Författare: Arvid (sida 39 av 42)

Helg 2.0

Det märks att bloggkollektivet haft en bra helg när det inte uppmärksammas förens klockan nio att bloggen är tom. Oskar har kunnat fokusera till 100% på segelbåten nu när gubbvaderna slagit till ordentligt. Ny karriär på gång?  Palle har äntligen plockat fram sina kära 3:or och jag själv avslutade helgen med en stagedive. Robban vill jag knappt veta vad han gjort, verkar varit en riktigt tuff helg och kanske inte ur ett träningsperspektiv. 

Dags att rycka upp oss. Idag kör jag och Oskar after work i simbassängen. Vi får se vem av oss som kan bada snabbast. Alla är välkomna. 

En saga tagen ur fantasin

Ett vanligt förekommande fenomen på nästan samtliga konditionsidrottsbloggar är så kallade ¨race reports¨. En text som återger tävlingsdagen, mer eller mindre detaljrikt. Jag har egentligen aldrig tyckt det är särskilt roligt att gå igenom kilometer för kilometer och beskriva hur trött man var. Alla fattar väl att om du springer ett lopp så är blir man trött. Här kommer istället en ny version – pre race report. Till nästa gång jag skriver hoppas jag att den stämmer så pass bra överens med resultatet av loppet att det bara är till att kopiera texten och publicera den igen. 
 
 
Linköping Halvmarathon
07:15 Klockan ringer och jag intar en stadig frukost. Gröt och oboy, en stående klassiker. 
08:00 Upphämtad av grabbarna grus, dvs Oskar och Palle. Oskar styr skutan medans Palle drar anekdot efter anekdot. Denna gången bland annat om att regalskeppet vasa egentligen aldrig sjunkit utan att allting är en konspiration. Högst oklart. Hämtar upp Sluggern som dagen till ära agerar Waterboy längs med linköpings gator. Ynglingarna får sitta bak som vanligt. Mobilspel förekommer då vi är ett offer för den nya generationens mobilberoende.
09:10 Framme på tävlingsplatsen. Nummerlappar hämtas ut och en viss nervositet infinner sig. Den östgötska dialekten bland funktionärer bidrar dock till ett visst lugn. Vindstilla och 20 grader varmt, allt är bäddat för fest. 
09:15 Tillbaka till bilen. Oskar plockar fram den stora väskan och lyfter ut fikabröd efter fikabröd. ¨Jag tog med lite åt er också¨  No shit, du har packat fika åt halva linköping. Morotskaka signerad Oskar Lund samt kaffe intas och det landar perfekt i magen vilket är en nyckel till ett lyckat lopp tro jag. Därefter byter vi om. Bröstvårtor tejpas och mustachen kammas, inget lämnas åt slumpen när holaveden ska springa.
09:54 Går in i startfållan efter en något överdriven uppvärmning. Jag känner mig redo, benen är med mig, vaderna känns spänstiga och som sagt – morotskakan har landat perfekt. Speakern gapar värre än Johan Palmér under Starkeman-tävlingarna i järsnäs och det går inte ta miste på att man är i östergötland. Dialekten är grov men ändå tydlig, jag tycker mig känna igen personen bara på rösten. I samma stund som jag funderar på varför han aldrig nämner att 3/4 delar av holaveden står på startlinjen (Har inte bloggen spridit sig till östergötland?) kommer jag på vem personen i fråga är – Magnus Samuelsson agerar speaker och har tydligen snöat in totalt på ultralöpning istället för strong man. Jag fastnade i tanken av Magnus samuelsson i ett par tå-skor lite för länge och helt plötsligt har starten gått. 
10:00 Starten går. Lite klen startpistol men Anders kleist hörde åtminstone och vi andra hakar på. Let the pain begin. 

0 – 5km Oskar drar på i ett högt och jämnt tempo och vi klockar 1a femman på 17:45. Dagens taktik är att ta rygg på Oskar till varje pris, men också hjälpa till med att hålla tempot varannan kilometer. Första femman var lättsprungen utan backar och det känns ganska behagligt hittills. Förhoppningsvis mindre än en timmes löpning kvar, bara att härda ut. 
5-10 Detta blir min 4e halvmara och jag har lärt mig att man helst av allt ska försöka koppla bort skallen första milen, bara att glida med och få den överstökad. Jag har lite problem med att hålla jämn fart med Oskar på 2a femman och han drar ifrån några meter tyvärr. Klockar den ändå på 18:30 och passerar med andra ord milen på 36:15. Oskar håller jämn och fin fart och passerar 30sekunder före, något efter uppsatt mål men det var också en tung femma.
10-15 Här är något av ett nyckelparti. Springa så enrgisnålt som möjligt men ändå behålla farten/öka något om det går. Sluggern står och kastar vatten vid våran betämda langningsplats och missar att utföra sin uppgift då han kastade vatten på ett träd och inte mot oss. Det går relativt fort trots ganska många knixiga svängar. Jag har fortfarande Oskars ryggtavla synlig och jag tycker mig närma mig den allt eftersom. Min känsla av att det gick fort bekräftas då jag klockar 3e femman på 18 blankt. Oskars rygg kommer närmare och märmare.. 
15-20 Ett mycket lättsprunget parti med med extremt tunga ben. Jag går ifatt oskar igen vid 17 kilometerskylten. Han har fightingface, ordentligt. Då vet man att han ligger på max i alla fall. Sista 3 kilometerna kör vi ihop och känslan är att vi har ökar takten. Men mitt omdöme är sällan på topp mot slutet av ett lopp. Vid 20 kilometer piper klockan och 4e femman gick på 17:15, otroligt att den sista går snabbast av dem alla. Så ska ett lopp springas reflekterar jag innan det är dags för långspurt. Den som säger att ett halvmarathon är 21km och tydligen aldrig varit trött vid målgång. Ett halvmarathon är 21,1 och den sista hundringen tar emot kan jag berätta.
 
