Säsongens sista och första långpass på Hallby i söndags.

Den heliga veckan. Veckan du inte kan bli bättre men alltid sämre. Veckan då drömmar fortfarande är vid liv och närvarande. Veckan då förväntningarna och ångesten hänger i luften.

Det blir vad det blir. Mina förberedelser är gjorda. De kunde varit mycket bättre, men också sämre. Jag litar på grund, rutin och pannben. På onsdag alternativt torsdag hade ett PB på 5000 meter skierg suttit som en smäck. En känsla av att vara i fas och sen bara överleva första backen. På återseende!

 

/RD