Solen genom fönstret. Fast i Skiergens klor, precis framför den dömande och konstant kommenterande monitorn. Men det är lugnt. Munnen har ett leende. Friskt. Det är inte tid för rekord. Det är pulsnjutning. Det är en känsla av alla känslor. Man säger att det finns något uråldrigt i alla känslor. Det är häftigt. Känslor kan absolut vara tärande och lite svåra att förstå sig på. Men om man kan ta ett steg tillbaka och känna på impulserna. Halvgrumligt tänka tanken klar(are). Vända vrida känna efter. Skumt. Skönt. Oroväckande. Nästintill outhärdligt. Rätt fascinerande. Om man har orken att tänka på det. Man kan också fly, till tex en Skierg.

Det är mörka moln på himlen. Det är som det är. Man får leva genom det. Förhastade beslut är sällan bra beslut.

Frihet, där har vi en bra känsla som bör uppmuntras på fler plan hela tiden. Friheten kräver av en. Friheten uppfostrar. Ingenting man ska ta för given. Respekt.

Min sambo har för mycket kantbollar som hon aldrig kastat. Hon får ingen medvind. Hon som är så himla protestantisk. Jobbar och sliter. Lägger ner själ och hjärta. Önskar henne lite medgång. Det är trassel. Det är ett jävla ok att bära runt på. Som tur är har hon starka axlar. Älskar henne verkligen.

Något jag avundas är den här All in mentaliteten. Det ligger inte för mig. Avskärmdheten. Satsandet. BOOM! Inget snack. Det ryker, alltså brinner det. Eldigt. Man kanske kan utvecklas. Drömma kan man. Men det är inte samma sak.

Fan, tycker ja anstränger mig ändå. Är ansträngd iallafall. Men det kanske inte är samma sak.

Klantigt, det är en dom det. Vill helst undvika den domen. Men det kanske finns nåt i att sätta allt på rött? Hoppas på tur.