Författare: Arvid (sida 16 av 42)

45 varv

Kroppen är sargad men själen är i något bättre skick efter en helg i Orsa. Vilket väder vi fick. Det var så kallt så isbjörnarna var ute och hälsade på oss i den långa diagonalbacken. Det är härligt att träffas och umgås med lite nya bekantskaper, äta varandras mat, lyssna på varandras historier. Alla har vi våra ryggsäckar att bära och ibland är det nyttigt att dela med sig. Visste ni att frigolit är ett varumärke? Det heter tydligen cellplast.

13 mil åkte jag, dom riktigt hårda åkte över 20. Palle har ingen aning om varken tid eller distans även om det sitter en klocka på hans vänsterarm. Märkligt beteende, det är ju bara trycka på start egentligen. Jag fick stryk av Johan och Joel Björnlinger på en intervall nerför, skyller på skintec-skidorna jag lånade av brorsan, annars gick allt i behaglig fart.

Tillbaka i Göteborg. Premiär inne på friidrottens hus, 15×600 meter stod på schemat. Sista draget på 1:35 annars drygt 10s långsammare på de flesta. Det är ett hårt pass men när man gör det tillsammans är det inga problem. Vilket gäng vi är, riktigt roligt faktiskt! Så glad att jag hittat hit, börjar kännas som hemma.

Julafton i kaxholmen, vilka ska med o springa?

/ the eagle

Vänta tills våren

Träningen rullar på. Göteborg är underbart även om det regnar eller himmelen är blå, Poseidon skiner alltid ändå. Ibland kan man få ett sms sent en kväll ¨nya bud, vi springer med Musse imon bitti. intervaller.¨ Då vet man att det blir åka av och det kan vara läge att få all den sömn som är möjlig på Sibgårds soffa. Fem killar, varav 2 arbetslösa, 2 heltidsproffs och en arbetare/soon to be heltidspappa stod redo i gryningen och väntade in att profeten Mohammed skulle räkna ner till första intervalldraget. 3-2-1 och så var vi iväg på första tvåtusingen. Livet har sina stunder ändå!

Senaste 8 dagarna har sett ut ungefär såhär. Stabil grundträning där farten inte är det viktigaste utan fokus på genomförandet. Få in milen som man säger. Nästa tävling blir på nyårsafton och kommande veckor ska jag försöka trimma in farten ytterligare.

Dag 1 – 12,5km lätt distans + 90min styrka
Dag 2 – 3x10min tröskel (3:25 – 3:25 – 3:20)
Dag 3 – vila
Dag 4 – 8x1000m (3:10 snitt) Värt att notera är att vi var ca 50 pers som körde tillsammans.
Dag 5 – 25km långpass
Dag 6fm 10km em 8km
Dag 7 – 4×2000 + 2×1000
Dag 8 – 15km lätt distans + 30min styrka

Efter Palles inlägg igår blev jag sugen på några dagar i Orsa. Inte för att jag är ett jättestort fan av att dricka vin, utan mer för att få lite omväxling i underlaget. Jag är ju riktigt svag för minusgrader, blå extra-före och dessutom ryktas det om att bröderna Sjöberg ska dit så det är ju inget man vill missa. Därefter går vi in i Friidrottens hus och trimmar in farten som sagt. Helst sub 3 fart. Helst den röda zonen.

Det finns hopp, nu väntar vi tills våren. Då blir det åka av är jag övertygad om!

 

/ örnen

 

 

 

Grundträning

Nu har det gått fyra veckor sen jag blev seriös med träningen. Fyra veckor med bra träning, fokus på att skapa en bra grund att ta avstamp på inför vårens och sommarens prövningar på löparbanan. Jag tänker varje dag på att få dra på mig nummerlappen igen, det är sån himla känsla.
Senaste fyra veckorna har jag skrapat ihop drygt 35 mil löpning, 75 mil på cykeln och totalt 63 timmar träning om man summerar ihop allting. Det känns riktigt bra. Jag börjar bli hård och ser fram emot vad som komma skall om jag kan hålla i detta under hela vintern. Vi är ju trots allt bara i November än så länge, mycket kan hända..

Senaste nio dagarna  efter cykelveckan på Mallis har sett ut såhär. Jag kände av att benen var ganska slitna och inte så rappa efter så mycket cykel på så kort tid, men igår kände jag att det lossnade lite och det gick springa fort igen. Lite känningar i knäna men det är så det ska kännas när man tränar hårt. Pusha gränsen, men inte gå över den.

Dag 1 – styrka 45min + 12,5km löpning
Dag 2 – styrka 45min + 2x5min + 10x200m + 3x3min löpning. tot 21km
Dag 3 – 15km löpning + 60min styrka
Dag 4 – 3x3km löpning
Dag 5 – vila
Dag 6 – 8x1000m, snitt ca 3:11. tot 20km
Dag 7 – långpass 26km
Dag 8 – fm 10km, em 7km
Dag 9 – 3x4min + 8x300m + 4x2min. tot 20km

Vad jag ser fram emot mest av allt just nu

  • Sylvesterloppet på nyårsafton. Förhoppningvis kan årets sista mil också bli den snabbaste
  • Åka långfärdsskridskor på blank is, helst på Vättern om man får drömma men Landsjön går bra också.
  • Långpass på hallby med bra fäste under skidorna. Gärna med en termos nyponsoppa liggandes vid stugan.
  • Markus Krunegård på bongo bar 22a December.
  • Mammas mat på julafton

Auf wiedersehen
– Örnen

Återhämtning. Löpsällskap/hyresvärd. Cykelpendling. I den ordningen.

