Året börjar lida mot sitt slut, men än är det inte riktigt dags att summera det hela i en härlig nyårskrönika. Den skriver jag en annan dag. Det återstår ett race på söndag, och jag hoppas att PB-slakten får fortsätta hela året ut. Sylvesterloppet i Göteborg kan jag verkligen rekomendera, perfekt tillfälle att fira in det första tolvslaget på nyårsafton.

En viss formtoppning påbörjades igår. Tillsammans med Grahl och Fridolfsson sprang jag av lite julmat inne i ryahallen. Knappt 10 varv låg jag kloss i rygg, men sen fick jag släppa och konstatera att det är hårt virke i de där grabbarna. Då gick ändå första tusingarna på 2:49 och 2:51. Sedan åkte jag hem och återupptog soffläget och intaget av julgodis. Precis som de 3 senaste dygnen sett ut i stort sett. Träning, mat, julgodis, somna i soffan… Det slog mig att jag inte är anmäld till en endaste löpartävling för tillfället så jag passade på att med några knapptryck skicka en en anmälan till både Sylvester och Valencia halvmaraton. Nu har man något att se fram emot till den 24 mars.

Dan före dan. Imorgon doppr vi i grytan. Jag har nog aldrig gjort det men ändå. Det blev ingen julkalender på bloggen i år men idag är det alltså näst sista luckan vi öppnar. Jag sprang 22km igår, ska försöka mig på 23 idag och ni som har lätt för att se det logiska mönstret räknade säkert ut att det borde bli 24 km imorgon. Termometern säger att det ska bli upp emot 10 grader och regn idag. Nästan svårt att begripa att man förra veckan åkte jag en magisk skidtur på ÖIS elljusspår. Det är en gammal spaning men vad är grejen med att alla högtider har samma väderlek här i Sverige? Har det alltid varit så att det är midsommarväder på julafton och vice versa. Jag vill minnas att familjen alltid hade som aktivitet på juldagen att åka skridskor på landsjön, men det var några år sedan kan man konstatera.

Hur som helst. Idag har jag laddat upp med duttpennan och bingolotten. Ikväll ska jag bli miljonär. God jul önskar jag redan nu, hoppas ni får lite julefrid hemma i stugarna och att vi ses någon gång under 2018. Jag kommer bland annat springa landsjön runt, så boka in det redan nu!

Puss & kram

Det går knappt begripa hur bra 2:05:48 är på ett maraton, men jag ska göra ett försök till att förklara det. Den stenhårde norrmannen Sondre Nordstad Moen är verkligen en löpare av världsklass!

Under Fukuoka Maraton i söndags öppnade Moen första halvan på 1:03:19, men sedan ökade han takten för att skaka av sig den dubbla OS-guldmedaljören Kiprotich samt VM-guldmedaljören Tsegay genom att springa den andra halvan på 1:02:29. Man kan ha i åtanke att det svenska rekordet på en halvmara är  1:02:28, så Moen nära tangerar det på sin avslutningen. Det innebär att han sprang 42,2km och snittade under 3 minuter per kilometer. Dessutom sprang han sista 12km lite snabbare och snittade då 2:55min/km. Landsjön runt på 35:35 kan man säga, efter att första ha sprungit in till piren i Jönköping och tillbaka till kaxholmen i treminuterstempo. Förstår ni hur snabbt det är? Annars får ni testa att ställa löpbandet 20,2 km/h för att känna på farten och se hur länge ni hade klarat av det. Om nu ett löpband ens kommer upp i de hastigheterna.

Hur som helst, efter söndagens bragdlopp innebär det nu att Moen är den första icke-afrikan som sprungit under 2:06 på ett maraton, och han innehar nu det europeiska rekordet på sträckan. Man kan jämföra med storlöpare som Mo Farah som testat på maraton och gjort 2:08:21 som bäst, det är alltså några minuter kvar innan han är nere på Moens tider.

Jag ska vara helt ärlig med att jag hade dålig koll på vem Sondre Nordstad Moen var innan VM i somras då han sprang 5000m. Då visste jag att han var bra, men inget överdrivet unik. Han var snabb liksom, gick inte vidare till final men det hade ingen väntat sig heller. Men under hösten har han radat upp fina resultat, och när han sprang Valencia halvmaraton i oktober på 59:48 blev man lite förvånad ändå. Det var första gången en skandinav sprang under timmen och han satte nordiskt rekord med över 2 minuter. Vilket är enormt mycket på den nivån.

2:05:48 kommer stå sig länge, det är jag  övertygad om. Men har vi sett det sista från norrmannen? Knappast va, han är bara 26 och kommer förmodligen kunna pressa tiderna ytterligare. Det blir spännande och se vad han kan göra på ett OS, eller ett världsmästerskap om han får vara i samma fina form och kan få till ytterligare en fullträff.

Avslutar med Uhrboms lilla anekdot då han och Moen tränade och Mo Farah var snäll och tig några varv med dom. Nu är rollerna ombytta och många som Uhrbom skriver, det kommer bli tufft för Sir Mo Farah att hålla norrmannen bakom sig i fortsättningen.

Skidåkning. Löpning. Bastu. Hamburgare. Där har ni fyra nycklar till välmående. Igår betade vi av alla fyra i precis den ordningen. Sen somnar man gott kan jag lova. Jag och Petter fick höra att det snöade ordentligt i Sälen, så strax efter vi stämplat ut från jobbet i torsdags lastade vi passaten med både längskidor och puderlagg för att uppleva det vita guldet på bästa sätt. Känna på hur en riktig vinter ska vara. Och det har vi verkligen gjort! Jag lovade mig själv tidigare i år att inte åka Vasaloppet, men när man åker igenom berga by så drabbas man av en viss vasaloppsfebern. Vi får se om jag kan hålla det där löftet eller inte.

Decembers första mil, och den trehundrade för året, betades av på en riktig vinterväg här i Sälen. Det är nåt visst med att springa i femton grader kallt och bara lyssna på hur det knarrar under fötterna. Där är ytterligare en nyckel till välmående. Jag hade som målsättning att springa 365 mil under året, men det blir tufft att klara av tyvärr. Kanske klarar jag det nästa år om jag låter cykeln stå kvar i garaget.