Författare: Adam (sida 20 av 194)

#ekvalltillrio

Först supertydliga kvaltider. Alla visste vad som gällde. Det var stentufft. Några lyckades, andra var långt ifrån. Några var ganska nära men fick ändå blankt nej. Nu när Rio står och väntar runt hörnet blev kvaltiderna istället superotydliga. Några fick följa med trots att dom var långt ifrån. Ekvall får tyvärr stanna hemma, trots att han bara var 0,09% ifrån kvaltiden som gällde. Vad ska man säga? Kanske kan man inte säga något annat än just det Ekvall själv sa när radiosporten frågade.

Har SOK fått zikavirus eller vad är det frågan om? Detta är så konstigt. Heja Ekvall!

Triathlonfeber

Jag var där. Såg krigarna. Hjältarna. Ironman 70.3 vilken fest det blev. Hela stan med omnejd slöt upp. Och jag med flera blev väldigt sugna på att göra det också nästa år. Vi får se men visst bör man passa på när ett sådant arrangemang finns på en armlängds avstånd. Alla ni som genomförde och fanns där inspirerade nog en och annan. Jag kan räkna till en handfull jag pratade med i söndags som alla ville vara en del av detta i framtiden. Satsar man ger det ringar på vattnet.

Själv drabbades jag av Triathlonfebern redan i lördags och körde mitt eget triathlon i intervallform. Skierg, backlöpning och simning. De två förstnämnda disciplinerna gick sådär men i simningen släppte det rejält och det blev till slut vinst i Bergviks alternativa ironmantävling. Se en sammanfattning här nedanför.

– Bergviks alternativa ironman 2016

Debuten – The story

I lördags var det dags. Kolmårdens terrängmaraton. Solen värmde rejält på startlinjen i på Klintvallen i Kvarsebo. Bredvid mig stod Anders Kleist och förra årets vinnare, Niclas Axelsson. Dom öppnade i ett hiskligt tempo runt gräsplanen. Jag avvaktade men efter några hundra meter i skogen va jag ikapp igen. Vi va fyra som höll ihop några kilometer utmed Bråviken innan vi kom ut på lite grusväg. Då trummades tempot upp och jag bestämde mig för att inte gå sub4. Efter ett tag blev jag upphunnen av placering 4-6 och fick släppte iväg trean en bit. Efter ett tag började 5an och sexan släppa när stigen blev mer teknisk. Efter ett tag började jag se trean igen och så fort det blev lite mer lättsprunget tog jag snabbt in på honom. Tempot varierade hiskligt då stigen i vissa fall var i princip obefintlig bland ljungris och klipphällar. 21 kilometer passerades på exakt 1:45 enligt min plan.
Men sen började det. Knixig stig resten av loppet. Som sig bör blir man ju lite trött när klockan börjar ticka över 2 timmar. Dextrosol åkte in, en gel lika så. Det hjälpte tillfälligt. Efter 30 kilometer började pulsen bli riktigt hög noterade jag, inte på grund av en tempohöjning dock. Jag visste vad som komma skall. Vid sista drickat åkte både ett glas Cola och en saltgurka med. Jag va där, väggen stod framför mig. Återigen gick banan utmed Bråvikens brant och alla skrevor och bergsknallar. Benen började krampa rejält. Jag fick gå uppför. Att det återstod 6 kilometer kändes som en evighet.
Tankarna övergår från tävling till överlevande och att hela tiden förflytta sig framåt. Med 2 kilometer kvar ser jag löparen jag lämnade bakom mig 15 km tidigare komma. Inte snabbt men kontinuerligt. Jag fick strecha bort kramp ofta och han passerade. Jag hade inget att sätta emot. Jag hejade lite på honom och fortsatte mitt försök att jogga mot mål. Äntligen inne i Kvarsebo igen och det hägrande målet. 3:36 blev sluttiden.
Jag stupar, jag får två glas vatten av han som just passerat mig. Det visar sig att jag blev trea. Förra årets vinnare hade fått bryta. Nu börjar den RIKTIGA krampen komma. Benen strejkar fullständigt. Varje försök att resa sig misslyckas. Jag väljer att ligga kvar ett tag. Efter ett tag tar jag mig upp och går bort mot bilen. Lägger mig ner. Nu börjar allt krampa. Framsida, baksida, höftböjare, rumpa, vader. Vad ska jag göra? Be någon random hjälpa mig? Hur ska jag köra hem? Det gör så ont. Kroppen är fullständigt slut på vätska och energi. Att ta av sig skorna är en kamp mot krampen. Barfota går jag tillbaka till omklädningsrummet, duschar varmt, länge, tar på mig långärmad tröja trotts 25ish grader varmt. Fryser ändå. Hämtar en hamburgare, hjälper lite grann. Prisutdelning och en fri startplats till nästa år kändes nästan som en hån just då. En påse djungelvrål, en magnum strawberry och en mountain dew och jag är tillbaka på banan igen.
Ett dygn av evigt sökande efter energi följer, inga direkta krämpor, ett antal blåsor på fötterna och faktiskt ett litet sug efter nästa lopp….
Kolmårdens terräng maraton va ett riktig mint men inte lätt lopp. Fin men sugande terräng och ett bra arrangemang.
 

