180 000 Alnar stod framför mig.
Jag var tvungen att avverka dom en efter en.
Nu är inte detta sant, men kul.
En Svensk mil var före 1889 18 000 Alnar vilket i meter blir 10 689.
Jag tackar Gud för att det inte var dessa ”långa” mil som låg framför mig.
Jag ränknade i dagboken både en, två och tre gånger men summan var den brutalt enkla siffran tio.
Tjugo mil var klara så nu behövde jag avverka 10mil på två dagar.
Alltså tio mil av den nuvarande, den som baseras på meter och meter baseras på hur ljus färdas i vakuum, eller i vartfall något åt det hållet, det var ju ett tag sen man gick i högstadiet, men även om det var ett tag sedan så känner man fortsatt igen det här med att ha allt kvar sista dagarna,dagen,natten.
Vad har man då lärt sig om planering?
Inte Speciellt mycket visar det sig.
Produktion är viktigt, lösa uppgifter.
Det går inte strunta i det,säga hoopsan blev visst inget av det.
Det vore respektlöst mot Robert att inte få till milen pga dålig planering.
När någon drar igång något,eldar upp,sätter i rörelse, vill jag vara med, delta, ta del av,känna kraften,lågan, samhöra.
Det fick bli en tiomilahelg på rullskidor, trots att jag svurit på att aldrig mer åka rullskidor i November.
Om någon i min bekantskapskrets drar igång något så ska det en del till för att jag ska avstå.
Man kan inte göra allt men att inte vara tillmötesgående kan tillslut resultera till att man blir utanför ensam.
Att skapa kreativt, roliga sammankomster och låta sig bli igenbjuden är ett bra recept på ett bra liv,helt enkelt.
Fyra mil lördag.
Tight mellan barnavlämning och planerad hämtmiddag med Polaren.
Lätta hjul(2or) metalstomme och den snabbaste asfalten.
Fram och tillbaks strax efter Strandängen.
Hög marchfart, både frånskjut och diagonal.
En man på cykel hejade på, livligt.
Imponerande verkligen skrek han med lätt rödsprängdaögon och svullet ansikte, så som äldre män blir av att dricka i överkant, speciellt starksprit.
Vilket hus,Ormhuset.
Vilka arkitekter, jag sträcker mina fem fingrar upp emot skyn, högsta betyg.
Sänkan precis innan, marken på ena sidan bäcken bromsfärgad av ek och bok löv andra grönt av marktäckande ljung(?) mintgrön mossa på fallna trän.
Höga granar, aspar ståtliga ekar, utdöende almar.
Kapellet nedanför, fromt.
Sex mil söndag.
Efter att eldat på Finn Hågen i sista uppförsbacken och sett honom briljera upploppet så bar det iväg.
Rullskidor med stänkskärmar denna gången, viktig lärdom.
Stakning medans vågorna vällde över i vit skum.
Utmed Vätterstranden helt stilla, stavspetsljudet studsade mellan husen.
Galant uppför Bankerydsbacken, på ena hållet, tokstum på andra.
Mörkt på vistakullevägen.
Tre timmar och femtioen minuter.
Trettiomil i November precis som utlovat.
2015-11-30 at 6:44 f m
Grymt starkt Palle! Det kallas pansarpannben det! Jag fegade däremot och var klar redan i Fredags med dom trettio.