Författare: Adam (sida 1 av 194)

Vårt sista inlägg

2016-10-24 / / 1 kommentar
Äntligen! Länge har vi harvat på men nu är tiden kommen. Många har klagat, några varit possitiva andra likgiltiga till holaveden.blogg.se. Vi såg behovet av förändra oss.
 
Därför släpper vi idag Holaveden 2.0!!!!
Idag är sista inlägget på holaveden.blogg.se. Från och med idag kommer vi finnas på våran egen adress
 
 
Lite snabbare, lite snyggare!
Alla 1500+ inlägg kommer finnas kvar på den nya sidan så luta dig tillbaka och ägna dig åt att läsa dig tillbaka till 2014!

Din enda vän

2016-10-23 / / Inga kommentarer

Är det en tid då agnarna skiljs från vetet är det nu. När det måttligt inbjudande gråa dasket hänger lågt. När det alltid regnar fast det aldrig regnar. När det är svart när man går till jobbet och svart när man kommer hem. När tårarna rinner och leendet krampar. Det är nu näven ska knytas, stenansiktet uppenbaras och arbetet bara genomföras.

Fienden är alla yttre förutsättningar. Din enda vän är köttet och blodet bakom skinnet. Belöningen är att få komma in i värmen om kvällen. Men bara tills nästa gång. Det yttre ska bekämpas flera gånger i veckan för att det ska vara riktigt bra.

”Smärtan är oundviklig. Lidandet frivilligt.” Känner ni igen? Jodå. Allas vår vän Daniel Dolla Nilsson. SM-guldmedaljör i terränglöpning igår. Riktigt stort. Stort grattis Daniel!

Legenden fortlöpande.

2016-10-22 / / Inga kommentarer
 
Skit i det där med doping nu, lämna det, några dagar, plocka upp det igen och se vad som hänt med tanken, träng undan eller lös gåtan.
Det är inte omöjligt, men tidskrävande.
Skidåkning är en underbar sport, är fortfarande men den är inte vit som snö men även solen har sina fläckar.
 
Sitter just nu i en bil ihop med löparlegenden ute på fyran. 
Höstlöven är gula även på östgötaslätten.
Frallan god kaffet godare.
Löparlegenden ska idag tävla i SVERIGES STARKASTE PENSIONÄR.
Tävlingen hålls i Kungsörs sporthall och med på resan är också hans förtjusande hustru, underbara dotter, kompetenta son och sommeliern Kattja Ljungbäck.
Det kommer tävlas i tre stycken grenar.
Den första är greppstyrka,det gäller att hålla 170kg(85kg i var näve) så länge som möjligt.
Gren nr två är Snedbänk med stock(ett annat grepp än vanlig stång).
Gren nr tre är ett marklyftmedley på tid bestående av ett vanligt marklyft om 120kg följt av ett höjt marklyft(45cm ovan backen) på 150kg sedan ett ställningslyft på 170kg.
 
Som förre detta elitlöpare och landsvägscyklist är detta främmande marker som tävlingsarena, såklart.
Men alla som känner till löparlegenden vet hur hård han är, som röd ogenomtränglig granit.
Det är första gången någonsin tävlingen hålls och samtidigt kommer även Sveriges starkaste kvinna avgöras.
 
 
Man ska aldrig underskatta energin som kommer utav att tävla, stiga ut på djupt vatten.
Man får kämpa väl, se och lära, utmanna sig själv.
En tävling är som ett vattenhål i den reservat som utgör livet.
Han har fått träna med utrustning ifrån Järsnäs Open, något vi är mycket tacksamma för.
Resultat ifrån tävlingen kan ni hitta ikväll på våran facebook.
 
Ikväll ska vi dra ut på krogen.
Det pratades först om linköping,norrköping men blev tillslut Jönköping.
Man ska aldrig underskatta sin egen säng.
Jens Markulf har lovat att plocka fram fem mindra rätter följt av en varmrätt plus dessert alt vegetarisk.
Ett par öl till det och lyktskenet kommer dansa över kopparfärgade avenbokslöv.
Vi kommer ta alla historierna till denna nya historia.
Har ni inget för er så sitter vi antagligen på övervången på småländska kolonin till sent.
 
