En vecka i alperna avslutades precis på det sättet man kunde förvänta sig nämligen med en lättare förkylning och några dagars sängliggande. Det är röva. Den preliminärt planerade premiären på lördag är alltså inställd, jag springer något annat när hälsan är med mig. Ingen ide att stressa upp sig, istället tar jag mig lite tid för reflektion och ett gediget blogginlägg. Det var längesen. Till och börja med, alperna va kanon. Dolomiterna i Italien alltså, där måste Gud lagt lite extra tid. Obeskrivligt vackert och vilka dagar vi hade. Finns inget att klaga på och jag vill tacka samtliga inblandade för att det blev så bra som det blev. En sådan vecka gör vi säkert om vid något tillfälle i livet, något annat vore otänkbart.

Mitt ständigt omättade begär blir jag inte tillfreds med och jag vet inte hur jag ska gå tillväga för att få ordning på det. När jag åkte längdskidor i Orsa längtade jag till veckan i alperna med oändliga pister och förhoppningar om puder. När jag väl var där ville jag bara ut och springa och när jag väl sprang höll jag mig bredvid spåret där Marcialonga snirklar sig fram. Väl då kunde jag bara tänka på att jag ville åka längdskidor, och när man samtidigt ser serpentinerna uppför bergskedjorna önskar jag att jag satt på en cykelsadel. Varför blir man aldrig nöjd med någonting. Varför kan jag aldrig vara här och nu i stunden. Jag vet inte vad jag ska göra åt problemet och ärligt talat är det väldigt frustrerande att inte kunna fokusera på en sak åt gången. Ända sedan den dagen du lämnade mig har jag försökt fylla ett tomrum men det är verkligen svårt, ibland med helt fel saker men oftast med nån form av fysisk aktivitet. Ett sånt tomrum fyller man inte hur lätt som helst visade det sig. Det kvittar hur mycket man än gör så saknas det alltid något.
Under hösten har jag väl åtminstone landat i att det är löpning jag borde hålla på med, och vill man kalla sig för elitlöpare kanske jag borde agera som det också.

Kommande vecka börjar ett nytt kapitel i min livshistoria. Jag ska börja arbeta igen efter ett lätt dekadent halvår. Det känns spännande och jag kommer alltid blicka tillbaka på det här senaste halvåret som… ja, jag vet inte vad jag ska skriva där riktigt utan att provocera folk. Det bästa halvåret i mitt liv, men samtidigt det värsta kanske. Konstigt har det varit i alla fall. Vad har jag gjort under den här perioden kanske man borde summera nu då. Jag har bland annat bearbetat krossade framtidsdrömmar och stora förhoppningar på något som inte blev av. Lärt mig väldigt mycket om hur människor fungerar och mycket om vem jag själv egentligen är. Förstått hur det kan vara att må lite svajigt. Insett hur snabbt nära kompisar kan försvinna, men samtidigt insett hur lätt det är att skaffa nya om man vill. Gått vidare har jag väl kanske inte gjort men jag har träffat en jättefin tjej som har varit med om samma sak och tillsammans kan vi i alla fall skratta åt eländet. Jag tror det är viktigt att skratta oavsett hur man mår. Utöver detta har jag väl sprungit drygt 11-12 mil i veckan vilket resulterade i en 8e plats på ISM för några veckor sedan vilket jag är väldigt nöjd med. Där har man ju något att ta med sig när man blickar tillbaka på hösten 2018 i alla fall.

Det har givetvis hänt otroligt mycket även om man levt ett inrutat liv med mycket träning, men mitt minne är verkligen inte sådär knivskarpt alla dagar. Därför är det bra med en blogg, om man nu kan hålla sig till att skriva ihop ett inlägg var fjärde dag. Tur att Palle skäller på mig ibland. Jag borde egentligen skrivit en bok om mitt senaste halvår, det hade faktiskt varit intressant. Jag inbillar mig nämligen att jag lever ett ganska intressant liv, faktiskt. På min dator finns färdigskrivna blogginlägg som aldrig borde publiceras. Ibland skickar jag dom till Robban och han säger blankt nej med orden ¨censurera först!¨. Men visst hade det varit intressant med en ocensurerad dagbok i bloggformat. Frågan är om vi hade tappat läsare eller fått fler?

Dagens fråga;
Vilken levande eller död persons ocensurerade dagbok hade du helst velat läsa?

Lyssna på en jättebra låt medan du funderar..

