Jag lämnade asfalten som Oskar sa och var nyfiken på vad skogen hade att erbjuda. Förkyld som aldrig förr tog jag mig knappt upp för backen till Jordstorp och vidare mot mina egna svampställen. Efter en trög start lossnade och jag och pappa kom knappt därifrån. Ibland gäller det att ha lite tålamod och jag tror faktiskt jag blivit bättre på det med åren. Hur sjukt det än låter. Jag? Tålamod? Nää…

Anmäl er till terräng-KM i föregående inlägg. Om ni inte är sugna kan ni göra det i alla fall bara för att det var så himla enkelt. Holaveden är enkelt. Vi borde nästan få i uppdrag att bilda regering.

/örn

En gång för längesen sprang jag och Johan Palmér ÖIS-loppet ihop för första gången. Jag tror knappt vi kände varandra, men två veckor tidigare hade jag bjudit på en chokladbit efter 8 kilometer under lidingöloppet och mindre saker har man ju skaffat vänner genom. Snickers tror jag det var. Det är nästan alltid snickers. Det var en tid innan Tranan och Olssons skor det.  En tid innan vi visste att duschdraperierna på gården var så himla tunna. En tid innan Robban kom in i bilden eftersom han bara sparkade boll. Det var en tid som på många sätt var mycket bättre men samtidigt väldigt dålig. Märkligt vad tiden går fort. Imorgon springer vi tillsammans igen för 7e gången om jag räknat rätt. Jag har sprungit alla gånger och till och med fått stå på pallen ett par. Högst upp hamnade jag en gång, det var den där första gången när jag sprang med Johan Palmér.

Fick frågan häromdagen hur jag känner Peternilsson. Kliade mig lite i huvudet och tänkte efter, svårt att sätta fingret på sånt där ibland. Hur känner jag honom.. hmm

Jag känner honom som en man med ett stort hjärta och ett otroligt driv. Utan honom hade inte ÖIS varit vad det är idag. Styrkepassen, skidåkning, löpning, jag har träffat honom överallt sen 2012 men hur jag lärde känna honom var genom ÖIS-loppet. En modern klassiker!

Starten går kl 11:00.

Med vänlig hälsning, Örn

En sån där intensiv helg är över. Vaknade upp i ett regnigt och blåsigt Göteborg med alldeles för lite sömn i bagaget och halsont som grädde på moset. Då vet man att man haft roligt i alla fall. Vi gör en kort resumé över helgen som gick!

Torsdag; vaknar upp i ett regnigt och blåsigt Göteborg då också. Vi åker till nåt mer solsäkert tänkte jag och min hyresvärd och drog till Borås, närmare bestämt fristad. Eller till och med bortom det, vischan eller vänga tror jag det kallas. En förkyld mamma hejade vi på innan vi drog vidare. En handfull kantareller skymtades på markerna.

Fredag; vaknar upp i ett regnigt men vindstilla kaxholmen. Hälsar på en förkyld mamma. En snabb kaffe tidigt i ottan innan jag och hyresvärden rullade in mot spira för att samla in pengar till världens barn genom att springa ett varv runt munksjön. Ett klassexempel på hur man förenar nytta med nöje. Vinsten blev att undertecknad fick sitta i musikpanel under förmiddagens sändning av Flipp eller Flopp. En dröm att få prata i radio! Tänk om det kunde bli ens levebröd. Under kvällen intogs stans bästa tacos med goda vänner.

Lördag; inte lika tidig uppstigning men ändå på morgonkvisten. Starten för äppleloppet gick 11:00, och att vara på plats tidigt för att känna på stämningen är lämpligt under en sån här folkfest. Vinst för mig och Oskar Lund ansvarade som ni vet för andraplatsen. En snabb lunch på p-vägen innan vi skyndades oss tillbaka  till vischan för en 25-årsfest. Det var här någonstans jag drog på mig lite halsont men fy vad kul jag hade. Blev medbjuden till en skidresa till Italien, så visst var det lyckat! Dansgolv till…sent! Sånt som händer.