Invasion.

 
 
Hemmets vrå har blivit invaderat av ohyra.
Nästan samtliga krukväxter samt kryddodlingen har blivit belägrade av s.k blåsfotingar.
Antagligen har dom precis som i det trojanska kriget hållit sig gömda för att i lönndom slå till med full kraft bakom linjen.
Blåsfotingar heter egentligen Trips och finns i femtusen femhundra olika arter runtom i världen.
I riket sägs det finnas runt hundra olika arter.
I det aktuella fallet verkar det föga förvånande vara en amerikansk version.
Typiskt amerikaner att härja runt överallt.
Motmedlet är en liter vatten med 1dl såpa och en matsked rödsprit.
Med en insats är det enkelt fixat.
 
En annan invasion men av betydligt trevligare dignitet är Ironman 70.3.
Deras framfart har avskärmat oss från den här delen av stan från de övriga.
Vägavstängningen måste vara ett resultat av kraftfullt engagemang.
Stort att Jönköping bjuder till.
Tvåtusen livsfanatiker sägs festa loss runt vår bygd i 4,5,6 kanske sju timmar.
Holaveds bekantingen Erik Holmberg är en av favoriterna, kanske inte till segern men väl för publiken.
Vi önskar all lycka och kommer heja fram dig!
Följ tävlingen här medans du är ute och hejar.
 
 
Några andra som strax kommer stå och stampa vid startlinjen är Mikael Ekwall och Fredrik Uhrbom.
21kilometer och lite till ska avverkas på Amsterdams gator.
Vi hoppas fortfande på en Os biljett för Ekwall.
Kan inte SOK sluta vara sådana rövhål?
För Uhrboms del önskar vi oss en rolig instagram post.
 
Majoriteten av jordens befolkning vaknade smidigare till kropps än våran egen Oskar Lund.
Allt om maradebuten får ni läsa om imorgon.
Men det är ingen hemlighet att Holaveden lagt ytterligare en pallplats till våran digra samling.
 
Ha nu en trevlig sportsöndag alla kära läsare.
Det ska tydligen sparkas boll ikväll också.
Det har sagts att den söte lille pojken Griezmann är fotbollens svar på Holavedens Arvid Öhrn.
Snabb, rörlig, kvick vi kan inte annat än att hålla med.
 
 

Debuten

Idag sker den. Holavedens maratondebut. Oskar ska riva av några timmar i Kolmårdsterrängen och förhoppningvis samla ihop alla 42 kilometerar. Kommer han klara det? Hur kommer gångstilen se ut efter målgång? Alla som var med efter Eksjö stadslopp kommer ihåg den nu mer legendariska nedjoggen. Ett löpsteg jag aldrig kommer att glömma.

Önskar jag kunde vara med på plats och supporta men istället tar jag en sympatijogg ute på Öckerö och tänker på dig Oskar. Jag föreslår att ni gör detsamma. Springer ni en timme kan ni tänka på att Oskar förmodligen har minst ett par timmar kvar. I terräng.

In i kaklet nu Lund!

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