Sitter och tittar på trailar till bio filmer. Tänkte ge bort en alla hjärtans dag present till en riktig hjärtetjuv, inte för att ja vill ha det tillbaka, hon får ha det sålänge hon vill, mitt hjärta alltså. Men man får tänka efter när det gäller val av film, inte för att ja anser att min smak är konstig men alla brukar inte uppskatta det ja uppskattar om man säger så. Det gäller att lyckas hitta någon medelväg. Bottennappet var när ja tog med mig min son och hans kompis på Wes Anderssons animerade hundfilm Isle of dogs. Dock en väldigt bra film men alla sexåringar kan inte engelska.

Vilken bildkavalkad det var igår. Därför blir det bildfritt idag. Baksidan till allt det där underbara är att ligga här och författa efter att man ögnat igenom anteckningsblocket och konstaterat att krafterna för att få några rader ur det där finns inte. Ikväll.

Herregud va ja stavar fel ikväll. Hur många har ja missat att rätta till?

Förberedelserna inför Vasaloppet går bra. Känner mig stark. Inte bara på träning utan fick även ut allt på tävling, det är skönt. Lite trött i kroppen i veckan. Skejt ikväll, några längre puls intervaller. Tungt & skitigt. Nät allt var över kändes belaget som sandpapper. Race på söndag igen, ska bli kul. Varvlopp på konstsnö är roligt. Vi ses där, tveka inte att höra av dig om du vill langa dricka.

Arvid springer SM i Norrköping imorgon. Det går säkert att se på instagram.

Det lutar åt att det kan bli den här filmen. Men vi får se.

En kamp med och mot naturen. Det är vad skidåkning handlar om. Att vara trägen och inte ge upp. Att fortsätta på den utstakade linjen och korrigera där det är möjligt. Att veta med sig att det ljusa kan mörkna och att det mörka kommer ljusna. Det återupprepas. IK Hakarpspojkarnan(?) gjorde ett kanonjobb med att få till ett långlopp på landets kanske roligaste 2km bana? Lång backe,kort backe, snäva kurvor och en perfekt motlutsbacke för stakning. Varv på varv 21 gånger i regn och sidvind. Fyra plusgrader och enbart tävlingsdräkt. Det var race.

Människans framgångsfaktor i den karja existensen i den problemfyllda naturen har varit och är samarbete. Själva är vi små men tillsammans är vi allt. Att Holaveden tar ytterligare en seger i ”holavedsloppet” Huskvarna ski marathon är kamratskaps insats. Är det något lopp man inte behöver egen dricka langning  så är det väl på ett 21varvs lopp men det är en extra boost med egen dricka. Oskar & Adina skötte det lika perfekt som TB vallat upp fästet. Att Arvid stod vid sidan och hejade på var roligt. Samma dag som han persade på 3K i Göteborg. Har ni inte sett hans sista varv på Instagram så har ni missat nåt.

Längdskidor är en bra uthållighetessport. Något man kan hålla på med länge. Mäktigt att stå jämte ”Kisa” på startlinjen. Han har fler segrar i ”Holavedsloppet” än hela Holaveden tillsammans. En legend.

Formen är bra. Min son klättrar upp i en tall och känner hur vinden gungar honom. En arm strycker över mitt bröst på morgonen. Man är en lyckligt lottad man.

Ny vecka och fler lopp väntar. Rallarloppet på söndag, eventuellt tre Holavedare på startlinjen. Kommer du inte till start eller vill bli omnämnd på Sveriges bästa reklamfria underground blogg så ta våran väska och langa åt oss. Vi är alltid tacksamma.

Pallen, Kisa och Kingen. The best of the best. Som kuriosa är att Kisas skidor hade Vasaloppsmärken från 1994 och 1995.

Så kom snön, den årliga vintern. Det är inte desamma som i December, försökte spela julmusik i bilen och värma på glögg om kvällen men det är helt klart inte desamma. Det är olika. Det väntar inga presenter.

Natursnö kommer, ser fantastiskt ut men sen försvinner den. Alldeles för fort. Det är ingenting att lita på. Det är som ett förhållande som bara bygger på sex. Man blir lite hänförd, uppspelt och lägger ner en väldans massa jobb och pengar men sen vips så är det andra tider och man står där i regnet. Man kan inte lita på natursnö eller ett KK, det är sånt man lär sig, när man står i regnet med repor i skidorna eller efter att sista bussen gått hem. Men tanken var god, och visst har det haft sina stunder.

Finns det konstsnö så snackar vi en annan liga. Högsta ligan. När det är bra då är det riktigt bra. Halleluja. Tavlor faller ner från väggarna. Trycket, timingen oh timmarna flyger förbi. Yes! Rätt sak på rätt plats.

Lövhultsloppet i Söndags, ute på natursnöslingan när stavarna bröt igenom och fastnade och ryckte till i axeln på väg upp. Jävlar vilken kokande vrede. Aldrig mer men om och om igen.

Roligt lopp. Tack Nässjö. Tack David Elgh för langningen, är tacksam.

