Ledbruten.
Igår kväll åkte vårt blåvita gäng till Bankeryd. 90 minuter och en brusten vad senare sitter vi här med tre nya poäng. Det värker och bultar. Det är så här det ska vara.
Undertecknad och lillebror.
Det är så man hajar till när man ser den här resultatlistan när man går in på Trosa stadsloppet hemsida.
Om detta hoppas vi får läsa inom kort. #elit
/RD
Maratonlöpare får genom sin träning mer av en bakterie i tarmen som kan äta upp mjölksyran. Det visar forskning av amerikanska och kanadensiska forskare.
– Det är en helt ny information som vi inte har haft sedan tidigare, säger Per Hellström, professor i gastroenterologi vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet.
Forskarna kontrollerade avföringen hos 15 maratonlöpare flera dagar före ett lopp och lika många dagar efteråt, och jämförde med icke-maratonlöpare.
Resultatet visade på en stor skillnad i mängden av en bakterie som kallas veillonella, hos de båda grupperna.
I musstudier kunde forskarna visa att veillonella-bakterierna i tarmen åt upp mjölksyra som bildas i musklerna.
De möss som fick veillonella insprutat i tarmen lyckades också hålla ut 13 procent längre än de andra mössen, och de blev inte trötta när de sprang runt i ett hjul.
Att tarmens bakterier äter upp oönskade produkter från övriga kroppen, som mjölksyra, är inga självklarheter:
– Det är absolut inte självklart! Många tror att transporten går åt andra hållet, det vill säga från magtarmkanalen där vi absorberar näring. Men i det här fallet går transporten åt andra hållet. Så det här är någon form av reningsprocess där man blir av med mjölksyran in till bakteriefloran i tarmen, säger professor Per Hellström.
Även om det är vanskligt att översätta resultaten från möss till maratonlöpare skulle experimentet kunna innebära att en löpare som tränat ihop till mycket veillonella i tarmen går i mål när de andra ligger mer än fem kilometer efter:
– Så det är stora skillnader vi talar om.
Men det är inte så det blir någon slags dopning?
– Ingen har vågat röra i det där ännu, vad tarmfloran betyder för dopningseffekter. Ingen känner till det där överhuvudtaget. Tja, vad vet vi? säger Per Hellström.
Referens: Jonathan Scheiman et al ”Meta-omics analysis of elite athletes identifies a performance-enhancing microbe that functions
via lactate metabolism” Nature Medicine 24 June 2019
DOI
https://doi.org/10.1038/s41591-019-0485-4
Öis är tillbaka på vinnarspåret. För en vecka sedan fick jag kliva av med kramp i båda vaderna efter 60 minuter. Förnedring. Kramp är något riktigt jävligt, som tur är har jag sällan det problemet. Men igår kväll höll kroppen ihop. En hederlig gammal Öis-seger blev det. Inget skönspel men mycket kamp och vilja. Lagidrotten kommer aldrig försvinna ur mitt liv. Jag känner det. Har försökt så många gånger att lämna det av olika anledningar. Men det är ju oförklarligt egentligen. Man ska göra det man tycker om.
Sveriges damer. Vilken insats mot Kanada. Vilken räddning av Hedvig Lindahl. Men detta VAR:ande. Video assistent referere. Vissa saker ska bara förbli som det alltid har varit. Fotboll är en bedömningssport. Ibland blir det fel. Men det får vi leva med. Nu försöker fotbollen implementera något så att det aldrig kan bli fel. Bra, tänker vissa. Men när de väl har börjat kommer de aldrig sluta. Domarna förlorar sin ryggradsreflex. Den sitter i hörsnäckan nu. Och tilläggstiden blir…. nej jag orkar inte. Måste formulera det här bättre. Jag är negativt inställd till VAR. Så mycket kan jag säga.
Nu tar vi nya tag. Tyskland på lördag. Semester på fredag. Bara kör.
/RD
Det blev ett midsommarlopp tillslut. Fick leta mig hela vägen till Borås. Till nästa år måste Robban eller Palle styra upp npgotnigen. Saknar de rosa prickarna. Vinst på 32:43, knappt en mil med varierad terräng. Slog två duktiga kollar, en som gjort 2:19 på maraton för några år sedan.
Ska till Stockholm på fredag. 8 kilometer stadslopp. Gillar de udda distanserna, blir alltid PB då. Kan man hålla 3 minutertempo?
Hörs
/ örn
Händer inte mycket här. Mest aktivitet har vinden och stråna på fältet som vajar fram och åter. Kom en moped för en stund sen, trimmad, för ett tag så blåste liv upp bygden men det la sig i takt med att ljudet försvann. En mås hördes en kort stund annars måste denna sommarnatt vara perfekt med öppet fönster.
Brutalt överkörd av tillvaron. Totalt i däck. Man vet aldrig när det slår till. En grill en kofångare och bang! It’s hurting all this summer to. Känner besvikelse, det är en jävlig känsla. Får ingen klarhet i varför. Nu får man ta det ifrån där det är.
Tömde ut 1,2dl blod från knät. Det underlättade. Det bättrar sig lite också. Smått men ändå. Inställd på en sommar/höst med rehabilitering. Hoppas verkligen undvika operation. Skulle det behövas med en sex månaders arbetsduglighet så behövs kraft utifrån, det känns nattsvart. Kistlock liksom. När en tro på det goda.
Gjorde en MR idag. Svar inom en vecka.
Bestämt mig för att ha en bättre dag imorgon.
Fixa allt som fixas bör. Framåt.
Hur var det nu igen?
Podcast© 2026 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer