Våren har anlänt, hur ska vi få det här att stanna kvar?, det perfekta vädret. Lagom svenskt, torrt och en bit över tio grader. Lyssnade på Lundell ikväll, det var längesen. Ett vårtecken. Dom där skivorna han gjorde 05-06 är riktigt bra, underskattade.

Har plockat fram cykeln. Blev en kort sväng. En början. Någonting måste ta fart snart, ja väntar.

En ung kille är stark som satan på gymet. Riktigt skoj att se. Var bara tvungen att gå fram och känna på stången. När man gör nåt sånt, beter sig på det sättet, då finns det inte mycket annat än att verkligen lyckas att få upp stången. Det gick. Som tur är.

Körde fyra stakmaskinsintervaller. Inte vackert.

Landsjön Runt visade sig från sin bästa sida. Ett perfekt arrangerat lopp med Olof B i spetsen. Palle i högform vid mikrofonen. Man kan tro att han är satt på jorden för att vara speaker. Robban tillbaka på löparbanan, härligt att se. Lillebror Johan gjorde ett nyckelpass inför Stockholm Maraton. Båda såg ut att ha bra träff i steget. Landsjön Runt är verkligen en pärla med så mycket potential. Den sjön borde alla runda nångång i livet.
I höstas slogs jag av en tanke att det inte borde vara helt orimligt att slå banrekordet runt sjön som är satt av David Nilsson 2018. Visserligen är David en betydligt mer komplett löpare än vad jag är, men jag började ändå inse att det kunde vara möjligt. Lidingöloppet på 1:42 indikerade på bra uthållighet och veckorna därpå sprang jag 14:05 på 5000 meter vilket visade på bra speed. Dessutom två lyckade resultat på terräng-SM där jag fick slita hårt båda dagarna visade på att jag fått både tjockare pannben och bättre tävlingsskalle.
I söndags var jag sugen på att gå för det. Precis som för bröderna Davidsson kände jag bra träff i benen på uppvärmningen. Jag hade för dagen valt att välja glädjen. Men planerna grusades när jag insåg vilken katastrof till motvind det skulle bli. Det var för tufft helt enkelt. Första två kilometerna bort till Bosgård gick på ca 6:40, där jag egentligen hade behövt ha 6:00. Jag vågade inte trycka för hårt i motvinden med risk för att gå helt slut vid ett senare skede. I backarna får man ta det försiktigt oavsett för att hushålla med krafterna, så där tror jag inte att jag tappade så mycket tid egentligen. I den branta nedförsbacken ner mot det gamla caféet tryckte jag på ganska hårt och den sista brodern Claesson fick släppa min rygg. På den bortre raken förbi Säby, Mykinge och egentligen hela vägen bort till Lyckås kunde jag hålla bra fart. Säkerligen ungefär lika snabbt som banrekordet. Sedan vänder man tillbaka mot Vistavallen, och alla som sprungit runt sjön och känt av motvinden på tillbakavägen vet vad jag pratar om. Det är tufft. Försökte pressa på där det upplevdes som stiltje, men det blir för hårt att springa så ryckigt dessvärre. Ska man slå ett banrekord behövs det dessutom lite draghjälp, eller kamp om segern, även sista kilometerna. Åtminstone för mig. David Nilsson gjorde det solo. Det är respekt och faktiskt ett väldigt bra resultat.
I mål på 38:28, nästan exakt en minut ifrån. Jag sa nångång i början av min löparkarriär att jag hade som mål att vinna Landsjön Runt. Nu är det avklarat.

/örnen

Andra reflektioner från loppet;
– Bra nivå när 3 löpare går under 40 minuter och dessutom 2 till på 40:03 + 40:04. Många gånger har man vunnit på tider mellan 42-43 minuter.

– Min tid var den 3e snabbaste någonsin. David Nilsson 37:27 samt Jan Rudolfsson 37:56.

– Olof B får lägga lite mer tid på att sätta ut kilometerskyltarna nästa år. Jag passerade 10km på 29:25, men då var det nog egentligen bara 9,4 på min klocka. Viss felmarginal hör till men 600 meter då har man höftat lite väl mycket. Mitt förslag är att anlita David Elgh och låta han gå ett varv med måttbandet, då vet man att det blir korrekt.

– Jag upplevde absolut inget strul med arrangemanget, sånt är underskattat. Många tävlingar man åker på så det ofta nåt som krånglar. Känslan som löpare är att det var ett bra beslut att skippa rullskidsklasserna.

Nu är det dags att dra på sig tävlingslinnet igen och nåla fast nummerlappen. I Bålsta bjuds det in till stadslopp idag. 10 km på en platt bana. Ska bli kul att se var formen verkligen är? Ljumsken känns ganska bra.

Blir inget Landsjön Runt i år för mig. Jag håller på att lägga om golven i lägenheten så det fick bli ett lopp närmare i helgen istället. Tror nog det finns en bra chans till en Holaveden seger i år också när den långhårige ställer sig på startlinjen igen.

-OL

Torsdag före söndag. Lufta systemet. Känna farten. Möjligheterna. Lägg planen.

Genom mitt snart 30 åriga liv har jag upplevt några intensiva dagar det ska erkännas. Det ständiga livsdilemmat att det ej går att vara på två ställen samtidigt har ofta spökat för mig. Det finns så mycket man vill göra och hinna med. Det skulle spelas fotboll och så skulle man trumma i nåt annat land. Sen ska man springa nån löpartävling och om det inte krockade med det ena så krockade det med det andra. Tillslut tog jag mitt förnuft till fånga och sedan den dagen har jag slitit ut fler löparskor än trumstockar. Både en och två gånger har jag tvivlat på det valet. Men jag ångrar ingenting, det ska man inte göra.
Men frågan är om inte senaste dygnen lirat i en egen division. Från USA till Göteborg tog det 26 timmar. Ett par timmar efter landning stod jag på startlinjen i Ystad för att springa 10km. Det var ett projekt som på förhand såg ganska vanskligt ut. Mina ögon hade knappt vaknat och än värre var det med kroppen skulle det visa sig. Men att träffa alla löparkompisar och snacka lite skit innan start, sedan mäta sina krafter mot varandra för att efteråt snacka ännu mer skit är verkligen en stor del av varför jag springer.

Hur gick det då?
Utifrån förutsättningar med lång resa och två dygn med totalt 6 timmar sömn så gick det ändå helt okej. 30:45 på klockan och en 15e plats. Spurtade fint och tog några placeringar sista kilometern som gjorde att jag trots allt är tillfreds med prestationen. Men känslan är att det finns så mycket mer som ska ut denna säsongen. Stort tack till mamma och pappa som är redo att åka land och rike runt för att dessa vanskliga projekt ska gå i lås.

Nu två dagars intensivplugg och en stilla bön till högre makt om en lyckad tenta. Jag har lågt ställda förväntningar, men hoppet är det sista som överger en och så vidare..
Sedan blir det valborg och Landsjön Runt. Det var väl 2017 senast om inte mitt minne sviktar. Mycket vatten har runnit under diverse broar sedan dess. Drömmer fortfarande om den där vinsten.
Landsjön är löpningens själ & hjärta.
/ örn