Det är ett misstag att haka upp sig på sin otur. Det måste upprepas. Efter en kilometer i tisdags så lossnade handtaget från staven, tänk om det hänt sista varvet i Söndags. Ibland är marginalerna på min/din sida. In i bilen och direkt till TB och limma staven. Det är en extra pappa de! Världens bästa. In i bilen igen och tillbaks och fortsätta där man slutat. Kvällar. Ingen klarar sig ensam.

Det går åka skidor i regn också, det är bara inte samma som i solsken.

Sörg inte natursnön? Är konstsnön mindre naturlig? Gjord av naturen av naturen. Det är inte det minsta onaturligt i min värld. Fullt naturligt att man hellre vill åka på den också.

Jan Björklund tackar för sig, tolv år, det är en slipad sten de. Vi tackar. Allt häckel och hat, du har stått pall, länge. Sånt imponerar. Vem vill bli politiker idag?, minsta lilla krognota så kommer moben. Fan folk, vi får dom politiker vi förtjänar. Vi bör ha handlingskraftiga men vanliga människor inte tillrättalagda fegisar. Finns det nån politiker som är gillad men inte hatad? Färgstarkt är bättre än grått och trist och det gäller alla dagar i veckan. Frågan är vem som blir din efterträdare. Om det blir någon som man åkt båt med? En kväll tog ja med ett gäng ut i en sandgrop för att skjuta lite revolver, en snubbe ”Ingen tar kort, ja är politiker.” Möjligtvis nya ledaren för liberalerna. Tänk om det kom ut. Alla miljöjournalister  ”han skött pistol på naturen nu vill han bestämma”. Skandal. Någon måste hängas, alltid. En applåd till alla som vill bli politiker idag, stå på er.

Kalle Berglund svenskt rekord på 1500m. Jisses. Imponerande. Obs! Klippet nedanför är inte det aktuella loppet men 1500 är alltid 1500. Njut.

Då var premiären till ända. 10km Skejt i Hallbyterrängen. Hjärt boogie woogie. Armar och ben for åt alla möjliga håll. Kanske inte så vackert men det var av kärlek.Skejt är halva grejen som vi säger. Norrlandskallt. Smärtgräns. Pjäxor från 2005. Elljuslopp som sig bör. Holaveden etta och tvåa. Roligt. Vi vann knivar.

Vi tävlar vidare, Oskar kör Anebyloppet på Lördag och själv kör ja Nässjö på Söndag. Blir vallning hos TB såklart. Skidåkarlivet.

Fint på Hallby nu. Bra vintrar vi har nuförtiden, det var det aldrig när man var liten.

Ett moment ikväll. På väg hem från träningen spelade stereon Lundells Vi som är kvar. Det munspelet till dom lätta snöflingorna i strålkastarljuset. En plötslig stund på jorden. Helt oväntat. Telefonen blandar från tusentalslåtar.

Förutom skejtpuls och små stunder på landsvägen så är livet lite som vanligt tycker ja. Skulle backa ut från en polare häromkvällen. Kollar lite slarvigt efter räcket på vänstersidan och hör när högerbakhjul bryter snövallen och bilen kanar ner i slänten mot det gamla igenfyllda dammfästet. Känslan att nu välter ja kom över mig men som tur var så var det bara en känsla. Klev ur bilen tittade upp i himlen och skakade på huvudet. Löparlegenden fick bogsera upp mig.

Nej ny dag nya möjligheter, blodpudding. Youtube med grabben. Kärlek.

Hallbyloppet 2019

Ett tips. Olof Wretlings föreställning Diagnoserna i mitt liv finns nu på SVT play. Det är rena rama kvaliten, rätt igenom. Perfekt som söndagsavslutning. Personligen kunde man sätta ett check för dom flesta. Att just skrivandet kan vara ett förlösande av problem och själsligt trassel är känt sedan långt tidigare men bör som här upprepas. Om vi inte kan sätta ord på saker så kan vi helt enkelt inte få något grepp om det, vad det nu är, står att fina i orden. Strukturen i själen är orden och orden i själen är strukturen. Svaret på frågan vad det är? Är alltid ett ord. Adam namngav alla djuren.

Jag känner mig otursförföljd. Tittar bakom axeln men ser ingenting. Men plötligt utan en varning så slår det till. Drabbar det inte det ena så drabbar det andra. Det är imponerande hur ihärdigt och uthålligt det kan fortgå. Åkte hem från jobbet, det var fredagspuls på radion och milen satt som sedimenterade i baklåren så Poff, någonting, antagligen en isbit faller ner från A6 bron och spräcker vindrutan på bilen. Yeah, det är då själva fan.

Våran kille, Johannes gjorde det bra i Ulricehamn. Men det var inte vinterns bästa lopp, det kommer, det tror ja starkt på. Kör bara kör.

Imponerande stämning i Lill-kollen. Verkligen.

Även kan hindra Gjerdalen från att vinna Marcialonga för fjärde gången?

Vad är en spräckt vindruta när man vaknar upp med en Amazon i famnen?

Långpass och styrketräning, livet går vidare.