Himlen är mörk över paradiset
Jag rör mig bort denna vintern
Gör mina avtryck i slasket och isen
Du hittar mig säkert igen
Jag anar en stor stad långt bort, långt bort
I otakt och dissonans
Bland droger och bloggar och ensamhet
Hur ska du ha en chans?
– LW

Sitter och blickar ut från mitt köksfönster. Mellan de höstfärgade träden ser jag gråvita skyår. Det är en tisdag i oktober och utanför leker en hel förskola. En dagisfröken står och tittar ner i sin mobil. Det regnar och jag ska springa intervaller senare idag. Mitt träd utanför är superfint, alldeles knallrött. Häromdagen gick det tre råddjur mitt i våran trädgård, vad vackra djur det är. Speciellt med lite solljus som gör att dom nästan blänker. Blev sugen på att ta jägarexamen.
Är detta mitt paradis? Kanske.

En riktigt bra vecka fick jag ihop, den första sedan jag skadade mig 6e juli. Inget och tänka tillbaka på och stressas upp av utan istället bara blicka framåt och ta lärdom. Det som varit har varit och det kan man inte göra nåt åt. En hård läxa.
Att fokusera på något är nog väldigt bra för mig. Nu när jag springer igen känns det som jag tacklar alla övriga problem lite smidigare. Både privat och på jobbet. Allt handlar om balans i livet, och när det ena benet inte riktigt är starkt nog att stödja på svajar det. Nu känns det stadigt igen. Hoppas jag. Vore väl typiskt om något skulle dyka upp och rasera denna tillvaron jag lyckats landa i.

Öis-loppet?
– Kan du ge dig på. Skulle aldrig missa.

After run hos Robban?
– Vore väl lämpligt eftersom han övergav oss under lidingöhelgen.

Goda hälsningar från Göteborg – mitt paradis.
/ Örnen

ÖIS-loppet 2018

Jag går med en bön om sinnesro
I mina löparskor, i mitt mörker
Lite full, lite glad
Lite vilsen i en främmande stad.

Jag ser redan fram emot 2020, trots min lätta åldersnoja. Bara springa igenom den här hösten, låta det passera smärtfritt. Men något säger mig att det inte kommer att bli så som man önskar. Bilden som Robban la upp i förrgår vittnar om det oväder som är påväg att dra in återigen. Inte bara dåligt väder och tunga moln. Det är någonting annat på gång också, jag bara känner det på mig..
Men man har ett val. Ska man klä på sig för att gå ut och möta ovädret eller bara stanna inomhus där det är varmt och gött. Jag kanske flyger utomlands för att slippa välja. Kanske till Afrika. Kanske borde man stänga av mobilen en månad och bara springa. Kasta tändvätska på den där löpelden och bara skita i allt annat. Fokus fokus.. Blir nog bra.

En helg med holaveden var precis vad man behövde. Längesen vi umgicks men det kändes precis som förr. Palle bygger hus och Oskar bygger batterier. Jag bygger inför att slå igenom på riktigt 2020. Bara gå och kika på husfasader och köpa en bok tillsammans gav mig så mycket energi. Följa David Nilsson på mobilen som sprang i Berlin samtidigt som man blickade ut över Stockholm. En dag som innehöll så lite men som man ändå tar med sig.
Lidingöloppet var väl ingen succé för någon men kul och se Oskar springa bättre än någonsin. Han är stark som vanligt och nu springer han tekniskt bra dessutom. Så blir det när man tränar med duktiga löpare.

För egen del går det sakta men säkert framåt. Efter en lite dipp motivationsmässigt är jag nu åter i träning. Börjar om lugnt och försiktigt denna gången. Inget att stressa inför just nu. Så länge låret håller blir det inga problem att vara tillbaka starkare nästa år och det är mitt huvudmål just nu.

Förresten; jag har fått en ny klubbkompis. Samuel Tsegey värvades av Hälle nu i veckan. Har är gift och har barn tillsammans med Samrawit som redan springer i klubben. Samrawit är duktig. Hon vann både SM 10000 och finnkampen 5000 i år, men hennes man är nog snäppet vassare. 2014 blev han tvåa på halvmaraton i Köpenhamn med tiden 59:21 och har dessutom gjort 2:07 på maraton. Det är rätt häftigt. Helt plötsligt är man klubbkamrat med en såna världslöpare. Terräng-Sm blir första tävlingen för honom i randigt linne.

Det var allt.
Hörs om fyra dagar

/örnen

Jag tror det är lite Lidingönerver som spelar oss ett spratt. Det bästa man kan göra är att bara slappna av. Ta det lugnt i veckan och sen springa med ett leende. Första milen ska man knappt känna av. Nu går vi in i sista förberedelserna. Robban ska bli kvitt sin feber. Palle ska försöka klämma in några löpmil och Oskar ska formtoppa för 1:50. Jag själv ska skärpa mig på bloggen och endast vara support denna veckan.

Frukost för en Örn

Låret åkte på en smäll i tisdags förra veckan igen. Ingen katastrof men ett steg bakåt. Det börjar bli några veckor utan ordentlig löpträning nu. Men har inte börjat bli orolig riktigt än, kanske snart..

Tillsvidare sitter jag på cykeln. Just nu är jag på jakt efter Rickard. Det kommer nog..

/ örnen

Ett helt vanligt torsdagsinlägg.

Stafett i Norge. Överlägsen vinst. 28 sekunder ifrån inofficiellt banrekord för ett rent klubblag. Med andra ord får vi åka tillbaka nästa år igen. Fick lite pengar, tror jag. Inte så det räcker till en hyra men nästan. Långpass i söndags, det var längsta passet sedan skadan 6e juli. Kändes mycket bra. Lite stelt i måndags men öndå 10km och sen i tisdags kom ett bakslag. Låret stramade till ordentligt igen, precis vid själva skadan. Man kan väl jämföra det med att dra av en sårskorpa. Muskeln har växt ihop men ni vet hur det är, man vill alltid sitta och pilla på den där skorpan och då gör det ont igen. Lär bli en ärrbildning som en hård sjukgymnast får massera bort. Hann ändå med att springa lite intervaller i 3 minuterstempo innan det började smärta. Sprang bakom Musse bland annat som ser ut att vara i sub 29 form inför finnkampen. Glöm inte kolla, Sverige har ruskigt bra lag.

Tillbaks på cykeln igår för att avlasta benet. Drygt 70 kilometer, ibland hårt men ofta lättare arbetspuls. Kom ikapp Tobias Westman som var ute på rullskidsintervaller. Formen var BEDRÖVLIG hävdade han… Kul att cykla men nu vill jag börja springa på riktigt igen. Hårt och snabbt!

Jönköping i helgen. Räknar med att köra ett fyratimmars på antingen MTB eller CX, vem ska med? Eller ska man plocka fram rullskidorna kanske..

Gjerdalen hävdade också att formen var bedrövlig, men det tvivlar jag på. Allting är ju relativt som sagt.

/ örnen