Baröverkropplöpardagen! Snart är det inte längre gpsklockan som bestämmer farten utan flygfänas kli på min svettiga torso. Den alltid lika sköna känslan av att springa en varm sommarkväll lockar mig. Men än åker understället på. Dessa klädesplagg som blir till någon slags religös ritual när de tas på dag efter dag. Nästan året runt. Men snart är det underställsfasta i några månader och vemodet när septemberkylan lockar fram understället igen känns långt borta.
Två av två. Arvid och jag har kört två hårda pass ihop i vår. En gång intervaller i de mörkaste sumpmarkerna i Jönköping en kall marskväll, i helgen ett hårt långpass inför kommande halvmaror. Båda gångerna var han blixtrande snabb. Båda gångerna blir han förkyld. Nästa gång ska jag ge honom en apelsin efteråt. 10 års ålderskillnad kanske gett mig gubbvad, men immunförsvaret är i alla fall starkt.
Bloggen vakar nu över Arvids förkylning och kommer med goda råd och tips. Allt för att få se gossebarnet i ”sitt livs form” i Götet på lördag. Annars får Robban hålla fanan högt i egen regi medans jag och skogsgödslarn förbereder oss för kullerstensspurten i Eksjö nästa fredag.
 
Livet är gött i den röda zonen.