Stockholm stadion

Stadion måste vara Sverige finaste arena, om inte Europas finaste till och med? För mig var det debut där i tisdags. Fattar inte hur jag kunnat undvika det så länge, kanske eftersom den ligger just i Stockholm. Vilken stämning det var. Ren och skär löparpropaganda. 200 pers som sprang 5000m i olika heat. Blev sugen på att gå i mål på Stockholm maraton där någongång, vilken mäktig målgång det måste vara.
I sista heatet för kvällen var det min tur. Det var rosa himmel över Stockholm. Speakern eldade på oss innan start. Det kändes som det skulle kunna bli en såndär magisk kväll då man spränger sub 14 för första gången. Vi var ett bra startfält dessutom, förutsättningarna fanns där helt enkelt.
Starten går. Vi ångar på med 68 sekunder per varv. Det är egentligen lite för långsamt för sub 14 men med en bra avslutning kan det gå. Haren hjälper oss i 2500m. Tyvärr blir det ganska snabbt bara jag och John kingstedt som går loss efter det. Lite tufft att lösa det på två pers när man redan ligger efter tidsschemat. Vi drar vartannat varv men till slut får jag släppa vid strax innan 4000m eller nånting sådan. Skit också tänker jag. Min enda strategi för dagen var att inte släppa någon lucka. Vi hade 8:29 som passering vid 3000m så jag visste på förhand att vi låg en bit efter sub 14 minuter dessutom, vilket var lite tråkigt såklart. Sista två varven bestämmer jag mig för att göra ett ordentligt försök att gå ikapp Johns rygg. Kan jag bara få lite hugg ut på sista varvet så vet jag att det borde gå att spurta om honom. Jag lyckas på raksträckan mellan 700-600 kvar att täppa luckan (slipstream ni vet) och ut på sista varvet försöker jag i stort sett bara bibehålla den högre farten jag jobbat upp vilket räckte till vinst denna gången. 14:05 bom! Väldigt nöjd faktiskt. Framförallt att jag lyckats gneta mig tillbaka till den nivån jag var på 2020. När jag var skadad förra året så tvivlade jag mycket på om jag överhuvudtaget skulle kunna fixa det, det kändes som jag tappade allt speed och uthållighet på samma gång. För att inte tala om motivationen att träna hårt när man är skadad, den blir liksom inte lika kul då känner jag. Men nu är den tillbaka mer än någonsin, löpning är så himla roligt och det är viktigt att få bli påmind om det ibland.

Igår påbörjades jobbet inför Lidingö. 8st långa backar avverkades. Benen stumma idag ska erkännas, tur att man har några veckor på sig att låta dom vänja sig.
/ örnen