Söndag; back to Gbg. Ett halvlångt långpass betades av utan att förta sig. Riktigt riktigt bra känsla under löpturen, men då vet man att det är nåt lurt på gång.

igår; halsont. Kanske ska testa gymet lite i alla fall, det var ju längesen nu tänkte jag. Pang – axeln ur led. Igen.

Sa jag att det skulle bli en kort resumé? Jag ljög.

/örnen

Segerintervju av självaste Big Boss. 

Bild tagen av http://fotografelia.se/

Allvarligt vad hände i Lördags? Jag bara sprang och sprang och väntade på den där lidingöklubban som brukar hamra ner på dom som öppnar alldeles för hårt. Men den kom aldrig riktigt. Ut på sista milen hade jag kontroll. Detta fixar jag. Klarar jag fyrafart sista kilometrarna så åker jag hem från ön som en sub 1:50-löpare. Det bara måste gå. För varje kilometer som gick så kom jag en kilometer närmare mål. Fortfarande kontroll, fortfarande fyrfart. Plockade ytterligare en placering och fick höra av Lorenzo att jag låg på 18e plats. Det kan jag somna gott till tänkte jag då. Två kilometer kvar, Karin avklarad, nu släpper jag på allt jag har. Men det fanns inte så mycket kvar om man säger så, bara precis lagom för att ta mig under målportalen. Ett perfekt upplagt lopp? Döm själva; 35:10 – 36:21 – 36:50 på min egna klocka.

Har vi haft den bästa holavedenhelgen någonsin? Jag tror faktiskt det! Inte nog med fyra lyckade prestationer på ön, helgen bjöd på så mycket mer. Först fick grabbarna ta hand om mig när jag däckade i en sovsäck när vi kom över till fastlandet igen. Löpfrossa och lätt illamående, det får man ta om man nyligen sprungit  på 1:48. Sen fick jag i mig några chips och jag kände mig i stöten på knappt 10 sekunder. Vidare till Tranan där vi censurerar det mesta förutom det faktum att våran alldeles egna favorit-bartender tog hand om oss hela kvällen. Dolla är verkligen killen hela dan. Bröderna Sjöberg dök upp och två nya cykelkompisar gjorde kvällen helt komplett. Wallenbergaren på Tranan går till historien som den godaste någonsin, och detta skriver vi alla under på trots att vi ännu inte samarbetar med Tranan.

The one and only Daniel ¨dolla¨ Nilsson. Känd från bland annat tjurruset, terräng-SM i bomulls-tshirt, Lidingöloppet på 1:54 och att vara Peternilssons bror. Stressade först ut till Lidingö för att ge oss varsin dextrosol sen skötte han sig hela kvällen bakom baren. Vilken kille, all kärlek!

Palle springer snabbare än någonsin trots sprillans nytt korsband, det är faktiskt imponerande. Dessutom skötte han sin uppgift som helgens underhållare exemplariskt. Alla älskar Palle, 27.

Jag och Johannes körde tillsammans första 20km. Vi sprang faktiskt och småsnackade en del och det var nog ett perfekt upplägg så vi höll oss kalla första halvan. Att plocka placeringar hela vägen var väldigt motiverande, första passeringar låg jag på 60e plats och i mål blev jag tillslut 18e.

Oskar Lund och Anders Grahl. Mycket erfarenhet som flankerar mig på denna bilden. Två förebilder som lärt mig mycket om konditionsidrott senaste åren, jag har er att tacka för alla värdefulla insikter ni delar med er av.

Två timmar och tolv minuter kan slå hårt. Robban var omöjlig att väcka, jag fick börja leta efter puls när jag trodde han var helt borta där ett tag. Men det visade sig att han gått in i nån slags dvala eller liknande stadie av lågenergi. 

Sen gick vi en lång sväng i stan och funderade på om Palme-mordet verkligen är en så svår nöt att knäcka. Kan dom ha missat något på brottsplatsen?

Over and out hälsar Örnen.