Bjuder på en sång ifrån bilen.
 
 
 

Utraderade tankar 20/10.

2016-10-21 / / Inga kommentarer
 
Therese Johaug, hur ska det gå?
Det är svårt att släppa frågan, känns oärligt på nåt sätt att försöka skriva om något annat, som ett ljussken t ex.
En kvinna så bespottad, hatad till synes helt utan rättigheter.
Att vi svenskar alltid måste visa att fascismen ligger där under ytan så fort vi skrapar.
Man får komma till insikt att det är bättre att vara naiv än missunnsam.
Att ha ett kritiskt förhållningsätt är inte desamma som att tro det värsta om folk, alltid.
Men man känner andra som man känner sig själv,antar ja.
 
Hur som helst så är det en personlig tragedi.
Det är inte alla som hämtar sig ifrån en sådan.
Tänker på Mika Myllylä.
Utstött, söndersupen och stendöd innan fyrtiotvå års ålder.
Jaktinstinkten, musan, framtiden, trovärdigheten, allt borta.
Tycker skidvärlden ska sätta upp ett monoment över Mika, världen över, som ett förlåt, som militärmakten gjort över John J Rambo, en man som blev psykiskt sjuk av krig.
Mika blev psykiskt sjuk av att tävla på skidor.
Må du vila i frid, allt är förlåtet.
Och må dina tre barn klara ut att leva med skammen, den kollektiva skammen.
 
Hela samhället är byggt som en enda stor tävling.
Är det inte multiplikationstabellen eller högskolepoäng så är det kast med liten boll.
Jag gissar att det har att göra med att engång i tiden led vi av bristande resurser.
Men nu har vi med teknikens hjälp resurser i överflöd.
Resurser som vi mångt och mycket slösar bort.
Varför är vi så korkade, blir det aldrig bättre?
Har inte en idrottare ett människovärde? 
 
Är övertygad om att det blir bättre, men det tar tid, det är i tålamod bristerna blir till frustration och hat.
 
Ibland slår förutfattade meningar in som en lottorad.
Svenskar är vita,frustrerade och hatar på internet.
Norrmän är lata, förvirrade i lyxen av oljans miljardregn.
Visst ser man det på han, landslagsläkaren, att det är en slarver.
När man inte vet är det bättre att hålla käften men så svårt,så svårt.
 
Det här tävlingssamhället, ska vi bygga om det, eller ska vi löpa linan ut?
När tävlingsinstinkten blir alltför het övergår den alltid i hänsynslöshet, alltid.
Mot motståndare men framförallt mot den egna kroppen.
 
Har Therese fuskat?
Det kanske är mer en filosofisk fråga än en fysiologisk?
Om det är en filosofisk fråga så är den till för att harvas ett par tre gånger innan man kan så för att framledes skörda tankens kraft.
Kanske har idrotten problem?
Kanske har hela samhället problem?
Ibland ser vi inte skogen för alla träd, mycket i synen ligger i infallsvinkeln.
Det är möjligt idrotten måste ta hjälp av existensfilosofi.
 
Mycket i idrotten handlar om kroppen.
I den kristna världen(som vi ärvt mycket av vårt synsätt utav) ses kroppen som det bräckliga kärlet, det svaga köttet, lustens boning men mycket av det har vi lämnat idag till förmån för att se kroppen som medvetandets moder, det heliga templet
Lite helomvändning.
 