Örnen goes Hälle IF

Allting har en början, allting har ett slut. Känns som både och håller på att hända nu.
 – Markus Krunegård

För några år sedan satt jag och mina vänner och skrev var sin så kallad bucket list, en lista där man sätter upp olika mål eller saker man vill klara av i livet. Jag brukar inte ha svårt att skriva men där och då lyckades jag inte få ner något på mitt papper, det kändes så på riktigt den gången. Vad ville jag egentligen med mitt liv? Jag hade ingen aning, men till slut fick jag ner två saker på min lista – milen sub 30 & springa finnkampen. 

Om drygt 2 månader fyller jag 25. Jag får alltid en viss åldersnoja när jag fyller år, kanske för att jag inser att livet går alldeles för fort. Därför har jag bestämt mig för att ta tag i det jag tycker är viktigast, och det är inte att jobba 10 timmar om dagen för att ha råd med en dyr lägenhet. Jag vill ju springa milen under 30 minuter, det är egentligen allt jag har tänkt på från den dagen jag skrev ner det på min bucket list. Tyvärr har jag aldrig gett mig själv chansen men jag har lärt mig mycket på vägen ändå. Nu ska det bli ändring på det tänkte jag!

När man skriver något på Holaveden blir det officiellt på riktigt. Nästa år springer jag för Hälle IF, och det känns faktiskt jättebra. Det var ett tungt beslut till en början, att avsluta ett kapitel är aldrig lätt om man inte får ihop orden ordentligt. Några var säkert besvikna men andra var väldigt positiva till bytet. Någon sa att det var extra tråkigt för Jönköping som friidrottsstad, men allvarligt talat vem i JKPG kommer att bry sig – de är ju endast ett fåtal personer som ens vet om att jag springer. Dessutom är jag fortfarande samma kille, en löpare från Jönköping även om det står något annat på klubblinnet.

Det finns många personer att tacka för tiden i IKHP. Det känns verkligen som ett avslut nu när jag gör det, men jag är ganska övertygad om att jag en dag kommer tillbaka. Anders Grönvall drar ett stort lass och har lärt mig mycket med all sin erfarenhet. Det var under hans vingar jag för första gången fattade hur man tränar, dvs väldigt hårt men inte för hårt. Karin Spjuth har också varit en sån som tagit tag i de gemensamma träningarna och hört av sig när jag ligger på latsidan. Vi ses snart igen!

Nu väntar nya utmaningar. Jag har bytt stad, bytt klubbtillhörighet och bytt träningsmiljö. 3-4 kvällar i veckan kör jag med träningsgruppen som består av några av de bästa löparna i landet, bara det har gett mig en enorm motivation och det känns verkligen som en nytändning efter ett svajigt år. Utöver kändisar som Musse, Meraf Batha, eller Japhet Kipkorir tränar jag även mycket med Anders Grahl (som ska ha ett extra stort tack för att ha tjatat över mig till Göteborg och scoutat in mig till Hälle ) och Oscar Carlsson. Jag är övertygad om att båda två spränger 30 minutersgränsen nästa år på milen och det ska bli väldigt inspirerande att få vara med på den resan. Allt detta under ledning av Ulf Friberg som säger att han coachat betydligt sämre löpare att gå under den där magiska halvtimmen, och det känns väldigt hoppfullt.

Tillsist vill jag ge en shoutout till min hyresvärd Adam Sibgård, som ständigt erbjuder gott träningssällskap samt tak över huvudet varje natt här i Göteborg. You the real MVP och det vet du om hoppas jag!

Med kärlek – Aö

Over & out, for now! 

 

 

Mallorca part 2 – öarnas ö

Cyklat färdigt, letat rätt på Palmas största döner, ramlat runt i snart varje gathörn, shoppat, skrattat, levt. Vissa skulle säga att 53 mil cykel på fyra dagar är både dumt och jobbigt, men för mig blir det någon slags återhämtning. Hjärtat mår bra, själen mår bra, allting mår nästan bra. Kroppen är i balans kan man säga. Förutom benen som var ett vrak sista dagen, men då fick jag ihop 11 mil ändå. Cykelterapi borde skrivas ut på recept, det funkar verkligen. Albin har typ visat mig alla backar på ön men jag känner ändå att jag måste komma tillbaka. Vore fint att möta våren här nere under en vecka på sadeln, vi får se. Cykla några dagar, få lite tryck i benen på riktigt. Besöka vännerna på honky. Palma life!

Idag åker vi hem, ska börja springa på allvar nu. Har en plan. Mer om det i nästa inlägg.

/Örnen

 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