Är i Slovenien. Flyter fram på en uppblåsbar flytleksam i det turkosaste vattnet man kan uppleva. Kallt friskt. Regnbågar simmar tämligen obryt förbi medans man flyter på. Dricker lite öl. Druckit en heldel sprit och stagedivat en handfull gånger. Man växlar om, från det ena till det andra. Pratar Engelska. Umgås med finnar på finnarsvis.

Fem kronor till den som hittar tiden in i klippet när en Holavedare stagedivar. All respekt till No fun at all.

Man kan konstatera såhär på kvällskvisten att fjälläventyret var lyckat. Det mesta trillade rätt. Som tillexempel vädret, låren och maten. Det är tre beståndsdelar på fjället det. Tror inte det var sista gången vi gjorde något sånt här. Det var helt enkelt hur kul som helst. Det ska skrivas och beskrivas naturligtvis men i lungnan ro. Om man kan uttrycka sig så och det kan man väl.

Backar är fantastiska. En ynnest att få tampas med dom. Tro det eller ej men det verkar vara vår lott i livet. Utsikten hamnar alltid i andra hand jämfört med kampen, varken man vill tro det eller ej. Milsvida skogar och kala fjäll ackompanjerade av ett pittoreskt vattensystem blir lite” jahopp” i jämnfördelse med glöden som tog en dit. Så är det bara. En uppförsbacke.

Holaveden har en tradition att alltid dela världens häftigaste rullskidslopp Lysebotn Opp. Såklart gör vi det även iår. Det är så traditioner funkar. Såklart bara herrloppet, det är lite oklart men antar att det funkar så. Damloppet finns såklart på tuben och där fick vi se att JOHAUG är tillbaka som sitt forna jag.

Håll tillgodo snart kommer historierna från fjällen men först lite ren o skär backpina från herrarna på toppen.

Känslan när stenens yta för första gången berörs av en löpsko är obeskrivlig

100 km är avverkade och vi fortsätter över orörda berg. Finner vår väg i väglöst land. Hur länge orkar vi?