21,097,5 – 1:15:15. Jag kollapsar i mål. Pers igen. 
 

Detta är en historia. En text helt påhittad efter 22 en vanlig måndagskväll. På lördag får vi se hur sanningsenlig den är. Kanske är det inte en helt orealistisk, vi får se. Jag hoppas i alla fall att några av detaljerna kommer att stämma, så som sluttiden och fikakorgen. Vad historien inte förtäljde var att Johan sprang in prick en kvart efter mig och Sluggern skämdes för att han missade vätskelangningen. Jag utelämnar detaljer gällande huruvida Oskar blev sprutslagen eller ej… Lite får ni fantasera själva. 
Glad tisdag. 
 
 
 
 
 
 
 

Johan Olssons hjärndöda stakträning

Jag vill inte vara självgod och skryta men visst har det varit bra kvalité på bloggen i dagarna tre? Jag ska erkänna att man lätt får lite prestationsångest när väl ett fredagsinlägg ska knåpas ihop. Inte så pass så att man för skrivkramp som tur är, men man vill ju ändå  leverera när man har sin ”dag” på bloggen. Håll till godo, här kommer ett inlägg om allt och ingenting. 

Till och börja med ska vi önska Palle och Oskar lycka till inför kvällens kraftprov i Eksjö. Öppna klokt men hårt. Stäng av skallen och bit ihop, gör en långspurt och sen är ni i mål. 10 kilometer är en svårare distans än vad man tror, men jag tror på pers för båda två. Jag hoppar över i år för att spara benen till dagen efter, mer om det senare. 
Jag följer Johan Olsson på instagram. Han verkar träna mycket, alltså väldigt mycket. Vore kul att läsa hans träningsdagbok men sådant är väl sekretessbelagt antar jag. Många 70kilometerspass enbart stakning på 3:or har jag kunnat läsa mig till. Bara tanken får mig att kallsvettas. I förrgår körde han 100minuter stakning på skierg. Hur hjärndött är inte det? Inget livsnjutarpass direkt om man säger så. Vad är det värsta ni hört någon köra på en skierg? 
Jag älskar idrottsmän som Johan Olsson. Såna som bestämmer sig för en sak och sen gör allt i sin makt för att uppnå det. Nu verkar målet vara att vinna Vasaloppet och han verkar ju inte lämna något åt slumpen. 
Imorgon avgörs Stockholm marathon. Varje år tittar jag med lite skräckblandad förtjusning. Innerst inne vet jag såklart att någon gång kommer jag anmäla mig. Jag lider ju av lätt anmälningstourettes, så en marathonbiljett kommer med största sannolikhet införskaffas någon gång i framtiden. Frågan är bara när? Jag hoppas marathondebuten får dröja länge. Däremot debuterar jag i en annan distans på lördag (därav inget lopp i Eksjö för min del)  Fem poäng till den som gissar vilken distans det handlar om. Nedanför finner ni en ledtråd. 

Ska man springa marathon krävs nog lite hjärndödhet a’la Johan Olsson. Bara mala på som mjölnaren säger. Långpass efter långpass efter långpass. Min idol Kjell-Erik, aka Ståhlmannen, gjorde sin debut på marathon vid 33 års ålder. Alltså kan jag vänta ytterligare 12 år innan det är dags. I sin debut gjorde han 2:16:49 och därefter har han sprungit 101st marathonlopp varav 70st har gått under 2:20. Han sprang sitt sista Stockholm marathon 1998 när han var 52 år gammal och lyckades knipa en 14e plats på 2:26. Marathon är inte för den veke och man säger så. Någon gång måste jag prova. 

Låt förkyldningsnojandet börja

Göteborgsvarvet på lördag. Mitt 3e i ordningen. Träffade löpar-Micke igår på min runda, han sa att det blir hans 20e varv till helgen.  Stabilt får man ändå säga. Han har även skrapat ihop 32st Landsjön runt-lopp, flest av alla faktiskt. Endast missat 2 upplagor, man undrar ju vad han gjorde för viktigt då?