¨Och när jag möter ensamheten i trappan
Ska jag klä den i byxor och skor
Jag ska ringa mina vänner igen
Och vara nykter nästan varje kväll¨

Hjärtliga hälsningar

/Örn

ps; jag vet självklart om att det är fössta tossdan i mass vi firar idag, men är det inte lite konstigt att vara så fruktansvärt stolt över ett smärre talfel att vi måste äta tårta för det? I och för sig uppskattar jag nästan alla högtider som innebär ett bakverk, så jag säger väl grattis då och åker och köper en tårta i eftermiddag!

Det blir återigen ett kortfattat inlägg. Jag är på skidsemester men jag intalar mig själv att det är ett träningsläger. För låren åtminstone. Vi bor i val de fiemme dalen och igår sprang jag en mil längs marcialongaspåret. Fortfarande kanonfina spår. Vilka minnen som kom till mig från när jag och Palle  var här med familjen Svensson. Den resan måste jag göra om igen.

/örnen

Låt mig berätta om min träningsgrupp här i Göteborg. Det är inte bara Holaveden som hade en riktigt bra helg resultatmässigt. Vi kör kvalitetspass tillsammans varje tisdag, torsdag och lördag. Utöver det hänger vi gärna på gymet tillsammans på onsdagar och en och annan distansrunda blir det också. Sen får man inte glömma det heliga långpasset på söndagar kl 15, där hinner vi diskutera allt mellan himmel och jord under två timmar. Det är ett bra gäng, det går inte förneka.

Johan Rogestedt är tillbaka från Sydafrika och verkar likt många andra som varit där haft några riktigt fina träningsveckor. Denna vintern har han valt att skippa innesäsongen för att istället fokusera på att bygga upp den aeroba kapaciteten på längre distanser och på så sätt kunna ta ytterligare ett kliv på 1500 meter som är hans paradgren. Nu i helgen persade han på en mil nere i Holland då han sprang på 29:40. Tidigare var hans personbästa ca minuten långsammare, så visst har det gett resultat. Det finns många som är sugna på det svenska rekordet på 1500 meter och Johan är utan tvekan en av dom. 3:36:49 av Johnny Kroon från -86 bara måste ryka i år. Men vem tar det?

Meraf Batha i samma lopp putsade Meraf sitt svenska rekord på 10km landsväg till 31:09, och det innebar också Nordisk rekord. Hon är utan tvekan den bästa löparen jag har tränat med. Målet är att försöka ta rygg på henne i sommar om hon ska snygga till den där tiden ytterligare, men det kan bli hårt. Det är precis att jag klarar det på 3000m.

Suldan Hassan sprang mycket imponerande förra helgen i Sätra på 3000 meter då han drog till med 7:55 och är just nu tvåa i Sverigestatistiken, strax bakom Jonas Leandersson. Ett riktigt mäktigt lopp då Suldan avslutade andra halvan på 3:52, vilket skvallrar om att det förmodligen finns en nivå till. Det återstår att se vem som drar det längsta strået nästa helg när SM avgörs, men jag hoppas givetvis på Suldan. I söndags försvarade han de svenska färgerna i Nordenkampen och levererade även då en fin tid på 1500 meter och belönades med en biobiljett. Det blir en spännande säsong att följa!

Benjamin Åberg har tagit ett stort kliv i år och blivit stabil kring 1:51-1:52 på 800 meter, detta resulterade i att han fick göra landslagsdebut nu i helgen under Nordenkampen och lyckades återigen springa hem ett nytt personbästa och slutade 4a i loppet!

Samrawit Mengstaeb gjorde också hon landslagsdebut under Nordenkampen och sprang riktigt bra på 3000 meter. 9:22 räckte till en 3e plats i en landslagsmatch som Sverige vann både på herr och damsidan!

Mustafa Mohammed är tillbaka efter att ha spenderat ett par veckor nere i Etiopien med bland annat Mo Farah. I söndags sprang Musse Barcelona halvmaraton på 63:02, vilket är hans näst snabbaste halvamara någonsin! Under samma lopp sprang Napoleon Salomon in på nytt svenskt rekord, 61:17, kan va bra att ha koll på om det kommer på tal under fikarasten på jobbet. Det är häftigt att träna med Musse som har typ 25 års erfarenhet av elitlöpning, han är verkligen sista bossen!

Övrigt träningssällskap brukar florera oftare här på bloggen, så som pappa-Grahl, greven-Carlsson, korv-Olle, reseledar-Robert och tvåmeters-Cullin, men de förstnämnda tyckte jag var värda lite mer uppmärksamhet efter helgens framgångar. Det är en härlig mix av människor och framförallt är det väldigt trevliga kompisar. Jag är tacksam varje gång vi ses att jag får vara en del av gänget!

Tills vi hörs igen, enjoy the soft work.

