Stockholm 2023

För första gången någonsin var jag inte ensam på startlinjen från Holaveden. Äntligen kom Robban också till start som ni redan fått läsa om. Pang-väder sköjde över oss på Lidingövägen. Sista 2 veckorna hade det kännts bättre och bättre och planen var att försöka sig på en tid i de lägre 2:30 regionerna men höften och ljumsken har gäckat och hur den skulle reagera på ett långt lopp visste jag inte. 1:15 halvvägs och sen försöka hålla sig i skinnet till 30 km.

Nästan direkt hamnade jag i damtätsgruppen. Det rullade på bra i tempot jag tänkte. Efter halvmaran började gruppen splittras upp och upp på Söders höjder slog jag av lite på tempot ihop om att det var en tillfällig svacka. Det gick rätt bra över Västerbron men uppför den nya sträckningen på Kungsholmen började energin ta väldigt slut. Till slut nådde jag målet på 2:37:44 och en 52:a plats (33:a i SM).

Inga direkta krämpor, men helt slutkörd. Det fanns inte mer att hämta den dagen helt enkelt. Men kul var det. Stämningen, vädret, efterhänget. Det är något speciellt med Stockholm maraton helt enkelt. Jag kommer stå på startlinjen nästa år också, förhoppningsvis lite mer förberedd. Kan vi få hela Holaveden på linjen tro?

Nu kör jag vidare mot sommarens lopp! Grattis Sverige!

-OL