Bloggen försvann ur mitt medvetande. Det var en bra stund, men nu är den tillbaka. Man får gnola med. Helt enkelt.

Ränneslätt var en jävla helg. På bästa sätt. Inte perfekt men rå. Idrottsglädje. Lite mycket skador men va fan det läker.

Hur rå var inte spurten mellan Anders Grahl och Erik Nero på Lidingö?

Hoppas att Hedvig Malm är okej.

Vi klarade 2-siffrigt! Sen försvann streaken i en tvåtaktdimma i en depå vid en endurobana. Jag får täcka upp för Palle som råkat ut för en annan typ av oktandimma. Att Palle skulle vackla trodde jag inte. Men som jesus sa ”den som inte har syndat kan kasta första stenen”…vi kan inte vara för hårda mot honom.

Berlin marathon idag. Blir det världsrekord eller pension för Kipchoge?

Lidingöloppet igår, Oscar Claesson 5:a. Ventilhatten av från en Saabare till en annan!

-Oskar

Förra inlägget gav jag hurrarop till vädergudarna. Jag skulle inte gjort det. Jinx!
När det regnar och blåser i Göteborg, ja då regnar och blåser det verkligen. Kunde knappt somna häromdagen, kändes som jag sov i ett tält. Var lite orolig att det hundra år gamla huset jag bor i skulle välta. Men har det stått i hundra år ska det nog stå pall ett par till.

I takt med att bloggen har repat sig så har även jag kommit igång med löpningen. (Peppar, peppar). Mången gång har jag varit på botten och vänt. Jag vet hur det brukar kännas. Det är förfärligt. Löpning när man är i dålig form är verkligen v ä r d e l ö s t.

Men: det känns som jag startar på en helt annan nivå denna gången. Inga skador, inga känningar, bara kass och usel. Två godkända pass hittills denna veckan. Tuggar jag på några veckor till kommer detta bli strålande.
Jag borde egentligen inte skriva mer, kommer säkert jinxa något precis som jag gjorde senast.
Jag tror jag tackar cykelsadeln för denna gång och påbörjar grundträningen ordentligt nu.
Heja hösten! Heja löpning!
/ örnen

Palle skrämdes till livet ikväll. Jag ville bara pusha honom på sista intervallen. Stakmaskinen glödde och mörkret hade lagt sig över ÖIS-gården när jag körde in huvudet genom det vidöppna fönstret och skrek nåt i stil med ”TRYCK”. Den blicken skojar man inte med. 

Har börjat se om min ungdoms bästa serie. Upp till kamp. Finns på SVT Play. Fantastisk.  En serie som utspelar sig i långa sekvenser utan stress. Vi får följa fyra vänner genom 60- och 70-talets Göteborg under en 10-årsperiod. 1,5 timmes avsnitt. Jag såg den första gången när jag var 20. Att se om gamla favoriter kan vara en fara. Det är ofta det inte upplevs lika bra som man en gång tyckte. Med detta tycker jag tvärtom. Manus av Peter Birro, regi Mikael Marcimain, musik Mattias Bärjed. Bättre än så blir det inte. Se den! 
/RD

Förkylningen börjar ge med sig. Jag har hittat en ny favoritmedicin, Mometason. Bästa nässprejen jag testat. Egentligen för allergi men funkar perfekt för att ta ner svullnaden i näsan. Bunkra inför höstens förkylningar!

Nu börjar det bli alldeles för länge sedan vi hade en Holavedare på en startlinje med nummerlapp på bröstet. Robban har gjort några minnesvärda matcher i den blå tröjan. Men vi vill ju se honom i sitt rätta element, ett lerigt terränglopp på hösten, sluggandes. Kommer Palle köra nån rullskidtävling i höst? Kommer han få stryk av grabben på ÖISloppet? Tar Arvid medalj på Terräng-SM, han är snabbtränad som få.

Länge leve streaken!
-OL