Började träna igen förra veckan. Träningsvärken satt som ett slagskott i magen…efter 10 km löpning. Nämensåatt…formen är på topp 😅 Sen kom det en förkylning till så nu är det vila igen.

Det kommer bli en tung höst dethär. Men nånstans därborta kommer våren. Jag anmälde mig till Göteborgsvarvet. Jag ska tillbaka. Sist (och enda gången) jag sprang måste varit typ 2015. Dextrosoltanten fick rädda mig i målfållan. Arvid gjorde 72. Jag 76. Vi var sämre då.

Ses vi på startlinjen??

-OL

Totalt nattsvart.
Två skjutna landsmän i Bryssel sent igår. Iklädda svenska landslagströjor. Påväg mot en trevlig tillställning tillsammans, Sverige – Belgien.
Fotbollen kändes totalt meningslös när nyheten kablades ut medan första halvlek rullade på. Obegripligt.

Jag skrapar på mitt varbildande ärr i pannan. Minnet av ett sår av en fest grundad i en prestation som bär bragdens färger. Ölmstad IS spelar i divison 4 2024. Det fanns ingen som trodde på det för två månader sen. 

När jag gick in i väggen och inte orkade mer i mars lämnade jag inte bara mitt jobb. Jag lämnade min comeback på fotbollsplanen därhän. Avslutet var en katastrofal halvlek på Junebäckens konstgräs. Likt en drogad vålnad vankade jag runt i felbeslutens land samtidigt som mina lagkamrater fixade 2-2 i en deppig tillställning. Var det så det skulle sluta? 

Jag följde mitt hjärtas klubb via sociala medier. Såg hur vi oundvikligt sjönk mot division 5. Oförmögen att ta mig till matcherna då det skulle leda till möten med andra människor. Samtidigt mötte jag våren i skogen och byggde upp min fysik — hand i hand med det psykiska. Jag tänkte ibland på att vinna dueller, sätta en passning i djupet eller till och med sätta dit en pyts. Men allt det där kändes långväga. 

Ett möte och ett samtal som uppstod på ÖIS-gården strax efter midsommar fick mig att tro. Jag var nervig den dagen jag packade väskan första gången för att åka bort och träna igen. Det kändes som att jag var 14 igen och åkte bort. Kom inte för tidigt kom inte för sent. Gör inte bort dig. 

Hösten kom. Formen var där. Vi förlorade klart i en träningsmatch och jag tänkte att bara jag inte gör bort mig och vi inte förlorar med tiosiffrigt så har jag gjort mitt. Nio matcher kvar. Sju poäng upp till kvalplats. Säker mark vet jag inte ens var det var till, det var för långt att räkna dit. Vi började vinna. Vi är ÖIS. 

Vi slog allt och alla förutom Tranås och Ekhagen den här hösten. Det berodde på mycket. Dels genom individuell skicklighet. Men mer än något annat: Kollektivet. En och en har vi inte en chans i den här serien. Tillsammans är vi nästan oslagbara. 

Jag tänkte försöka sätta ord på den här hösten. Men det går inte. Vi tog 22 av 27 möjliga poäng från omgång 14 till 22 och klarade oss utan att kvala. Och jag har aldrig haft så roligt i ett lag som den här hösten. 

Festen efter segern mot Hultsfred i helgen blev exakt så man kan förvänta sig. Mycket vätska och lite konsekvenstänk. Jag var nästan hemma i sängen när jag stöp på grund av vissa balanssvårigheter. Därav sitter jag och kliar mitt ärr i pannan. Ett ärr som på något sätt ändå bär bragdens färger. Nu går vi mot ÖIS-Loppet 28 oktober. Hade vi inte tagit de där 22 poängen i höst hade jag spelat kval den dagen. 

/RD

Doftande rödvin, franskt,regnskurar. Björkved i kaminen. Lugnt dansar flammorna och förgyller rummet. På fredag är fest. Middag bara sådär. Vänner anländer. Kött & potatis. Oktoberfest. Tyskt öl. Rosmarin, timjan och vitlök. Mörkrostat kaffe. Ostkaka, jordgubbssylt och vispad grädde.

Ser fram emot denna höstan. Och vintern också naturligtvis.

Det börjar närma sig en månad utan löpning. Sjukdomen gav med sig efter ett par dagar med antibiotika. Sista passet jag sprang var 12:e september. Förhoppningsvis har jag kunnat springa mitt första pass igen. Jag räknar med att det kommer kännas fruktansvärt dåligt. Men jag har fått en månads vila för bäckenbenet så förhoppningsvis har det hjälpt.

Spenderade helgen i Köpenhamn med en kompis från Michigan Tech tiden. Det är sjukt att det är 15 år sedan jag började på Tech…tiden borde inte gå så fort.

2:00:35…nästa gång blir det nog ett världsrekord under 2 timmar. Hatten av till Kelvin Kiptum!

-Oskar