/ örnen

Visst blir man glad av denna bilden?

Ett försenat inlägg är också ett inlägg. Jag ber om ursäkt till några av er som vanligtvis brukar läsa Holaveden till morgonkaffet, men man kan alltid ta en kopp till.

Ytterligare en vecka avklarat med livet i behåll. Varför inlägget blev försenat har sina orsaker, jag har bland annat svårt att hålla mig vaken om kvällarna. Så fort huvudet lutas mot något slocknar jag. Min sambo måste tycka jag är tråkig men han är samtidigt smått avundsjuk tror jag. Veckan summeras till 138km i löparskorna, men det är ju inte mängden eller distansen som är det väsentliga utan vad man passar på att göra när man väl är ute. Vissa pass måste gå riktigt fort, medan andra måste gå relativt långsamt. Jag tror mycket på att få till bra fart på kvalitetspassen, gör man allt lite halvdant utvecklas man inte. Veckan har sett ut som följer;

Måndag; Bauhaus indoor classic 3000m. Öppnade starkt, avslutade mediokert – 8:41. Uppvärmning med Team Popcorn och hemjogg med rekordmannen som vann på 8:08. Totalt 15km

Tisdag; 20 kilometer solskenslöpning med bland annat rekordmannen. Hans kändaste rekord måste vara det runt Landsjön där han klockade 37:27, men han har även gjort nåt helt okej lopp på halvmaraton som anses vara svenskt rekord. Trevligt snack i 90 minuter, fick bland annat höra vad hans planer är för våren och det blir intressant att följa. På kvällen blev det 12km med ett härligt gäng i många minusgrader.

Onsdag; Morgonjogg 8,5km, eftermiddagsjogg 8,5km plus gym 90 minuter. En dag helt enkelt.

Torsdag; Morgonjogg 7,5km, jobb 5 timmar och efter att ha åkt vilse med två olika spårvagnar köpte jag tillslut ett gymkort och körde 10 kilometer tröskel på 35 minuter.

Fredag; 15 kilometer solskenslöpning med min sambo plus 30 minuter styrka hemma på golvet.

Lördag; Rätt trött på vädret och bestämde mig för att köra veckans intervallpass på bandet. (2x2k – 4x1k – 4x500m) Började på 3:25 och successivt höjdes farten så de avslutande femhundringarna gick i 2:50-tempo. Man blir lite sliten i vristerna av löpband så jag ska nog vara försiktig där i fortsättningen.

Sunday-funday; Långpass, 90 minuter snöpuls. Vad är ett långpass för er?

Gör ett försök på 3000 meter nu på lördag igen, förhoppningen är givetvis 8:30 men att snygga till mitt personbästa är klart godkänt. Då får man ju äta semla. Kan jag fortsätta med veckor kring 12-13 mil, med bra kvalite och fortsatt hög motivation tror jag halvmaran i slutet av Mars kan gå riktigt bra. Målsättningen är att landa någonstans under 70 minuter.

Vi har fått lite efterfrågningar kring kostupplägg inför viktiga prestationer, så jag funderar på att dela med mig lite av vad jag stoppar i mig under en vecka. Låter det intressant?

…vid närmare eftertanke tror jag att jag hoppar över det. Jag äter det som är gott, inte det jag behöver.

Auf wiedersehen

/örn

Den här killen åker i Ulricehamn idag. Det är stort på riktigt. Alla som känner Johannes vet om det, men för er som inte har koll kan jag berätta att det ligger några timmar bakom ett sånt projekt att ta sig in på ett världscup-lopp. Det är inte direkt att han är ute och petar lite med stavarna några timmar i veckan, det handlar snarare om ett par/tre timmar om dagen. Varje dag. Året om. I många år. Hur kul tror ni det är varje dag uppe i Umeå, i skitväder större delen av året (spontan fördom). Vi säger stort grattis till vär vän Johannes Eklöf och önskar honom all lycka till idag. Är ni på plats i Ulricehamn får ni skrika lite extra på den blåa smurfen i hallbydräkt!

Den långa färden imorgon. Vi tror lite extra på vår vän Peternilsson som ställer upp för första gången. Annars hejar jag på Oskar Kardin. Marcialonga alltså, vilket himla fint lopp det var. Måste åka det igen känner jag när jag ser alla bilder där nerefrån. Helst av allt vill jag boka in en helg med holaveden och målsättningen är att alla korsband ska vara hela på vägen hem. Lycka till ni som kör, glöm inte bort att njuta lite innan ni kommer till Cascata, då gäller det att koppla bort huvudet och ba mala på som Robban säger!

/örnen