Med raska steg närmar vi oss April. Löpningen och skämtens månad. Vintern verkar göra ett återtåg här kungliga hufvudstaden efter sista veckans näst intill perfekta löpväder. Just nu springer jag nästan uteslutande med löpvagnen. Det är en lite märklig känsla av att träna i blindo. Springer jag för sakta? Kan jag få upp farten när jag lämnar vagnen hemma? Blir det för hög belastning?

En sak som är säker är att det är väldigt fördelaktigt att ha en löpvagn. Iris sover som bäst medans jag springer. Igår fickjag in 23 kilometer innan hon vaknade och sa då inte ett ljud utan satt bara och tittade resten av rundan. Att kunna kombinera min träning med hennes vila ger dubbel nytta.

Träningsmässigt tror jag att vagnlöpningen ger mer än om jag skulle försöka klämma in träningen utan vagn. Intervallerna går typ 15-20 sek/km långsammare och backarna blir betydligt jobbigare. Men när jag väl lämnar vagnen hemma känns det väldigt lätt. Om det betyder att jag kan springa snabbt är inte säkert, men träningseffekten verkar vara ganska bra.

Snubblade över några riktiga guldkorn på SVTplay. I Mästarnas Mästare fick man återuppleva Jörgen Brinks karriär, en riktig nostalgitripp. I Jacob Hårds dokumentärserie Hårds historier får du lära dig lite extra om domdär speciella loppen, karriärer, prestationer etc. Ett avsnitt som jag fastnade för var det om Grete Waitz’s karriär och hur tillfälligheter kan förändra så mycket.

-OL