Mitt liv kan kategoriseras i tiden före och efter jag blev vän med Hubbe på Facebook. Det är som att läsa en blogg som liveuppdateras ständigt. Såhär skrev han efter årets landsjön runt. Fina ord som jag kommer ta med mig. 

Landsjön runt 2016-04-25 

ÖIS mot Vista var det vid varje rast i låg och mellanstadiet, i adelswärdska skolan så fanns det knappt några killar som spelade i Vista,  så oftast så såg det ut som killarna mot tjejerna… Vista hade flicklag och det hade inte ÖIS.. Tjejerna vann ofta de matcherna..

Som ÖIS-grabb så gillade man inte Vista under uppväxten.

Som vuxen fotbollspelare så spelade man ofta derbyn mot Vista, det var kul, laddat och alltid jämt.. Jag gillade ändå inte Vista.

Men utan varandra så undrar jag om dessa stolta föreningar hade existerat idag? Vi har behövt och vi behöver varandra!

Jag har dock inga problem med att sätta upp en stor fet ÖIS-flagga på Vista-vallen,, jag kommer dock använda befintliga hörnflaggehål då jag är en stark motståndare till att göra onödig åverkan på en fotbollsplan, Fotboll är den viktigaste idrotten i världen och därför så ska alla planer hållas fria från folk som inte begriper att varje tuva ska ligga på sin plats.

Vista har så vitt jag har inget seniorlag i fotboll idag, det är mycket synd och jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka, jag vill inget hellre än på ålderns höst gå och kolla på ett riktigt derby.

Nu går vi vidare till Landsjön runt och min enkla hyllning till Arvid Öhrn och Johan Johan Palmér.

Då de är från Vista så har jag inte känt dem alls förrän jag började springa, snabba jävlar.

Första gången jag vara nära någon av dem så var det när Arvid varvade mig på Mantorp Park. Ett stort ögonblick, jag fick se ett snabbt löpsteg live.. jag kollade bakåt för att se om han hade någon efter sig? Hade han haft någon när efter sig så hade jag skrikit status till honom, ca hundra meter efter honom så kom en kille med skägg, jag såg honom som ofarlig så jag skrek inget, men jag insåg plötsligt att när vi springer utanför 50-skyltarna hemmavid så springer vi för bygden, Skärstadalen, då är rivaliteten mellan ÖIS och Vista glömd. Kanske har jag blivit vuxen?

Krassliga och med urusla förberedelser så kunde varken Johan eller Arvid ställa upp för en bra placering, mycket tråkigt för dem, men oerhört stort för oss vanliga.

Dom tog uppgiften att springa rundan på 60 minuter iförda gula västar så vi kunde se dem och de tog uppgiften på apsolut största allvar! RESPEKT!

Jag öppnade hårt, jag är i mitt livs form och hängde på Marcus Sjöberg in vid Bosgård,,, han började stega ifrån mig meter för meter uppför backarna och snart så gungade han ikapp med horisonten. När jag var ovanför backan vid Knutsson så hörde jag de gula västarna närma sig bakifrån, mitt namn nämndes och plötsligt sprang jag sida vid sida med Arvid Öhrn och Johan Palmer. Jag kände mig som en elitlöpare för ett ögonblick i den kraftiga motvinden som blåste nerifrån backen och upp mot mig.

– Fall in bakom oss så du slipper vinden skrek Johan,,, Jag var ju lite små nöjd över att fortfarande vara sida vid sida men jag löd order och föll in bakom. Försökte ta rygg,, tappade steg för steg och accepterade.

Jag såg de gula västarna länge,, då jag springer utan glasögon så är det inte säkert att det var gula västar till slut, det kan ha varit en halmhög vid sidan av vägen. Jag satte personbästa, jag är tillbaka och ska bli bättre!!

Marcus Sjöberg hängde på dem länge. Arvid och Johan sprang något snabbare än 60min så arvid såg att Marcus hade chansen, väntade på honom vid infarten, skrek tider till honom och….. Marcus Sjöberg är nu historisk, som den första brodern under 1h på Landsjön runt. Enligt en tidigare blogg i holaveden så är man inte en respektabel löpare om man inte går under den tiden, Marcus är där men inte jag och Johan Sjöberg. Tack Johan Johan Palmér för den moroten!!

Landsjö runt är ett fantastiskt trevligt lopp i vår hembyggd och med grabbar som Johan Palmér och Arvid Öhrn så ska IK Vista vara förbannat stolta!!

(om ni behöver någon i röd väst som ska hålla SUB120 nästa år så ställer jag upp om jag är krasslig)

/Mattias Hubbe Sjöberg

(från en ståplats i annexet på Best western hotel gamla teatern i Östersund)

(och jag har en jävla träningvärk)

Jag offrade Landsjön runt, men räddade förmodligen Göteborgsvarvet. Även om Landsjön ligger mig väldigt varmt om hjärtat tycker jag att det var en rimlig prioritering. Hade jag sprungit fort idag kanske jag hade dragit på mig någon långdragen skit. Istället agerade jag och Palle farthållare för löparna som siktade på 60 minuter. En drömgräns för många. Palle skrek och jag höll koll på klockan. Lugnt uppför, jämnt på platten. Några stack ifrån våran grupp för att pröva lyckan själva, men det fick dom ångra. Vi sprang ofta ifatt dom som försökte sticka iväg själva. Man märker tydligt hur det lönar sig att springa jämnt och smart. 

Tre skidåkare i topp på en löptävling. Ska det va så? Hur ofta ser man tre löpare i topp på en skidtävling? Mig veterligen aldrig. 

Pers för Mr. Cool aka Hubbe Sjöberg. Peter Nilsson har opererat knät. Kanske har han sprungit sitt sista intervallpass, men enligt honom själv kommer det inte påverka ÖIS-loppet! 

Fyran upp på höjderna. Kortbyxor som blottade mina vinterbleka lår. Ett hav av blåsippor och hjärtat dunkade hårt i bröstet. Ska han prata hela uppförsbacken tänkte jag när Oskar beskrev topparna han bestigit i grannlandet. Han lät precis som en guldgrävare som funnit sitt första gram när han beskrev topparna. Besatt på något sätt. Redo att lämna allt för att helt ägna sig åt snö, kyla, toppar och stighudar. Fantastiskt fint att se sådan hängivenhet. Fyran har sett sina bästa dagar, en löpslinga av världsklass i förfall. Synd. Det var där löpkarriären började med klubbmästerskap i terränglöpning. Oskars banrekord kommer stå sig för alltid. Allvarligt, gå ut och lägg er på rygg en stund i blåsippehavet ni kommer inte ångra det. Alla problem känns som bortblåsta. Det är vår gott folk. 
Kan vara min första nummerlapp. Gissar på att det är -98 för det är då jag hittar första resultatet från KM. 

Det var trevligt att tjöta med bröderna Sjöberg i den iskalla väntan på prisutdelning. 

Simon Karlsson på 2a plats hade varit i klevaliden och sprungit backintervaller. 3an minns jag inte vad han hette, men han sprang två minuter långsammare än vad han tänkt så det indikerar på att det var ett tufft lopp för många.