En del bryr sig inte men dom flesta, eller igentligen väldigt få ser kroppen som den långsiktiga vägen till välbefinnande.
Vad världen är på väg in i som idrotten kommer ha svårt att acceptera är en form av kemisk frigörelse.
Det är nämnligen så att kroppen befinner sig ständigt i en kemisk obalans.
ALLA skeenden i kroppen styrs av olika kemikalier.
ALLt påverkar denna kemiska obalans så som omgivningen, maten, mediciner, kostillskott m.m.
Kemin är överallt i samhället idag.
Någon får hjälp med att somna, någon att tarmen ska fungera och den tredje behöver hjälp att överhuvudtaget vilja kliva upp om morgonen.
Kroppen har idag flätats samman med sofistikerad teknologi, vi har skapat oss ett kroppsligt beroende till teknologin.
Problemet för dopingmotståndare är att i verkligen finns det som sagt inget naturelt kemiskt normaltillstånd att bygga grund ifrån.
 
Att de flesta skidåkarna använder astmamedicin har att göra med att luftrören blir påverkade av den oerhörda luftgenomströmning ett konditionsliv innebär.
Det paradigm skifte som nu trätt i kraft innebär att astamedicin kommer bli lika självklart som pulvervalla om man vill åka snabbt, antagligen kommer det också vara lika överprissatt.
 
Kanske är det dags för idrotten att famna det kemiska på allvar då den andra vägen känns dödsdömd.
100 preparat som inte går att se i labbanalysen.
Bli avstängt för att någon annan missat ett papper.
Ett mästerskap blir inte avgjort förens efter 10år.
 
Sedan handlar det inte bara om pengar, det handlar mer om vad som är möjligt, människan hittade på saker innan dom hittade på pengarna.
 
 

Kvällsrunda i kaxholmen

2016-10-20 / / Inga kommentarer

Jag jagade älg i förrgår. Utan jaktlicens eller jägarexamen. Ni kan väl hålla tyst om detta va? Visserligen hade jag inget vapen med mig förutom mina bara händer, men ändå. Sprang edetrundan baklänges och när jag kom till den långa grusvägen möttes våra blickar. Älgen lika förvånad som jag. Jag slog av på farten och gick sakta framåt. 30 meter ifrån skogens konung. Ska du inte springa snart tänkte jag. Din dumma älg. Grämde mig över att jag inte hade mobilen på mig. Hade tvekat om jag skulle springa med musik i öronen den kvällen, men lämnade telefonen hemma eftersom jag inte hittade några hörlurar. Det hade blivit coola bilder på en livs levande älg. Men samtidigt tänkte jag att det var ganska skönt. Allt ska man inte uppleva genom en kameralins. Att bara stanna till och stirra på älgen var betydligt mer tillfredställande än ett par gillamarkeringar på instagram. Man behöver inte ta kort på precis allting bara för att man kan. Att lägga ner hetsen att fånga bästa bilden gör att man upplever saker på ett helt annat sätt. Man liksom är mer närvarande.

20 meter kvar. Öronen ändrar position. Älgen gjorde sig redo för spurt. Eller attack, jag är ingen älgexpert.
Jag stod still. Tiden stod still. Vinden stod också still och jag kunde nästan höra hur älgen flåsade. Vilken upplevelse. Detta händer inte på en kvällsrunda när man bor i stan. Att springa i kaxholmen är något alldeles extra och det kommer det alltid vara för mig. Plötsligt satte älgen fart. Långsamma älgakliv men det går verkligen undan ändå. Det är mäktiga djur när man ser dom på så nära håll. Grottmänniskan i mig tog över. Jag sprang efter såklart. Nu i efterhand förstår jag hur dumt det måste sett ut men jag kunde inte behärska mig. Älgen sladdade till lite på grusvägen och jag trodde för en sekund att den skulle välta. Tänk vilken grej att springa ihjäl en älg. Faktum är att jag varit nära med ett rådjur en gång, då det fastande i ett staket när jag jagade efter. Men det är en helt annan historia. Jakten fortsatte knappt hundra meter innan jag stannade. Älgen klev över ett dike och gick raka vägen mot familjen rudenstams äppelodlingar. Jönköpings Toscana är ett paradis även för älgar.

Vad har du mött för djur på ett träningspass?

Äldre inlägg

Podcast

Arkiv

Kategorier

Meta

© 2024 Holaveden

Tema av Anders Noren — Upp ↑