Ibland är allt man behöver en helg på hemmaplan. Beta av en morgonjogg  över ängsberg. Hälsa på kossorna och känna doften av äppelodlingarna. Titta på lite nybyggda sommarstugor. Senare på dagen springa intervaller längs med vistakulle. Känna ladugårdslukten nere vid Bosgård. Titta på båten som sjukt nog fortfarande ligger kvar efter alla dessa år. Medvind för en gång skull, gäller att välja rätt väderstreck. 5 kilometer snabbt indikerar på att formen är god. Syrran på elcykel framför, skötte sig exemplariskt.
Det tredje passet blev längs med vätterstranden. Kallt och regnigt, precis vad man behöver för att härdas inför en lång höst. Det är något speciellt med Vättern ändå. Vilken vy det är. Tror inte jag är en saltvattenskille fastän jag bor i Göteborg.

Nästa helg blir det en helg med Holaveden. ÖIS loppet för den äldre halvan, och för egen del blir det SM i Anderstorp. Blir kul att stämma av formen på riktigt. Robban är skadad men bevakar nog så att Palmèr hittar runt ÖIS-loppet i år. I så fall kan det bli succe.

Är på väg att ta jägarexamen. En bra anläggning är viktigt fick jag lära mig av Åke i lördags. Jag lyssnade inte så noga och hade ont i axeln hela söndagen. Man lär sig den hårda vägen antar jag.

/ örnen

Jahop, då var det min tur igen.
Vad ska vi fylla Sveriges bästa blogg med idag?
Ingen aning om jag ska vara ärlig. Jag skulle kunna berätta om första veckan med fokus på riktig grundträning. Beskriva varje träningspass och vad jag tycker de fyller för funktion. Berätta i detalj hur jag känner mig eller varför man gör vissa typer av intervaller.
Men det skulle bli för gnälligt tror jag. I och för sig hör det till att vara lite gnällig under hösten. Tid för Winnerbäck. Tid för ett brustet hjärta. Tidvis varit stark, tidvis gått bra. Men ibland är det jobbigt. Speciellt att springa tröskel på morgonen, usch fy…

Jag tänkte springa ÖIS-loppet, men samma dag går även ett snabbt lopp på Anderstorp raceway. 2020 kommer man verkligen minnas för att två sm-tävlingar gick på Anderstorps racingbana under Corona-restriktioner. Eller man kommer minnas 2020 av andra anledningar också, men just tävlingssäsongen har varit väldigt märklig. Vi startade med en bana mellanrum under finnkampen för att viruset inte skulle sprida sig. Finnarna använde andra startblock än svenskarna, hur sjukt är inte det? Sånt kommer man minnas och kanske berätta för sina barn nån dag.
Jag var inte med när halvmaraton SM gick av stapeln, men nu när chansen bjuds igen att springa på den klassiska tävlingsbanan i Anderstorp kanske man borde ta tillfället i akt. Gjorde 10×1000 på ca 2:55 i snitt, så jag har nog goda chanser att kapa lite på mitt milpers som är 31:50 tror jag. Har till och med glömt bort. Vi får se. Nu när robban är skadad och kär kanske han kan erbjuda sin startplats på ÖIS loppet till mig, det vore också rätt roligt att möta Lund, dolla, iby och company.

Såg ni lidingöloppet? Både dam och herr satte banrekord. Är det skorna? Min kompis Meraf blev tvåans efter att hon fick kramp i båda vaderna. Har ni fått kramp på Lidingö nån gång i båda vaderna? Då vet ni hur det känns. Dessutom sprang hon i två storlekar för små skor. Det är nåt speciellt med dom där skorna ändå, man vågar inte köra utan dom.. Tycker man saknade en After run på tranan förra helgen. Inget är sig likt detta konstiga år.

Blir det några skidtävlingar i vinter? Jag hoppas alltid på Calle Halvfarsson, denna säsongen tror jag det lossnar.

Nu fyllde vi bloggen med lite kvällstankar ändå. Jag behövde tömma skallen lite efter att ha försökt lära mig allt om gåsar.
/örnen