Det var nånstans vid lunchtid i fredags som jag fick en idé. Hade till slut bestämt mig för att hänga på mina föräldrar och syster som skulle upp till Stockholm och heja fram Johan i maran. Idén gick ut på att det fortfarande gick att anmäla sig. Inte för att jag är särskilt tränad för just en mara men mest för att det kunde vara kul. Jag valde glädjen och vid 17-tiden på fredagen hade jag slängt in en spontananmälan. Ett dygn senare hade jag återigen mött mitt innersta jag på ett sätt som är svårt att göra på annat vis.

En fantastiskt fin dag. Soligt, runt 20 grader och lite svalkande vind. Var på Östermalms IP och hämtade ut nummerlappen vid 9.30. En stund senare kom lillebror med en påtaglig ångest i blicken. 12.00 gick starten från Lidingövägen. En fantastisk upplevelse. Tommy Åström som speaker är total världsklass. Hade som mål att ligga runt 5-fart. Försökte bromsa första kilometerna men det är svårt när man har pigga ben och Stockholm vibrerar. Lyckades ändå hitta en bekväm fart runt 4.50 och tuggade på. Fram mot halvmaran kändes det väldigt bra. Lagom fart och bra energiintag. Inga schaktningar i sikte. Men man vet ju hur det kan svänga i sådana här sammanhang. Min största oro var att jag hade ett enormt skoskav, kanske inte det smartaste att springa med helt nya skor…

Upp mot söder efter dryga 25 km kom de första farthållarna för 3.30 och sprang om. Här började min valda glädje att sina något. På Folkungagatan stod mitt serviceteam och langade gel. Ett par km senare insåg jag att det skulle bli en minnesvärd sista timme av det här loppet. Vid botten på Västerbron vid 30 km började jag gå första gången. Det var inte vackert nånstans men benen hade tackat för sig. Känslan där och då med 12 km kvar är att jag omöjligt kommer kunna ta mig till målet. Vid 33 km satte jag mig ner på trottoarkanten och knöt upp ena skon för att släppa trycket lite. Där och då var det otroligt skönt att sitta ner lite. Så skönt att jag höll på att bli kvar. Reste mig och hankade vidare. På nåt jävla vis tog jag mig fram så jag såg stadion. Gråtfärdig och med en fart som knappt matchade åskådarna som gick upp mot stadion såg jag slutet på resan. Men insåg snart att jag var lurad. Banan vek av innan vi hunnit nå stadion. Ytterligare en kilometer av misär innan man äntligen fick äntra mäktiga Olympiastadion. Fullsatta läktare med jublande publik. Det var häftigare än jag kunnat ana. In i mål på 3.49.57.
En stund senare kom Johan in, som startade 10 minuter efter. 3.45. Och tronskiftet var ett faktum! Han hade valt glädjen ända till 34 kilometer.

Så här dagen efter kan jag bara konstatera att det var värt mödan. En mäktig upplevelse!
Oskar krigade in på 2.37 och 52:a i mål. Stort! Hans rapport väntar vi med spänning på.

Stockholm Stockholm härlig är den som Pugh sjöng en gång i tiden. Robban fick feeling igår och slängde in en anmälan. En upplevelse väntar. Holaveden har alltså halva styrkan vid startlinjen. Det kommer bli ruskigt spännande. TV4 börjar sända 11,30 men ni flesta kommer följa det här http://results.marathon.se/2023/?pid=tracking&pidp=tracking

Man måste utmana för att utvecklas.

Inget går upp mot, nästan i alla fall, som att komma hem och öppna en ny kartong skor. Det blev dessa denna gång. Dämpning deluxe. Testkört två gånger och det känns som att det kommer funka.
Löpning nu är fantastiskt.
Välkommen juni!
/RD

Palle fyllde 30 för 8 år sedan. Jag och Arvid tog hans syrras tandemcykel till festen. En härlig försommarkväll. Tandemcykeln vinglade hemåt på småtimmarna. Vi var båda på uppgående löpform. Jag hade gjort 33:24 på Eksjö stadslopp och har för mig att Arvid precis hade klarat 34-gränsen. Vi skålade på att vi skulle klara 32. Arvid tvekade lite, först skulle han klara 33, sa han. För att krossa hans respekt för bättre tider drog jag till med att vi ska under 32.

I torsdags hände det. Äntligen klarade jag 32. 31:59 stannade klockan på. Långlöparnas Kväll i Stockholm är din bästa möjlighet för PB i Sverige på 10 000m. 25 rundor på Stadion med harar för de flesta minutgränserna. Det är svårt att hitta ett bättre upplägg.

David Nilsson harade för sub32 i ganska perfekt tempo. Ett stort gäng i Bheatet gick för 31-tider. Med följande splittider var det upplagt för en bra tid….till 8:e kilometern. Där började jag få gräva väldigt djupt. Men jag klarade pressa sista kilometer och nypa den sista platsen under 32 med samma maxpuls som jag hade under VO2-max testet tidigare i veckan. Så jag fick använda det som fanns i kroppen. Äntligen!

3:16
3:11
3:11
3:10
3:12
3:10
3:11
3:11
3:15
3:12

Dagen till ära sprang jag med Casio-klockan på armen. Delvis för den är bättre när det är kilometertiderna jag ville hålla koll på, delvis för att minnas Rainer som alltid bar samma klocka under vår tid på Landsjöskolan. Han trodde nog aldrig att jag skulle klara 32, men han hade varit glad att se att jag gjort det. För att inte tala om vad han hade sagt om Arvids framfart!

Nu kör vi mot Stockholm Maraton, ser ut att bli bra väder!

-OL

Några dagar kvar i skolbänken sedan sommarlov. Tiden går fort när man pluggar. Denna terminen har varit kanon. Mycket idrott i alla dess former. Att sista veckan ska spenderas i skolbänken var väl lite sanning med modifikation. Imorgon ska jag orientera mig igenom en halvdag, dagen därpå ska vi paddla. I fredags var vi på vandring. Att äta mat utomhus är verkligen guldkant. Det blev gulasch.
Det är inte bara Ölmstad MTB på lördag utan även Stockholm maraton. Vi släpper lös den formstarke Oskar Lund på Stockholms gator. Nyligen sub 32 på 10000m bådar gott. Maraton handlar inte bara att träna bra, det gäller att springa smart och ha mycket rutin. Inte många som får till det perfekta loppet på första försöket. Vi hoppas Oskar lärt sig hur distansen ska tacklas vid det här laget. Vore mäktigt om han kunde utmana 2:30 nånting.
För egen del blir det race på torsdag, 1500m i Göteborg. Kul att gå in i säsongen med en bra känsla. Ska bli kul att tävla!
Återkommer med resultat.
/ örnen