsrik men dock mycket smartare.

Ny dag randas.
Vi hörs

Och där kom den, Vintern. Var är kraft, ork och skidor? Och vart vallar man? Man kan väl knappast åka hem till nån i den här pandemihysterien. Det är skönt med lite kallare väder, det tycker man allt. Friskt ska det vara.

Åkt på en djävulsk tandvärk. Helt sjukt. En visdomstand. Önskar inte denna smärta ens till parkeringsvakt 149 i Huskvarna. Nog sagt, imorgon får det bli tandläkaren. Livet är hopplöst retfullt när det kommer till timing.

Den där ryssen åker fort, makalöst allsidig.

Grabben har upptäckt våran youtube kanal plus att han sett Arvids filmer. Han är lite imponerad. Han har själv skapat en kanal med senaste filmen från dagens hojåkning i ett halt landskap som låg i Nordanvind.
Vi grillade korv, det är helt underbart.

Världen är helt sjuk, det är galet där ute.
David Allan Coe sjöng ”The gates of hell just opened after twenty years the warden says I’m free”. Det ett rent helvete där ute alltså. Det lär fortsätta. Det är smått underbart att få beskåda.

Nyårspasset. Avhängd nåt jävulskt. Jägarna i skogen muttrade eftersläntare. Målbilden till nästa år att hänga med. Det är ett bra och realistiskt mål.

Vi körde 21,4km på 1,41 och snackade bilar och drog asgarv över bygdens smäckra gestaltning. Livet var perfekt mitt i steget. Oskar sprang och filmade live och vi gav nyårslöften och plötsligt dog mobilen. Ni som fattar, fattar det oerhört komiska. Tomt batteri, dåligt förbered dessutom av Oskar som ständigt är beredd. Där har ni elbilens framtid mina vänner. Det passet i den farten ska inte vara något problem för mig ett vanligt år.

Nyårsafton, helt galet. Vad raketer. Raketer 2020? Vad sorgligt men ändå, helvete vad vackert. Vistakulle, platsen på jorden. Det är lerigt och halt denna skitvinter. Och efter måltider och dryck är det inte jättesmidigt. Speciellt inte om man väljer bort kängor och pannlampa mot lackskor och mobiltelefon. Naturligtvis så faller man. Cigarren rätt ner i leran. Helvete alltså, den cubanska kuken ska ändå in i käften även om jordartsbakterier är värre än ett kinesiskt virus. Eller är det så? Allt ät väl relativt i den här sk moderna världen.

Träffade löparlegenden mitt på ödevägen mellan fälten. Sjukt, så mycket som vi styrketränat så vips ett virus, ingenting. Inte lätt att prata om allt, snabbt, på avstånd. Men nu förtiden Arvid, Arvid, Arvid.

Det går för långt i den här byn. Någon har hört att han är hemma, en annan har sett håret över fälten. Snabb, smal och lätt som vinden. Folk ber  mig berätta om bamsereflexvästen om kvällarna. Folk småpratar över kyldisken på Ica att han tränar med Musse bla bla bla. Hur ska det här sluta? Han har sprungit EN finnkamp. Allt är precis i början men den här bygden är så svältfödd på hjältar att det är helt sjukt. Idrottsföreningen satsar vartenda öre på en ukrainsk kryptovaluta och sen bryter sig nån jävel in och snor gräsklipparen. Så nu har vi ingenting. Men som någon sa, vi har Arvid Öhrn.  Kaxholmens Zlatan. Men ingen staty på Ica än. Det är för tidigt.

Min enda egentliga åsikt i det här är att statyn görs i trä, förslagsvis i Ek. Att den placeras på hembygdsmuseet inte Ica. Att den inte underhålls utan får tyna bort likt en Örnemark trofé. Det måste lämnas plats.

Jag funderar kring vem som var Zlatan innan den här hysterin. Någon sa Janne Johansson men vad hör man om honom nuförtiden? Flyttade inte han till andra sidan sjön? Jag har iallafall inte hittat någon staty, och det är för dåligt. Någon får ta tag i det där, det kan ju inte va meningen att det bara är Guz som gör någon form av arbete här.

Ska ringa Bengt Sterner men han har väl fullt upp. Ingen tjäle så överlever parasiterna på fälten. Då kan man väl tro att det ska uppfinnas nåt. Lysa i den där verkstan hela nätterna.

Uppskatta humorn mina vänner. Det ska bli bättre framöver.

Dagens låt, lyssna, läs, begrunda, njut.

Tydligen inte ett riktigt ord, vill bli huslängan. Också ett fint ord men inte min andemening. Hus är verkligen grejen, ett tecken på mognad. Man är äldre men inte gammal. Var sak har sin tid, tar sin tid gör hus. Verkligen. Den kräver din hängivenhet. Den är också lite hänsynslös. Kan man säga den om ett hus? Knappt man vågar. Än kan det gå käpp rätt åt helvete. Men det är osannolikt. Generellt kan man säga att det är rätt enkelt om man låter det vara enkelt. Viktigt är att inte göra något av lathet. Det borde vara något slags motto.

I små och stora detaljer är allting komplext. Det beror på hur djupt man tittar. Med ett hus kan man utvecklas. Man lär sig vad man vill och inte vill. Man lär sig prata för sin sak och man lär sig ett helt annat tankeperspektiv. Man målar sin karta.

Tacka gud för vänner och familj. Och framförallt alla nya bekantskaper man får. Det är en fröjd att vara människa ibland. Allt som oftast nu för tiden verkar det som.

Men dagarna är korta. Hade ett sikte inställt på öis-timmen men fick lyfta bössan och släppa den tills vidare. Ett tag pratades det om dubbla öisloppsbanan på torsdag men ja vet inte om det är aktuellt fortfarande?

Alla husbyggare vet ju att på nyårsaftonsdagen är det tillåtet att smitta iväg lite tidigare, vad passar då bättre än att springa lite, lite rejält i John Bauerskogen.

Sprang två ”joggar” med LandslagsArvid i veckan, fick nån skit i låret och kunde knappt gå under en dag men sen var det borta.

Vi blickar framåt.

Kärlek

Mellandagar. Kanske dom bästa dagarna. Vem vill med och springa?