Göteborgsvarvet på lördag. Mitt 3e i ordningen. Träffade löpar-Micke igår på min runda, han sa att det blir hans 20e varv till helgen. Stabilt får man ändå säga. Han har även skrapat ihop 32st Landsjön runt-lopp, flest av alla faktiskt. Endast missat 2 upplagor, man undrar ju vad han gjorde för viktigt då?
Jag brukar få lite gliringar från konditionsidrottande kompisar att jag ofta snackar ner mig inför tävling. Skyller på diverse skavanker, tutteskav eller tånaglar som sitter löst. Dåligt tränad eller spelat för mycket trummor. Denna gången blir det inte så. Jag känner mig i bra form, springer snabbt på nästan varje träningspass och det räcker med ett djupt andetag när jag kommer hem igen så känner jag mig redo för en runda igen. Jag är i bra form kort och gott. Men förkylningsnojandet har slagit till med full kraft. Jag är livrädd för att vakna upp imorgon med kli i halsen. Ska mitt livs form förstöras av lite bacillusker på fel ställe? Håll er borta, vänligen.
Varför är jag då i bra form? Det finns en förklaring och den är väldigt simpel. En gång för länge sedan sa Palle till mig att träning inte är så komplicerat, det är bara ge sig ut en timme om dagen och få det gjort. Det där har etsats sig fast av någon anledning. Vill man bli bra på något måste man ju prioritera det. Därför har jag sedan Landsjön runt tränat efter Palles filosofi. Träningsupplägget har varit väldigt okomplicerat, inget pass får vara under 60min och det ska bara göras. Det har inte bara varit löpning, jag har alternerat med landsvägscykeln, skierg och lite hopp och spänst-övningar.
Vill man bli bra på löpning så måste man träna löpning. Vad är det folk inte fattar med det? Finns det någon som springer milen under 30min som tränar lite löpning? Jag vill gärna springa snabbt på Göteborgsvarvet därför har jag sprungit lite mer än vanligt. Förra veckan blev det mängdrekord, ungefär 65km på en vecka. Ingen jättemängd (beroende på vad man jämför med) men de flesta kilometerna har gått under 4min/km och det är där jag tror hemligheten finns. Träna på det du vill bli bra på, vilket i mitt fall är att bli snabb.
Strax efter att bilden togs ställde jag av lillasyrran på cykel. Hon gnällde på att jag ”har väldigt mycket färg på dig”. Hon har väl inget bättre att gnälla på. Hur roligt vore livet om man bara använde det svart-vita filtret på instagram…
Vista kullevägen är så vacker att det gör ont. Nu står äppelraderna i full blom, åk dit och njut av utsikten en stund. Jag lovar att ni inte kommer att ångra er.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.