Jag brukar få lite gliringar från konditionsidrottande kompisar att jag ofta snackar ner mig inför tävling. Skyller på diverse skavanker, tutteskav eller tånaglar som sitter löst. Dåligt tränad eller spelat för mycket trummor. Denna gången blir det inte så. Jag känner mig i bra form, springer snabbt på nästan varje träningspass och det räcker med ett djupt andetag när jag kommer hem igen så känner jag mig redo för en runda igen. Jag är i bra form kort och gott. Men förkylningsnojandet har slagit till med full kraft. Jag är livrädd för att vakna upp imorgon med kli i halsen. Ska mitt livs form förstöras av lite bacillusker på fel ställe? Håll er borta, vänligen. 
Varför är jag då i bra form? Det finns en förklaring och den är väldigt simpel. En gång för länge sedan sa Palle till mig att träning inte är så komplicerat, det är bara ge sig ut en timme om dagen och få det gjort. Det där har etsats sig fast av någon anledning. Vill man bli bra på något måste man ju prioritera det. Därför har jag sedan Landsjön runt tränat efter Palles filosofi.  Träningsupplägget har varit väldigt okomplicerat, inget pass får vara under 60min och det ska bara göras. Det har inte bara varit löpning, jag har alternerat med landsvägscykeln, skierg och lite hopp och spänst-övningar. 

Vill man bli bra på löpning så måste man träna löpning. Vad är det folk inte fattar med det? Finns det någon som springer milen under 30min som tränar lite löpning? Jag vill gärna springa snabbt på Göteborgsvarvet därför har jag sprungit lite mer än vanligt. Förra veckan blev det mängdrekord, ungefär 65km på en vecka. Ingen jättemängd (beroende på vad man jämför med) men de flesta kilometerna har gått under 4min/km  och det är där jag tror hemligheten finns. Träna på det du vill bli bra på, vilket i mitt fall är att bli snabb. 


Strax efter att bilden togs ställde jag av lillasyrran på cykel. Hon gnällde på att jag ”har väldigt mycket färg på dig”. Hon har väl inget bättre att gnälla på. Hur roligt vore livet om man bara använde det svart-vita filtret på instagram… 


Vista kullevägen är så vacker att det gör ont. Nu står äppelraderna i full blom, åk dit och njut av utsikten en stund. Jag lovar att ni inte kommer att ångra er. 

reflektioner under en löptur

Efter en heldag bakom trummorna, förtvivlad över att armarna inte ville som huvudet när REC-knappen väl var intryckt, är det extra skönt att ta en löptur. Man hinner tänka mycket när man springer, det är skönt tycker jag. Även om jag inte är så bra på att tänka. Det blir mest reflektioner över det man springer på så att säga. Vid brunstorp tänkte jag på att björken står i full blom samtidigt som vitsipporna har nåt sitt klimax. Känns konstigt på något sätt, både vår och sommar på samma gång. Men sen är jag ingen expert på den svenska floran. Vid hamnen såg jag en familj som backade ner båten. Det såg sjukt mäckigt ut. Är det inte lätt att bilen följer med? Gäller att ha en bra handbroms antar jag. Får fråga någon som kan det där med båtar helt enkelt. Valde medvetet att springa på nedsidan av motorvägen mot vättern för att inte kunna avbryta passet när jag var så nära hemmet. Tänker varje gång jag springer där att motorvägen inte låter någonting. Är inte det konstigt? Hur man kan mixtra med asfaltsblandningen så att den blir tyst? Långtradarna bara glider förbi nästan helt obemärkt. Spring dit och lyssna själva.
Cykelbanan närmast vättern bakom Vättersnäs är så otroligt vacker, finast i stan. Synd att vättern äter upp sandbankarna sakta men säkert så att den inte finns kvar om några hundra år. Är väl inlandsisens fel, så mycket har jag lärt mig. Rundade kinnarps, förbi minnesmärket för Stefan och skänkte honom en tanke. I sommar är det 4 år sedan han omkom. Vad fort tiden går tänker jag, men det tycker nog inte hans familj. Tycker HV har värvat bra hittills. Många spelare med stora hjärtan för klubben, det är viktigt. Det pep till i klockan och timmen passerades över motorvägen, då vände jag hemåt och ännu ett halvmarathonpass var avklarat. 
 
Igår vek jag ner mig. Tänkte springa men vädrets makter fick mig på andra tankar. Majvädret hittills har inte direkt imponerat och igår var det verkligen bedrövligt. Efter 3 kilometer vek jag av mot broderns hem och lånade hans skierg. Sedan präglades kvällen av halvmarathontankar. 
 
21x100m skierg 
21x situps
21x rygglyft
21x benlyft
21x armhävning
21x något annat, vet inte vad det kallas… 
21x bänkpress.  
21x tåhäv med vikt

SKIERG I MAJ?!?… tänker säkert ni.

Men i lördags var det faktiskt snö här i JKPG, så det gäller att vara förberedd. 


 
Vi säger så hej. 
#halvmarathonmånaden 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