Ny vecka, samma möjligheter. Det pratas ofta om att hösten är en sån härlig tid för löpträning, men är det verkligen det om vi ska vara riktigt ärliga. I torsdags upplevde jag nästintill alla årstider på samma gång. Det var kallt och lerigt. Det blåste och det regnade. Det är såklart härdande att samla ihop 12 kilometer tröskel under såna förutsättningar, men det var väl typ det enda positiva med det passet. Särkilt härligt var det inte.
Men det finns såklart fina dagar också. Igår 34 kilometer långpass i blå himmel och sol, 12-14 grader nånting och morgonluften kändes krispig och klar. Då är hösten en fin årstid för löpträning det håller jag med om. Men jag tycker vi ska vara försiktiga med att försköna hösten helt och hållet, för det stämmer inte.
En fin sak med löpning är att man är ute mycket. Man får se människor och natur. Det är dessutom en väldigt social idrott. Att springa med andra var nog det jag saknade mest när jag var skadad förra året.
Önskar jag hade en bild från dagens löppass så ni fick se hur trevligt det var, men ni får föreställa er det istället.
/ örnen (med viss skrivkramp senaste dagarna)