Författare: Arvid (sida 36 av 42)

Kärleken till sjön

Ettusenfemhundra gånger så många gånger har vår gamle idrottslärare i grundskolan sprungit milen på öxnehaga. Jag har svårt att se att någon annan har sprungit fler gånger. Givetvis sprang han inte alla på samma gång, om någon överhuvudtaget fick för sig det. Rainer Schulz har fostrat 3/4 av oss holavedare på Landsjöskolan, och precis som alla andra som höll på med konditionsidrott på 70, 80 och 90-talet har han sprungit väldigt fort. Jag är inte i närheten av tiderna han gjort. Jag kanske helt enkelt behöver springa milen på öxnehaga fler gånger. 1500 gånger är väldigt många. Om man hade skrivit en kort mening om varje löppass hade det blivit en hel roman. Jag hade köpt boken direkt. 

När han berättade detta slog det mig att jag inte visste vilken runda jag springer oftast. Kanske är det edet-rundan, med den tunga backen på mitten. Den är inte för lång och det blir en perfekt formkoll för att se hur man ligger till. 17 minuter blankt har jag gjort där en gång. Knepet är att inte köra tokmax i backen så man stumnar. Eller så är det runt vistakulle som jag kört mest. I mina ögon världens vackraste väg. Ingen utsikt slår den över Vättern en sommarkväll när solen håller på att gå ner. Ibland svänger jag av och maxar i backen upp på kullen, det tar 5-10 minuter beroende på hur pigg man är. Men det är alltid lika värt det när man kan stå och pusta ut med en sån fantastiskt utsikt över Vättern och Jönköping. Jag vet nog inget bättre än att springa runt vistakulle endast iförd ett par skor och kortbyxor en varm sommarkväll.
Annars är det nog runt Landsjön som är min vanligaste runda. Den sjö vi pratar om så mycket här på bloggen. Den konstanta motvinden, de sega backarna första kilometern och målrakan där även den bäste kan stumna. Jag ska göra som Rainer och anteckna hur många gånger jag springer runt sjön. Kanske inte resten av livet, men åtminstone under 2016. Hittills har det blivit 0, men det är mycket möjligt att den första turen kommer ske under de kommande dagarna. Siktar på 10 gånger innan Landsjön runt går av stapeln i slutet av april. 

Foto; Anders Rambrant 

/ trumslagarn 

Tid för eftertanke och utvärdering

Året närmar sig sitt slut. Ett mycket bra år i mina ögon. Pers på alla distanser, 3:39 på långa strutsabacken och så en Kina-turné på det. Verkligen ett år att minnas. Oskar bjöd hem bloggkollektivet på en liten utvärderingskväll igår kväll i gisebo, eller bryggeriet som det nu mera kallas. En kväll med god mat och ostkaka som avslutning. Kvällen blev inte sämre för att Oskar behövde hjälp med att tömma ett par flaskor med hembrygd öl, som han senare behövde ha för att kunna fylla på med ännu mera hembrygd öl. Grabben hade ont om tomflaskor, men vi holavedare ställer upp för varandra när det krisar och hjälpte givetvis till. 

En hel del vettiga tankar kom på tal kring det där bordet hemma hos Oskar, som för övrigt har jönköpings bästa Vätterutsikt. Många intressanta projekt som vi vill ro i hamn under 2016. Bloggen är hjärtat i det hela och kommer fortsätta att uppdateras dagligen som vanligt, var så säkra. 
När ostkakan väl var slut och Lundell hade sjungit klart var det dags att visa utbölingen hur gisebo ser ut under kvällstid. Vi tog oss för egen maskin upp till tegelnästet där skiergen står parkerad. Robban tände till direkt och hundrametersloppet var igång. Video på det hela här under, värd att ses ett antal gånger för att studera de olika teknikerna. 
(Min bäll efter första draget är redan en klassiker) 


Sen blev det löparlegendens gym som efterfest. Robban persade på bänk kl 23:45, Palle agerade hjälpryttare bakom stången och Oskar hävdade att man absolut inte behöver värma upp för 80kg. Själv fotade jag för jag är så extremt klen i bänk att jag inte ens vågar lägga mig på fårskinnet. Löparn själv låg nog och sov. Men har man tagit 100kg som 50 åring behöver man inte bevisa något mitt i natten. All respekt till löparlegenden, tack för att vi får låna ditt gym ibland. 

Oskar är lite tveksam till att det behövs värma upp inför 80kg på stången. 

30 sekunder innan perset. 
Generalen

Önskar en fortsatt trevlig helg med detta klipp. 

Lucka 10 – stakmaskinen

Ett fint minne jag bär med mig från detta året är när vi körde holavedsmästerskapen på skierg. Många som ställde upp och många som imponerade. Thorbjörn Lund var en av dom. Som han drog. Kampen mellan Oskar och Palle gör det hela otroligt spännande. Vem ska bli första man under 18 minuter på en femtusing. Vad tror ni? Själv vet jag inte, men det kommer bli livat när det väl sker, det är jag övertygad om. Det har tyvärr blivit för lite skierg för min egen del. I början av året skyllde jag på en dålig axel, sen skyllde jag på att jag hellre sprang än att ställa mig bakom den där torteringsmaskinen. Nu har jag inget att skylla på längre så det kanske är dags att ställa sig och nöta lite igen. 19:12 har det blivit som bäst på 5000m, på första försöker dock så det finns förbättringspotential. Men det finna det ju i allt å andra sidan. 

Allt gott, ny lucka imorn! 

Världscupens bästa musche?

”Jag är hellre femma med den här muschen än etta med den skäggväxten norrmännen har”  – Teodor Peterson 

Den som såg världscuppremiären igår kunde väl knappast missa Teo-thunders musche. Riktig praktmusche tycker vi holavedare. Innerst inne tror jag han hellre kommit etta, men förhoppningsvis orkar svenskarna hänga med även i finalen senare under säsongen. Roligt med Stina. Ser riktigt bra ut när hon åker, är övertygad om att hon blir årets komet i världscupen. Eller blev hon det redan förra året? Hur som helst, roligt att det är igång så man har något vettigt att titta på. Har köpt ny tv till och med så det är upplagt för en bra vintersäsong, åtminstone i tv-soffan. 
Bästa minnet med gamla TVn är helt klart femmilen i VM då Olsson drog och drog och drog samtidigt som det kräksnöade. Northug vann på upploppet, Oskar bjöd på 7 sorters hembakade kakor. Palle skrek och sluggern hade glömt peltor till mini-sluggern. Oklart om det blev stående men, det får tiden utvisa. 

Hade jag haft samma överläppsbehåring så hade jag också varit nöjd med en 5e plats i ett världscuplopp.

Det vita guldet

Äppeldalen nåddes av en riktigt köldknäpp måndagen till ära. Kände mig som ett barn på julafton när jag såg att biltermometer visade minus 10 grader. Och så igår kväll la sig äntligen ett vitt, härligt, efterlängtat täcke av snö på marken. Jag flög upp från soffan för att stå och titta i gatlampans sken vilken typ av snö det var. Stora flingor. Underbart. I samma veva åkte julpyntet fram. Aldrig sett  sambon arbeta så effektivt med något annat i hela sitt liv. Pang pang så var lamporna uppe. Tyvärr vankas det plusgrader under dagen men det är ju bara november än så länge. Mycket kan hända. 

Slutspurt på miljakten. Vi behöver ytterligare 320kr till våran insamling för att klara av målet. Det borde väl inte vara några problem om vi hjälps åt lite tycker jag. Själv åkte jag på en riktig höstförkylning förra veckan så jag kommer inte klara av mina 30 tyvärr. Får göra ett nytt försök i december! 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2025 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